Tandläkarskräck, så här upplever jag det
Drömmarna ger mig denna upplevelse av döden
http://www.youtube.com/watch?v=anvRFJFUnRE
Döden har gått vid min sida rätt så länge nu och det har jag ju faktiskt upptäckt! Vi har upptäckt det och det har ju diskuterats hur alla dog.
Undrar om jag då är död på riktigt eller kommer levande här ifrån! Ja, fy så hemskt!
Tandläkarskräck och dödsskräck, förfäran och upprördhet -ja fy vad dessa drömmar kunde få mig till att bli förfärad.
http://www.youtube.com/watch?v=anvRFJFUnRE
Döden har gått vid min sida rätt så länge nu och det har jag ju faktiskt upptäckt! Vi har upptäckt det och det har ju diskuterats hur alla dog.
Undrar om jag då är död på riktigt eller kommer levande här ifrån! Ja, fy så hemskt!
Tandläkarskräck och dödsskräck, förfäran och upprördhet -ja fy vad dessa drömmar kunde få mig till att bli förfärad.
Vacker tanke i drömmen (Tandläkarskräck)
Jo, det var en vacker dröm! Ju mer jag funderar på den desto vackrare blir drömmen om dödsriket!
Flickan som dog är Guds ängel och befinner sig på en cykelhandel där den snälle cykelhandlaren arbetar med sitt familjeföretag!
Inte ens något man vill uppnå, eller hur? För flickan har ju alla gånger besegrat allt det man kan önska på ett högst naturligt sätt genom att hon dog som barn. Allt annat att uppnå det i vuxen ålder blir liksom fjantigt, eller hur?
Hon och vi var kompisar för ett litet tag! Vi var hemma hos henne och lekte svarta madam! Hon fick huvudvärk och dog som barn! Därefter blev hon då alltså enligt drömmen Kristus ängel! Drömmarna är väldigt bra på sådant...
Men jag oroar mig för hur det skall gå? Jag får inte bort oron och jag ser hela tiden farbror döden i ögonvrån! Inte alls bra!
Det jag tänker på en minuslista är hela tiden att om jag kommer in så kan dem kanske inte göra något, eller så hittar dem alla möjliga hemskheter och död! Fy så tråkigt! Man önskar ibland att allt liksom kunde lätta, att man går dit och så går allt enkelt att ordna och därefter så är allt bra. Men jag är osäker på att det blir så och det gör mig orolig. Dessutom så kan man få vara reservdelsmänniskan och det blir inte heller roligt! Men döden står där hela tiden bredvid mig nu efter drömmarna och det känns kusligt.
Oro, oro, oro...
Flickan som dog är Guds ängel och befinner sig på en cykelhandel där den snälle cykelhandlaren arbetar med sitt familjeföretag!
Inte ens något man vill uppnå, eller hur? För flickan har ju alla gånger besegrat allt det man kan önska på ett högst naturligt sätt genom att hon dog som barn. Allt annat att uppnå det i vuxen ålder blir liksom fjantigt, eller hur?
Hon och vi var kompisar för ett litet tag! Vi var hemma hos henne och lekte svarta madam! Hon fick huvudvärk och dog som barn! Därefter blev hon då alltså enligt drömmen Kristus ängel! Drömmarna är väldigt bra på sådant...
Men jag oroar mig för hur det skall gå? Jag får inte bort oron och jag ser hela tiden farbror döden i ögonvrån! Inte alls bra!
Det jag tänker på en minuslista är hela tiden att om jag kommer in så kan dem kanske inte göra något, eller så hittar dem alla möjliga hemskheter och död! Fy så tråkigt! Man önskar ibland att allt liksom kunde lätta, att man går dit och så går allt enkelt att ordna och därefter så är allt bra. Men jag är osäker på att det blir så och det gör mig orolig. Dessutom så kan man få vara reservdelsmänniskan och det blir inte heller roligt! Men döden står där hela tiden bredvid mig nu efter drömmarna och det känns kusligt.
Oro, oro, oro...
Tandläkare, reservdelsmänniskan, Kristen etik
Idag fick jag utföra en massa fast att jag upplever oro för mitt liv! Sådant är besvärligt!
Har ni hört låten My Mary? I låten finns texten Iron tongue! Det är så man får se ut när man har mitt problem! Jag känner folk inom den branschen och det är möjligt att låten uppkommer för att jag har det problemet som jag har! Jag har till och med föraktfullt kallats för Darth Vader och reservdelsmänniskan för mina bekymmer och då förstår ni hur människor är inom det området som musik och konst (inte alla osv). Det kan också vara dem Kristna som tycker att jag inte prisar Jesus i ord och att jag därför är förvisad från Kristus! Tja, det finns ju många som vill tjäna pengar på att man är inför döden och andra som tror sig veta svaret för alla andra!
Varför jag inte prisar Jesus i ord?
Oftast prisar man Jesus i ord när man är rädd och inte vet av något annat inför döden!
För hela min attityd prisar ju faktiskt Jesus! Hela den drömmen om dödsriket är som skriven av Jesus! Vi går därför in på vad drömmen menar:
Flickan som jag mötte (och kände som barn) i drömmen dog ung! Hon hann aldrig med något i livet!
Vad finns det för krav på änglar i Kyrkan? Jag har levt längre och har därför haft en tjej där jag hade sex med henne i många år! Första året så hade vi sex 8 timmar om dagen! Och som ängel får man aldrig ha haft sex någon gång i sitt liv, inte ens mastruberat!
Det är alltså en Ängel, den flickan!
Nu menar sig dessa drömmar vara ett utomjordiskt rymdskepp och där rymdskeppets kapten vilken jag kallar för modern menar att jag borde gå till läkaren och inte bry mig om döden! Vad tror ni Jesus skulle ha sagt: Bry er om döden och gå och dö, gå ej till läkaren! Tror ni det inom den kristna kyrkan?
Detta med att drömmarna kan vara religiösa gör att det blir svårt att veta vem som gör allt detta kusliga i drömmarna och verkligheten? Jag kan helt enkelt inte svara på det!
Dessutom, när kungahuset i Nepal dog så var det ju en större förutsägelse än denna som nu skedde med han med visdomstanden och min faster! När förutsägelsen var stor så hade ni svårt att tro på den och när förutsägelsen är liten så har ni också svårt att tro på den! Därefter prisar ni Jesus? Vad säger det er och mig om oss och kanske om alla människor?
Ni har ju inom det kristna varit tråkiga på detta sätt mot en kille som befinner sig i livets slutskede! Kanske samhället till slut inte tycker att det var så bra att ha er och livets slutskede tillsammans! För mycket av det roliga som jag ville göra kunde jag ju inte göra för att ni var tråkiga! Därefter så har ju många andra också varit tråkiga mot mig på grund av dessa drömmar men hur menar ni att det infaller väl i en form av Kristen etik? Ni menar er alltså veta något om himlen och är på det sättet kunniga om ett sådant område? Jag är också tveksam, men ni menar er inte vara tveksamma där vi inte vet något i hela samhället?
Det kanske ni själva skall svara på? För ni har ju mycket varit med på detta mot en kille som kanske är i slutskedet?
För så tråkigt är det med mina tänder! Därefter kan ni tänka att jag skulle ha gjort detta med tänderna i tid och det gjorde jag också! Redan när jag började känna problemet så gick jag till tandläkaren, men då så hittade tandläkaren inga problem! När problemet därefter var synligt så var problemet dödligt! (det var min fasters död, dem hittade inga problem och därefter så var hon död)
Jag ville bara ha lite kul innan jag dog! Alla era idéer om vad Jesus tycker blir lite fånigt om ni jämför med mig!
Här är läkarens och den nutida förklaringen om döden!
Hjärnan består av celler vilka när dessa dör slutligen leder till döden. Människan har ingen själ vilket man kan förstå när människan kan förändra sin personlighet med tabletter eller narkotika eller efter en olycka! Hjärnan är själen och när hjärnan dör så dör själen vilket betyder att inget liv efter är möjligt. Ett liv efter döden borde därför inte vara omöjlig enligt forskningen!
Jag skulle ha svårt att dementera denna teori! Och det utomjordiska rymdskeppet menar ju att jag borde istället gå till läkaren än att pröva om dödsriket finns!
Nu är inte jag sur på er för detta inom konst musik och religion! Vi kan ju göra något kul istället! Vad tycker ni? Vad skulle vara kul? (förutom att vara tråkig mot mig i det eventuella livets slutskede)
Om jag inte dör så kan ni tänka: Så som jag upplever det så upplever nog många det och så kommer kanske ni också att uppleva det!
Däremot, dem som är som min farmor 80 år brukar tycka att livet är tråkigt! Dem brukar nästan vilja dö och att dem har haft sitt liv, jag är yngre och har därför inte haft möjligheten till att få uppleva den känslan.
Därefter kanske ni undrar varför jag oroar mig nu? Jag har ju haft detta en längre tid och upplevt detta hela tiden! Drömmarna! Döden står liksom bredvid mig och tittar på mig! Då kanske ni säger: Äh drömmar! Alla andra som också var sådana sa också: Äh drömmar och dem är döda därefter! Rymdskeppets drömmar är kusliga!
Alltså, Gå till läkaren för farbror döden står bredvid dig och vill spela schak med dig! Och blir man inte orolig för sådant så blir man nog aldrig orolig.
Har ni hört låten My Mary? I låten finns texten Iron tongue! Det är så man får se ut när man har mitt problem! Jag känner folk inom den branschen och det är möjligt att låten uppkommer för att jag har det problemet som jag har! Jag har till och med föraktfullt kallats för Darth Vader och reservdelsmänniskan för mina bekymmer och då förstår ni hur människor är inom det området som musik och konst (inte alla osv). Det kan också vara dem Kristna som tycker att jag inte prisar Jesus i ord och att jag därför är förvisad från Kristus! Tja, det finns ju många som vill tjäna pengar på att man är inför döden och andra som tror sig veta svaret för alla andra!
Varför jag inte prisar Jesus i ord?
Oftast prisar man Jesus i ord när man är rädd och inte vet av något annat inför döden!
För hela min attityd prisar ju faktiskt Jesus! Hela den drömmen om dödsriket är som skriven av Jesus! Vi går därför in på vad drömmen menar:
Flickan som jag mötte (och kände som barn) i drömmen dog ung! Hon hann aldrig med något i livet!
Vad finns det för krav på änglar i Kyrkan? Jag har levt längre och har därför haft en tjej där jag hade sex med henne i många år! Första året så hade vi sex 8 timmar om dagen! Och som ängel får man aldrig ha haft sex någon gång i sitt liv, inte ens mastruberat!
Det är alltså en Ängel, den flickan!
Nu menar sig dessa drömmar vara ett utomjordiskt rymdskepp och där rymdskeppets kapten vilken jag kallar för modern menar att jag borde gå till läkaren och inte bry mig om döden! Vad tror ni Jesus skulle ha sagt: Bry er om döden och gå och dö, gå ej till läkaren! Tror ni det inom den kristna kyrkan?
Detta med att drömmarna kan vara religiösa gör att det blir svårt att veta vem som gör allt detta kusliga i drömmarna och verkligheten? Jag kan helt enkelt inte svara på det!
Dessutom, när kungahuset i Nepal dog så var det ju en större förutsägelse än denna som nu skedde med han med visdomstanden och min faster! När förutsägelsen var stor så hade ni svårt att tro på den och när förutsägelsen är liten så har ni också svårt att tro på den! Därefter prisar ni Jesus? Vad säger det er och mig om oss och kanske om alla människor?
Ni har ju inom det kristna varit tråkiga på detta sätt mot en kille som befinner sig i livets slutskede! Kanske samhället till slut inte tycker att det var så bra att ha er och livets slutskede tillsammans! För mycket av det roliga som jag ville göra kunde jag ju inte göra för att ni var tråkiga! Därefter så har ju många andra också varit tråkiga mot mig på grund av dessa drömmar men hur menar ni att det infaller väl i en form av Kristen etik? Ni menar er alltså veta något om himlen och är på det sättet kunniga om ett sådant område? Jag är också tveksam, men ni menar er inte vara tveksamma där vi inte vet något i hela samhället?
Det kanske ni själva skall svara på? För ni har ju mycket varit med på detta mot en kille som kanske är i slutskedet?
För så tråkigt är det med mina tänder! Därefter kan ni tänka att jag skulle ha gjort detta med tänderna i tid och det gjorde jag också! Redan när jag började känna problemet så gick jag till tandläkaren, men då så hittade tandläkaren inga problem! När problemet därefter var synligt så var problemet dödligt! (det var min fasters död, dem hittade inga problem och därefter så var hon död)
Jag ville bara ha lite kul innan jag dog! Alla era idéer om vad Jesus tycker blir lite fånigt om ni jämför med mig!
Här är läkarens och den nutida förklaringen om döden!
Hjärnan består av celler vilka när dessa dör slutligen leder till döden. Människan har ingen själ vilket man kan förstå när människan kan förändra sin personlighet med tabletter eller narkotika eller efter en olycka! Hjärnan är själen och när hjärnan dör så dör själen vilket betyder att inget liv efter är möjligt. Ett liv efter döden borde därför inte vara omöjlig enligt forskningen!
Jag skulle ha svårt att dementera denna teori! Och det utomjordiska rymdskeppet menar ju att jag borde istället gå till läkaren än att pröva om dödsriket finns!
Nu är inte jag sur på er för detta inom konst musik och religion! Vi kan ju göra något kul istället! Vad tycker ni? Vad skulle vara kul? (förutom att vara tråkig mot mig i det eventuella livets slutskede)
Om jag inte dör så kan ni tänka: Så som jag upplever det så upplever nog många det och så kommer kanske ni också att uppleva det!
Däremot, dem som är som min farmor 80 år brukar tycka att livet är tråkigt! Dem brukar nästan vilja dö och att dem har haft sitt liv, jag är yngre och har därför inte haft möjligheten till att få uppleva den känslan.
Därefter kanske ni undrar varför jag oroar mig nu? Jag har ju haft detta en längre tid och upplevt detta hela tiden! Drömmarna! Döden står liksom bredvid mig och tittar på mig! Då kanske ni säger: Äh drömmar! Alla andra som också var sådana sa också: Äh drömmar och dem är döda därefter! Rymdskeppets drömmar är kusliga!
Alltså, Gå till läkaren för farbror döden står bredvid dig och vill spela schak med dig! Och blir man inte orolig för sådant så blir man nog aldrig orolig.
En spontan kommentar
Att jag är ett barn som målat en nallebjörn inför livets slutskede! Kanske, men det blev en snygg Nallebjörn!
Nja, som jag ser det så är min undran rent konkret och har fog för sig! Jag har ju själv blivit anklagad för att drömmarna är sådana som dem är! Alltså, fungerar ett samhälle som inte har någon tro? Om vi ser på börsen så tycks det inte vara så!
Därefter kan man undra vad jag får ut av det? Tja, jag ligger ju ändå och dör så själva tanken blev liksom intressant! Det utomjordiska slaggskeppet i mina drömmar är ju först intressanta när det skeppet spränger våra städer och ligger utanför vår planet!
Precis som nu, drömmarna gör så att jag upplever hur döden står bredvid mig och tittar på mig! Kusligt att drömmar lyckas med sådant!
Men allt sådant tänker man ju inte på om man har ett 9 till 5 jobb och är 5 minuter från att bli påkörd av en bil! Jag tänker kanske mer på det och ger det mer utrymme eftersom jag har vissa fog för att jag kanske dör!
Mina drömmar har jag förvisso alltid tänkt på, för visst blev ni ju också oroade när kungahuset i Nepal dog! Ni kunde ju komma på 1 miljon sätt till varför jag hade med det att göra! Vill ni nu efteråt mena på att ni bara kom på det för att ni ville vara vara taskiga mot mig som på sätt och vis dödssjuk, det brukar ju vara så man önskar att det är när man inte har en fungerande verksamhet!
Nja, som jag ser det så är min undran rent konkret och har fog för sig! Jag har ju själv blivit anklagad för att drömmarna är sådana som dem är! Alltså, fungerar ett samhälle som inte har någon tro? Om vi ser på börsen så tycks det inte vara så!
Därefter kan man undra vad jag får ut av det? Tja, jag ligger ju ändå och dör så själva tanken blev liksom intressant! Det utomjordiska slaggskeppet i mina drömmar är ju först intressanta när det skeppet spränger våra städer och ligger utanför vår planet!
Precis som nu, drömmarna gör så att jag upplever hur döden står bredvid mig och tittar på mig! Kusligt att drömmar lyckas med sådant!
Men allt sådant tänker man ju inte på om man har ett 9 till 5 jobb och är 5 minuter från att bli påkörd av en bil! Jag tänker kanske mer på det och ger det mer utrymme eftersom jag har vissa fog för att jag kanske dör!
Mina drömmar har jag förvisso alltid tänkt på, för visst blev ni ju också oroade när kungahuset i Nepal dog! Ni kunde ju komma på 1 miljon sätt till varför jag hade med det att göra! Vill ni nu efteråt mena på att ni bara kom på det för att ni ville vara vara taskiga mot mig som på sätt och vis dödssjuk, det brukar ju vara så man önskar att det är när man inte har en fungerande verksamhet!
Vad som har gjort starkt intryck på mig
Ibland när jag upplever mig som skrämd och orolig så brukar jag fundera över vad som gjort intryck på mig i Livet!
Flickan med anorexi!
Det var vacker bakgrundsmusik då den unga flickan berättade om sina bekymmer med mat! Hon lät så nära döden när hon talade. Som att hennes röst skulle försvinna.
Det påverkade mig mycket!
Flickan med anorexi!
Det var vacker bakgrundsmusik då den unga flickan berättade om sina bekymmer med mat! Hon lät så nära döden när hon talade. Som att hennes röst skulle försvinna.
Det påverkade mig mycket!
Jo, faktiskt! Min kompis jag pratade med igår som gillade min dröm om livet efter döden har faktiskt inte så fel! Det är ju charmigt med att cykelhandeln är familjeägd (av förmodligen vem?).
Men ändå, det som sker kring drömmarna är döden och döden upplevs som att den kommer närmare och närmare mig! Det är kusligt och det krävdes mod för att prata med mina kompisar om detta! Men min + och - lista funderar jag över nu.
Jag upplevde det som bra med en + och - lista som min kompis kom på! Den på något sätt dämpar oron i och med att jag får fundera över vad jag tycker är bra och dåligt med att gå till tandläkaren!
Så här ser den ut än så länge:
+
Att jag kanske överlever om jag går till tandläkaren
-
Att tandläkaren menar att jag borde kommit tidigare och att min tid är ute (som den förre drastiskt menade på när allt detta började)
+
Jag slipper oro och besvär ifall tandläkaren lyckas
-
Jag kanske dör och vad skall jag då tänka om drömmen med dödsriket, att rymdskeppet är en dödsängel (och vem är jag då osv... vad går allt ut på.... är skeppet som följt mig genom mitt liv från 5 - 6 år utomjordiskt osv.... jag förstår inte hur det kan vara så här)
Han i drömmen liksom arbetade där och lagade cyklar på den familjeägda cykelhandeln! Han satt där och snurrade på hjul och fixade och därefter stod han vid disken! Han såg ut som den perfekte småföretagaren! Jag menar, vad skall man tänka om det? Och hur kan det utomjordiska skeppet veta när människorna dör? Ja, det är inte bara ni som undrar sådant! Jag skriver att det är kusligt och jag vet inte heller! Jag har varit helt förundrad över den stora modern och skeppet sedan jag var 5 - 6 år gammal!
Jag har fått reda på att det är matematikern som vet framtiden och därför vet när folk dör! Men hur kan det alltid passa så bra ihop? Hur kan det vara så fasligt att man vet att min faster dör där i April och han grannen till min kompis dör av dålig visdomstand! Hur kan man räkna fram något sådant?
Men något säger det mig, den stora modern oroar sig för mig och vill att jag går till tandläkaren! Jag borde gå till en läkare och kolla mig! Har läkaren inget bra att komma med så vet jag ju det! Den stora moderns oro är befogad och hon är omtänksam och jag borde följa det rådet för att se om det inte går att göra något ändå!
Det var därför som jag tänkte att dessa drömmar var bra för människor i slutskedet för dem är konstiga och ibland börjar man tänka på religion eftersom man inte har något att jämföra med vad det gäller den stora modern! Kristna var däremot inte av den idén! Dem kristna kanske inte visste att jag egentligen är dödssjuk och bara ville ha det bra i det sista innan jag gick till tandläkaren och kanske dog hos tandläkaren. Att detta är lika konstigt för mig som det är för dem! Att jag valde att framföra detta med mig och alla andras död och inte för att konkurrera med Jesus!
Men oftast brukar funderingarna lätta i drömmarna! Jag undrar aldrig något där eftersom man aldrig behöver veta något! Ja, det blir ju lite charmigt med att han har en familjeägd cykelhandel i drömmen men i drömmen så undrade jag aldrig! Vi barn lekte och hade det kul och han var snäll!
Men ändå, det som sker kring drömmarna är döden och döden upplevs som att den kommer närmare och närmare mig! Det är kusligt och det krävdes mod för att prata med mina kompisar om detta! Men min + och - lista funderar jag över nu.
Jag upplevde det som bra med en + och - lista som min kompis kom på! Den på något sätt dämpar oron i och med att jag får fundera över vad jag tycker är bra och dåligt med att gå till tandläkaren!
Så här ser den ut än så länge:
+
Att jag kanske överlever om jag går till tandläkaren
-
Att tandläkaren menar att jag borde kommit tidigare och att min tid är ute (som den förre drastiskt menade på när allt detta började)
+
Jag slipper oro och besvär ifall tandläkaren lyckas
-
Jag kanske dör och vad skall jag då tänka om drömmen med dödsriket, att rymdskeppet är en dödsängel (och vem är jag då osv... vad går allt ut på.... är skeppet som följt mig genom mitt liv från 5 - 6 år utomjordiskt osv.... jag förstår inte hur det kan vara så här)
Han i drömmen liksom arbetade där och lagade cyklar på den familjeägda cykelhandeln! Han satt där och snurrade på hjul och fixade och därefter stod han vid disken! Han såg ut som den perfekte småföretagaren! Jag menar, vad skall man tänka om det? Och hur kan det utomjordiska skeppet veta när människorna dör? Ja, det är inte bara ni som undrar sådant! Jag skriver att det är kusligt och jag vet inte heller! Jag har varit helt förundrad över den stora modern och skeppet sedan jag var 5 - 6 år gammal!
Jag har fått reda på att det är matematikern som vet framtiden och därför vet när folk dör! Men hur kan det alltid passa så bra ihop? Hur kan det vara så fasligt att man vet att min faster dör där i April och han grannen till min kompis dör av dålig visdomstand! Hur kan man räkna fram något sådant?
Men något säger det mig, den stora modern oroar sig för mig och vill att jag går till tandläkaren! Jag borde gå till en läkare och kolla mig! Har läkaren inget bra att komma med så vet jag ju det! Den stora moderns oro är befogad och hon är omtänksam och jag borde följa det rådet för att se om det inte går att göra något ändå!
Det var därför som jag tänkte att dessa drömmar var bra för människor i slutskedet för dem är konstiga och ibland börjar man tänka på religion eftersom man inte har något att jämföra med vad det gäller den stora modern! Kristna var däremot inte av den idén! Dem kristna kanske inte visste att jag egentligen är dödssjuk och bara ville ha det bra i det sista innan jag gick till tandläkaren och kanske dog hos tandläkaren. Att detta är lika konstigt för mig som det är för dem! Att jag valde att framföra detta med mig och alla andras död och inte för att konkurrera med Jesus!
Men oftast brukar funderingarna lätta i drömmarna! Jag undrar aldrig något där eftersom man aldrig behöver veta något! Ja, det blir ju lite charmigt med att han har en familjeägd cykelhandel i drömmen men i drömmen så undrade jag aldrig! Vi barn lekte och hade det kul och han var snäll!
Tandläkarskräcken och diskussionen
Jag och några kompisar konstruerar ju en hemsida som jag visade här!
Vi killar är bra kompisar och man kan därför föra fram sådant som tandläkarskräck! Den ena är datatekniker och den andre är utbildad inom psykologi som jag.
Min kompis som pluggat psykologi hade en bra tanke om att föra upp allt positivt och negativt på en tavla och därefter fatta beslutet om att gå till tandläkaren.
Min andra kompis menade att man kanske inte behöver vara död och därefter så berättade han (något senare) att bullemiker har dåliga tander och får sätta in fasad i munnen och alla dessa dör ju inte på grund av tandläkaren.
Det jag kom fram till var att om Pengar inte var några bekymmer så skulle jag gå på en gång! För pengar i kombination med frånvaro blir extremt kostsamt! Just detta är därför haken med tandläkaren. Min fruktan och oro kan alltid koncentrera sig på kostnaden samt att jag vill leva lite längre och få uppleva något roligt innan jag dör.
Jag berättade också om drömmen om dödsriket och att jag oroade mig för att hamna där! Min psykologkompis tyckte däremot att det lät kul att hamna där i det dödsriket! Han menade dessutom att man nog aldrig känner sig som klar med livet för det finns nog alltid mer att uppleva.
Tja, drömmen i sig själv är inte så hemsk!
Drömmen är så här:
Vi killar är bra kompisar och man kan därför föra fram sådant som tandläkarskräck! Den ena är datatekniker och den andre är utbildad inom psykologi som jag.
Min kompis som pluggat psykologi hade en bra tanke om att föra upp allt positivt och negativt på en tavla och därefter fatta beslutet om att gå till tandläkaren.
Min andra kompis menade att man kanske inte behöver vara död och därefter så berättade han (något senare) att bullemiker har dåliga tander och får sätta in fasad i munnen och alla dessa dör ju inte på grund av tandläkaren.
Det jag kom fram till var att om Pengar inte var några bekymmer så skulle jag gå på en gång! För pengar i kombination med frånvaro blir extremt kostsamt! Just detta är därför haken med tandläkaren. Min fruktan och oro kan alltid koncentrera sig på kostnaden samt att jag vill leva lite längre och få uppleva något roligt innan jag dör.
Jag berättade också om drömmen om dödsriket och att jag oroade mig för att hamna där! Min psykologkompis tyckte däremot att det lät kul att hamna där i det dödsriket! Han menade dessutom att man nog aldrig känner sig som klar med livet för det finns nog alltid mer att uppleva.
Tja, drömmen i sig själv är inte så hemsk!
Drömmen är så här:
Jag får förklarat för mig i början av drömmen att jag befinner mig på resa genom dödsriket vilket är gamla stan i Stockholm. Där möter jag flickan jag kände som 6 åring (har glömt den rätta åldern men vi är 6 år i berättelsen) och vi leker tillsammans bland gränderna och hoppar från hustak till hustak. Hon är lycklig och jag kommer inte ihåg i drömmen att hon är död. Inne på cykelhandeln lagar den som tar hand om henne cyklar. Han är en mycket trevlig kille och företaget är familjeägt. Som vuxen förstår man att han är en sådan där bra kille som tar väl hand om flickan! Han bryr sig inte om vad hon gör för hon får göra som hon vill. Han är en gladlynt kille och vi barn tycker att allt är roligt.
Jag vaknar något senare och förfäras över att jag drömt om just den flickan och att jag drömt om dödsriket! Jag säger först inget om drömmen eftersom den skrämmer mig men jag berättar om drömmen något senare för en kompis. Det hemskare med dessa drömmar är att dem påstår sig vara utomjordiska och att det därför sker en massa hemskt kring drömmarna. Min faster dog hastigt vid tiden för drömmen. Hon hade varit sjuk i 10 år där läkarna inte hittat felet med henne. Och idag när jag frågade min kompis om hans döda kompis som dött av visdomstanden så berättade han att det var hans granne som dött! En av mina utomjordiska drömmar var om en granne och det upplevs därför som att tiden accelererar för att gå till tandläkaren var gång jag får mer information.
Det är det utomjordiska skeppets matematiker tillsammans med läkaren som ägnar sig åt sådant. Den stora modern vill att jag besöker tandläkaren eller läkare och kanske menar hon att jag annars är död! Min faster och min kompis, bekant dog helt eneklt enligt drömmen i mitt ställe! För jag kan överleva och dessa jag mötte i dödsriket är dem som dog. För då kan jag fortfarande överleva! Kusliga tanke!
(Skillnaden på att den stora modern säger så här till mig och att en vanlig person gjorde på ett liknande sätt är att den stora modern är så många individer som tänker för att detta skall upplevas på ett speciellt sätt så att hon inte blir föraktfull)
Det mer kusliga är att flickan uppstod i drömmen och var så verklig och levande samt att hon inte visste vem hon var hos när hon var hos cyckelhandlaren.
Man tycker verkligen om den stora modern på skeppet i en värld som är som vår! För sådant saknar vi i världen! Det är just sådant jag också hittar här hos mina kompisar.
Svårt det här eftersom jag hela tiden tänker mig som död ifall jag besöker sjukhuset och tandläkaren. Sådant får mig alltid till att inte gå dit. Men jag oroar mig för fullt för att dö och vet att det kanske är den sista tiden jag har nu.
Mina kompisar kom däremot med bra idéer vilka jag skall försöka med!
Jag vaknar något senare och förfäras över att jag drömt om just den flickan och att jag drömt om dödsriket! Jag säger först inget om drömmen eftersom den skrämmer mig men jag berättar om drömmen något senare för en kompis. Det hemskare med dessa drömmar är att dem påstår sig vara utomjordiska och att det därför sker en massa hemskt kring drömmarna. Min faster dog hastigt vid tiden för drömmen. Hon hade varit sjuk i 10 år där läkarna inte hittat felet med henne. Och idag när jag frågade min kompis om hans döda kompis som dött av visdomstanden så berättade han att det var hans granne som dött! En av mina utomjordiska drömmar var om en granne och det upplevs därför som att tiden accelererar för att gå till tandläkaren var gång jag får mer information.
Det är det utomjordiska skeppets matematiker tillsammans med läkaren som ägnar sig åt sådant. Den stora modern vill att jag besöker tandläkaren eller läkare och kanske menar hon att jag annars är död! Min faster och min kompis, bekant dog helt eneklt enligt drömmen i mitt ställe! För jag kan överleva och dessa jag mötte i dödsriket är dem som dog. För då kan jag fortfarande överleva! Kusliga tanke!
(Skillnaden på att den stora modern säger så här till mig och att en vanlig person gjorde på ett liknande sätt är att den stora modern är så många individer som tänker för att detta skall upplevas på ett speciellt sätt så att hon inte blir föraktfull)
Det mer kusliga är att flickan uppstod i drömmen och var så verklig och levande samt att hon inte visste vem hon var hos när hon var hos cyckelhandlaren.
Man tycker verkligen om den stora modern på skeppet i en värld som är som vår! För sådant saknar vi i världen! Det är just sådant jag också hittar här hos mina kompisar.
Svårt det här eftersom jag hela tiden tänker mig som död ifall jag besöker sjukhuset och tandläkaren. Sådant får mig alltid till att inte gå dit. Men jag oroar mig för fullt för att dö och vet att det kanske är den sista tiden jag har nu.
Mina kompisar kom däremot med bra idéer vilka jag skall försöka med!
Psykologin och fobier
Psykologin och fobier
Tja, tandläkarskräck är en fobi och en oro!
Jag har ju själv läst på psykologprogrammet, vad tycker man om oro där? Tråkigt, man vill helst hitta en egen sjukdom på en patient så som Freud gjorde och så kan man sätta sitt namn på sjukdomen och så blir man berömd! Oro, fast att den ibland är ytterst dålig är inte lika intressant! Därefter så har oftast psykologer svårt med den existentiella tanken om ett utomjordiskt rymdskepp och döden och den stora modern osv som jag beskriver.... Tja, psykologin behöver inte dem kristna oroa sig för alls för psykologin menar att alla former av övernaturligt är en bluff! Frågan är ju endast hur jag bluffade med drömmen när min faster dog, jag hade kanske hemliga kontakter som i förväg visste om min fasters död också!
Psykologin skulle egentligen behöva ägna sig mer åt det existentiella tanken än åt alla dessa supersjukdomar som påstås finnas i psykologins värld! För skulle jag säga på psykologprogrammet som student att jag led av odontofobi så skulla alla sucka av tristess! Men om jag därefter dör av det så vill oftast psykologerna framhålla hur bra det är med psykologin! Men säger man då: Många dör ju faktiskt på grund av att tandläkaren gör fel vid utdragningen av tanden och att oroa sig för att dö kan ju inte egentligen vara så fobiskt! Då blir det bara 100 bortförklaringar om att livet är farligt att leva och att man får se hur det blir osv...
Detta däremot är min blogg om tandläkarskräck! Den är fylld av skräck och övernaturliga drömmar och upplevelser! Jag kan inte därefter förklara hur ett utomjordiskt rymdskepp gör 100 ljusår bort eller hur det kan fungera så och om jag verkligen kommer att dö osv... Det är egentligen svåra förklaringar, det jag akn göra är att beskriva min oro för er och se om ni upplever detsamma!
Läs nu om mina drömmar och min poesi och om min oro! Ha det kul och skräckfyllt!
Tja, tandläkarskräck är en fobi och en oro!
Jag har ju själv läst på psykologprogrammet, vad tycker man om oro där? Tråkigt, man vill helst hitta en egen sjukdom på en patient så som Freud gjorde och så kan man sätta sitt namn på sjukdomen och så blir man berömd! Oro, fast att den ibland är ytterst dålig är inte lika intressant som svåra sjukdomar! Därefter så har oftast psykologer svårt med den existentiella tanken om ett utomjordiskt rymdskepp och döden och den stora modern osv som jag beskriver.... Tja, psykologin behöver inte dem kristna oroa sig för alls för psykologin menar att alla former av övernaturligt är en bluff! Frågan är ju endast hur jag bluffade med drömmen när min faster dog, jag hade kanske hemliga kontakter som i förväg visste om min fasters död också!
Psykologin skulle egentligen behöva ägna sig mer åt det existentiella tanken än åt alla dessa supersjukdomar som påstås finnas i psykologins värld! För skulle jag säga på psykologprogrammet som student att jag led av odontofobi så skulla alla sucka av tristess! Men om jag därefter dör av det så vill oftast psykologerna framhålla hur bra det är med psykologin! Men säger man då: Många dör ju faktiskt på grund av att tandläkaren gör fel vid utdragningen av tanden och att oroa sig för att dö kan ju inte egentligen vara så fobiskt! Då blir det bara 100 bortförklaringar om att livet är farligt att leva och att man får se hur det blir osv...
Detta däremot är min blogg om tandläkarskräck! Den är fylld av skräck och övernaturliga drömmar och upplevelser! Jag kan inte därefter förklara hur ett utomjordiskt rymdskepp gör så 100 ljusår bort eller hur det kan fungera så och om jag verkligen kommer att dö osv... Det är egentligen svåra förklaringar, det jag kan göra är att beskriva min oro för er och se om ni upplever detsamma!
Läs nu om mina drömmar och min poesi och om min oro! Ha det kul och skräckfyllt!
Jag har ju själv läst på psykologprogrammet, vad tycker man om oro där? Tråkigt, man vill helst hitta en egen sjukdom på en patient så som Freud gjorde och så kan man sätta sitt namn på sjukdomen och så blir man berömd! Oro, fast att den ibland är ytterst dålig är inte lika intressant som svåra sjukdomar! Därefter så har oftast psykologer svårt med den existentiella tanken om ett utomjordiskt rymdskepp och döden och den stora modern osv som jag beskriver.... Tja, psykologin behöver inte dem kristna oroa sig för alls för psykologin menar att alla former av övernaturligt är en bluff! Frågan är ju endast hur jag bluffade med drömmen när min faster dog, jag hade kanske hemliga kontakter som i förväg visste om min fasters död också!
Psykologin skulle egentligen behöva ägna sig mer åt det existentiella tanken än åt alla dessa supersjukdomar som påstås finnas i psykologins värld! För skulle jag säga på psykologprogrammet som student att jag led av odontofobi så skulla alla sucka av tristess! Men om jag därefter dör av det så vill oftast psykologerna framhålla hur bra det är med psykologin! Men säger man då: Många dör ju faktiskt på grund av att tandläkaren gör fel vid utdragningen av tanden och att oroa sig för att dö kan ju inte egentligen vara så fobiskt! Då blir det bara 100 bortförklaringar om att livet är farligt att leva och att man får se hur det blir osv...
Detta däremot är min blogg om tandläkarskräck! Den är fylld av skräck och övernaturliga drömmar och upplevelser! Jag kan inte därefter förklara hur ett utomjordiskt rymdskepp gör så 100 ljusår bort eller hur det kan fungera så och om jag verkligen kommer att dö osv... Det är egentligen svåra förklaringar, det jag kan göra är att beskriva min oro för er och se om ni upplever detsamma!
Läs nu om mina drömmar och min poesi och om min oro! Ha det kul och skräckfyllt!
På resa genom Disneyland
För mig skulle tandläkaren få skräckens hus i Disneyland!
Jag vet att detta är orätt mot tandläkare! Jag har faktiskt aldrig mött en tandläkare i sitt privata liv och att mena på att tandläkare är på ett sätt är dåligt! Men jag tycker att tandläkare är obehagligt men upplever oro för att jag inte går dit!
Tråkigt, jag tänkte från början att detta med mina drömmar kunde vara inspirerande men efter att jag berättade om dem och skrev om dem så har mitt liv varit olyckligt på alla sätt! Kristna blev vansinniga på mig och min tanke var aldrig att detta var i konkurrens med Jesus utan en förklaring om det oförklarliga! För tänk, min faster var död på riktigt när jag fick drömmen om dödsriket! Det är konstigt och det var hela avsikten! Avsikten att få folk som ligger i cancer och svåra sjukdomar att tänka att det kanske finns något konstigt och oförklarligt med livet och universum. Därefter så tänkte jag att jag kunde få lite kul i mitt liv ifall jag nu skulle dö i tandläkarstolen! Men det blev tvärtom!
Jag hade däremot det kul som barn och innan jag började att skriva om drömmarna, det kompenserar lite allt det tråkiga som blev därefter.
Jag tycker att drömmen om dödsriket var bra när jag tänker efter: Barnet, cykelhandel, dödsriket! För om man bortser från att den är skrämmande med att jag kanske kan få vara där permanent i dödsriket så är den en bra förklaring om religion! Den är också bra eftersom dem Kristna inte egentligen konfronteras!
Dessutom, den stora modern överger en inte i den svåra stunden utan finns där! Givetvis så blir hon lite svår att tro på ibland men om vi jämför detta med ett föraktfullt Godnatt så var det ju bättre med den stora modern på det utomjordiska skeppet!
Så denna blogg är min oro, kanske det är så här ni också tänker när ni oroar er för något?
Jag vet att detta är orätt mot tandläkare! Jag har faktiskt aldrig mött en tandläkare i sitt privata liv och att mena på att tandläkare är på ett sätt är dåligt! Men jag tycker att tandläkare är obehagligt men upplever oro för att jag inte går dit!
Tråkigt, jag tänkte från början att detta med mina drömmar kunde vara inspirerande men efter att jag berättade om dem och skrev om dem så har mitt liv varit olyckligt på alla sätt! Kristna blev vansinniga på mig och min tanke var aldrig att detta var i konkurrens med Jesus utan en förklaring om det oförklarliga! För tänk, min faster var död på riktigt när jag fick drömmen om dödsriket! Det är konstigt och det var hela avsikten! Avsikten att få folk som ligger i cancer och svåra sjukdomar att tänka att det kanske finns något konstigt och oförklarligt med livet och universum. Därefter så tänkte jag att jag kunde få lite kul i mitt liv ifall jag nu skulle dö i tandläkarstolen! Men det blev tvärtom!
Jag hade däremot det kul som barn och innan jag började att skriva om drömmarna, det kompenserar lite allt det tråkiga som blev därefter.
Jag tycker att drömmen om dödsriket var bra när jag tänker efter: Barnet, cykelhandel, dödsriket! För om man bortser från att den är skrämmande med att jag kanske kan få vara där permanent i dödsriket så är den en bra förklaring om religion! Den är också bra eftersom dem Kristna inte egentligen konfronteras!
Dessutom, den stora modern överger en inte i den svåra stunden utan finns där! Givetvis så blir hon lite svår att tro på ibland men om vi jämför detta med ett föraktfullt Godnatt så var det ju bättre med den stora modern på det utomjordiska skeppet!
Så denna blogg är min oro, kanske det är så här ni också tänker när ni oroar er för något?
Läs den och ge gärna era åsikter om ämnet oro och tandläkarskräck samt döden och det övernaturliga!
<!-- TopBlogArea.se START --
<a href="http://www.topblogarea.se/halsa/" title="Hälsa bloggar"><img border="0" src="http://www.topblogarea.se/tracker.php?do=in&id=23181" alt="Hälsa bloggar"></a>
<!-- TopBlogArea.se END -->
Tandläkarskräck och dödsskräck
Vad tycker jag om Godnatt! För jag har ju också varit student länge på grund av alla bekymmer som varit kring mig!
Jag tänker på killen som var min kompis bekant! Han drog ut en visdomstand och tandläkaren hade ingen dyster prognos för honom. Han dog och jag skulle aldrig säga ett föraktfullt Godnatt i ett sådant läge! Däremot kan jag tycka att döden är besvärlig! För man vill ju inte dö och när man får reda på att för exempel ens faster dött hastigt så blir man betryck och ledsen!
Men jag har svårt med min tandläkarskräck! Allt sådant som har med tandläkares sätt att vara brukar få mig till att må dåligt! För tänk er, tandläkare säger ofta: Jag ger dig inte mycket möjlighet att klara detta, vem skall jag vända mig till ifall du dör?
Men drömmarna om det utomjordiska skeppet menar att jag borde uppsöka en läkare innan jag hamnar i dösriket vilket skeppet menar är diskutabelt om det finns och om det finns så är det barnens dödsrike eftersom barnen inte fick något liv! För som ni förstår med att dödsriket är en cykelhandel i Gamla stan Stockholm för ett utomjordiskt slagskepp flera miljoner ljusår bort! För det förstår jag vad skeppet menar.
Men om ni läser min blogg så förstår ni ju varför! För inte vill ni själva dö heller? För även om ni har en tro och allt detta så är döden utöver tro och existens.
Vad skall jag göra? Denna oro är påfrestande.
Tandläkaren, döden och Guds alla förbehåll
Dem religiösa är oroliga för att jag skall få Jesus platts i historieböckerna för detta med Nepal och på grund av att drömmarna om det med det utomjordiska slagskeppet tycks vara så verkliga!
Då vill dem kristna oftast förolämpa mig med att Djävulen har dåliga tänder osv... Skeppet lovade oss inget liv efter detta och det är förmodlingen läkarteamet som pratar i drömmen om dödsriket!
Men om vi ser på det där med Gud och Jesus så kan man ju inte komma till himlen. Man brukar tänka sig att Jesus är förlåtelsen men om man läser Jesus i Bibeln så menar han ju inte att han förlåter oss! Jag skulle faktiskt inte efter att jag har läst bibeln tro att jag är förlåten av Jesus! Exempel: Det är svårare för en rik man att ta sig till himlen än det är för en kamel att ta sig genom ett nålsöga!
Jesus är ju sådan! Därefter menar Jesus att himlen är barnets rike! Jo, när jag tänker på flickan jag kände som dog (ungefär) 1977, 6 år gammal av en (troligtvis) hjärnblödning så tänkte jag att det är fint att hon var där i cykelhandeln och att hon fick ha det roligt fast att hon dog så ung! Det är barnets rike och det kan jag förstå!
Därefter att den stora modern på det utomjordiska skeppet alltid ser mig som ett barn är för att så ser hon alla som är på det skeppet! Det är sådant som gör henne vacker fast att vissa drömmar ibland kan vara lite skrämmande!
Jag tycker att ni var lite tråkiga! För jag har kunnat dö rätt så länge nu och det jag ville var att få ha lite kul innan jag dog! Pengar kan man ju förstå att man inte ger folk hur som helst men det andra med sex hade också varit kul!
Jag ser fortfarande rätt så bra ut! Men ler jag i solljuset så kan man se att en tand är skadad! Men min kompis Samuel som slogs jämt med alla han hade hur många dåliga tänder som helst, han till och med saknade flera framtänder men var ihop med många tjejer samtidigt ändå! Anledningen till varför jag inte gör sådant är för att då blir det alltid ett tråkigt liv med er och era nojor för allt möjligt!
Då vill dem kristna oftast förolämpa mig med att Djävulen har dåliga tänder osv... Skeppet lovade oss inget liv efter detta och det är förmodlingen läkarteamet som pratar i drömmen om dödsriket!
Men om vi ser på det där med Gud och Jesus så kan man ju inte komma till himlen. Man brukar tänka sig att Jesus är förlåtelsen men om man läser Jesus i Bibeln så menar han ju inte att han förlåter oss! Jag skulle faktiskt inte efter att jag har läst bibeln tro att jag är förlåten av Jesus! Exempel: Det är svårare för en rik man att ta sig till himlen än det är för en kamel att ta sig genom ett nålsöga!
Jesus är ju sådan! Därefter menar Jesus att himlen är barnets rike! Jo, när jag tänker på flickan jag kände som dog (ungefär) 1977, 6 år gammal av en (troligtvis) hjärnblödning så tänkte jag att det är fint att hon var där i cykelhandeln och att hon fick ha det roligt fast att hon dog så ung! Det är barnets rike och det kan jag förstå!
Därefter att den stora modern på det utomjordiska skeppet alltid ser mig som ett barn är för att så ser hon alla som är på det skeppet! Det är sådant som gör henne vacker fast att vissa drömmar ibland kan vara lite skrämmande!
Jag tycker att ni var lite tråkiga! För jag har kunnat dö rätt så länge nu och det jag ville var att få ha lite kul innan jag dog! Pengar kan man ju förstå att man inte ger folk hur som helst men det andra med sex hade också varit kul!
Jag ser fortfarande rätt så bra ut! Men ler jag i solljuset så kan man se att en tand är skadad! Men min kompis Samuel som slogs jämt med alla han hade hur många dåliga tänder som helst, han till och med saknade flera framtänder men var ihop med många tjejer samtidigt ändå! Anledningen till varför jag inte gör sådant är för att då blir det alltid ett tråkigt liv med er och era nojor för allt möjligt!
Tandläkarskräck, döden och poesin
Något som hänger ihop med existentialismen är nog Poesin! Som med rymdskeppet så blir man smått poetisk om sin egna död och vad som sker efteråt. Jag har själv skrivit en del poesi där jag varit influerad av döden. Vissa är prisbelönta och andra är omtyckta. Ni får också läsa mina drömmar om det utomjordiska skeppet! Det jag kan skriva om dessa drömmar är följande: Jag hade en dröm om att ett kungahus i Nepal utraderades 2001. Veckan efteråt så sker det i form av att Prins Dipendra mördar sin familj i Nepal! Det blev mycket diskussion om detta eftersom det ansågs som omöjligt att sådant kan ske! Jag hävdade när jag anklagades för detta att drömmen utspelar sig i forntiden och att man inte vet om det är Nepal i drömmen! Men jag har haft det mycket tråkigt efter att detta skedde eftersom paranoida drag är vanliga inom Polis, högt uppsatta Politiker poster och inom religiösa organisationer! Så dör jag av tandläkaren om jag besöker denna så finns det risk att religiösa kommer att hävda att tandläkaren gjorde så för att min dröm jag hade om dödsriket skall vara sann!
Jag vet inte hur det är med Nepal och allt annat men drömmarna som ger mig mod är så konstiga! Exempel att min faster var död samtidigt som drömmen om dödsriket var chockerande mig! Jag visste inte om min fasters död förrän flera månader senare!
Men med tanke på att drömarna kan vara sådana och så verkliga för alla andra också gör så att man kan tro att skeppet finns! Nu menade däremot skeppet att inget liv efter döden existerade och menade att jag borde gå till läkaren istället, men själva omtänksamheten från den stora modern gör mig glad!
För ni får tänka på följande: Hos andra i samhället så är jag en vuxen men för denna kvinna på skeppet så är jag alltid ett barn som hon bryr sig om! Hon bryr sig om alla som är på skeppet fast att dem är många!
Jag vet inte hur det är med Nepal och allt annat men drömmarna som ger mig mod är så konstiga! Exempel att min faster var död samtidigt som drömmen om dödsriket var chockerande mig! Jag visste inte om min fasters död förrän flera månader senare!
Men med tanke på att drömarna kan vara sådana och så verkliga för alla andra också gör så att man kan tro att skeppet finns! Nu menade däremot skeppet att inget liv efter döden existerade och menade att jag borde gå till läkaren istället, men själva omtänksamheten från den stora modern gör mig glad!
För ni får tänka på följande: Hos andra i samhället så är jag en vuxen men för denna kvinna på skeppet så är jag alltid ett barn som hon bryr sig om! Hon bryr sig om alla som är på skeppet fast att dem är många!
Dessutom, jag är en student från Psykologprogrammet och kan nog inte fejka döda kungahus och veta detta i förväg! Då menade dem att jag kanske samarbetade med några osv..osv...osv... Så det där med att inte tro är nog också en tro! För visst kan man vara paranoid och tro en massa men i slutet så får man nog förstå att ens tankar är väl ogenomförbara!
Men det är ju jag som vet att jag har mina drömmar om det utomjordiska skeppet och det gör ju att jag vet att detta nog är lite ovanligt med mina drömmar! Jag fick det inte så roligt pga mina drömmar och min tandläkarskräck men drömmarna har sedan jag var 5 - 6 år gammal pratat om något som varit ovanligt. Men vad hade jag gärna gjort i mitt liv om inte allt detta kommit ivägen: Jag hade haft sex med många tjejer samtidigt och tittat dem långt in rumpan! Tråkigt nog så är vår värld narcissistisk och sådant får därför inte genomföras om man hamnar i fokus som jag! Man skall inse att livet är en pina och att man är obetydlig och därefter så skall man dö fattig och eländig. För så ville alla andra att det skulle vara! Men vår kultur är nog sådan och det är så i hela samhället vilket gör att man har svårt att få det roligt innan man dör! Livet är liksom som att man alltid står och pratar med en gnällig farbror i 60 års åldern som hela tiden gråter och förmanar en!
Här får ni läsa några dikter av mig samt några drömmar (ifall jag dör):
Riddaren
Det går en adelsman in
genom slottskyrkans port
kling, kling
på nästan alla gravstenar
så står det hans namn
som ett golvfönster
täkt med ett antikt damm
belyser ibland
han är en medelålders man
med gåvor och arv
en gård
som drömmer om då
när han köpte sin första snowboard
och ser ett Gudomligt samband
mellan fjärilars flykt
och orkanvindars ögon
en adelsman går in
det är han
vi ber för ibland
kling, kling
Jesajas drömsyner om det ödelagda trädet
jag ser dig anlända i tillvarons innersta mörker
som en åskvigg och markvältar
med överjordens alla himlar
och darrande härligheter omkring dig
du lyser för en stund som hjortronet eller tranbäret
där du drar fram över våra huvuden
i din färd som flödar av rent koppar
denna spirande ökenväxt i hälleberget
dryftad i förödelsens mörka kappa och uppenbarelse
likt ett glödande stoftmoln
med sin klotsfär av blixt
drömmen, där vår värld faller samman
öppnade undergångens glasport
och dukade dess bord med ett mummel av vind
där du likt en Epsilon kommit till oss i eld
och den skälvande marken
I begynnelsens ägg
människans framåtblickande öga har skapats
i sin gyllene cyborg där den blickar ut över
alla energiska gågator och kosmopolitiska miljonstäder
i sin långa DNA sträng fäst vid moderkakan
som ett rosafärgat gli rör den sig i livmodern
och upplever hur kärleken letade sig fram
mellan okänsliga och tröga himlakroppar
långt före vår tid och vintergatans grönskande sköte
kvinnans revben lyser som små broar av ingenjörskonst
och hon sjunger ibland så att det pulserar som en sambaorkester
inuti hennes kropp
tillståndet som är ett tydligt strävande till något obestämt
eller om vi mötte dess inre värld
en fruktan för det okända
utanför allt sådant som gick att älska,
våren har nu kommit till Venedig
grönskar livgivande och barnsligt vackert
med alla sina små utomhusverandor
som i en skapelsens krona
vilken rör sig som ett fiskyngel
djupt ner i hennes famn
denna glashinna av sitt eget kött och blod
där hon håller av dess hjärta
och talar om dess lyckosamma ankomst
till jorden
Bland beryllium och flammande titan
Den farofyllda vandringen bland skogsbryn och kärleksbägare
har blivit hjärtats förtrolighet till strapatserna i förlovningens bädd
av ömsint het tusch
alltigenom glödande rubin
med orden klingandes i silvertrappan
mellan mahognybord och jordstad
detta som nedtecknats i alla böcker och ritualer
som där förälskelsen triumferat efter husfasaden
och på det ovala Borgrummets nattduksbord
det som är så vackert att beskåda bakom brudslöjan
och är det som du slutligen räknas efter
allt sådant som höll gästerna kvar
i sin stora sal
av manifesterad endagsföreställning
på ditt första jordeliv bland stridshästar
och gnistorna från den öppna spisen
Barndomens upplysande skog
det skummar av nektar i Havila morgonsols land
där jorden är av saffran och paradisäpplen
där rent guld går att finna i natthimlens brunn
och kan drickas ur Kristusbägaren vid fontänen
clementinen är fruktigt orangegul
och nyskapad
växer på Arons stav
bland ljumma palmblad och oliver
som smultron och lidelse
här i skuggan av ett lotusträd
där du blommar i kanel
vid citruskärnarnas altare
Sådant man aldrig gör
Vi följde den mörka slingan åt tills den bredde ut sig i en öppen avskildhet
i den värld vi förblev som orörliga i det poröst affektiva landskapet
där jag inte minns om du yttrade något, men du måste väl ha gjort det
kanske i lycka, det som bar mig bort och förblev den nerv jag paradisiskt återkallar
i mitt undermedvetna
och hade jag vetat hur saknaden skulle forma människor
med sina små rastplatser som man ständigt glömmer efter motorvägen
så hade jag besatt dig och kysst dig innerligt
hållit ett litet blomster ovanför ditt huvud och vidmakthållit dig
så att tystnaden skulle ha format en mening, en betydelse att minnas
mitt på denna känslolösa granit som annars skiljer oss åt
i Sverige
Lund
Det sträcker sig en regnbåge utanför vårt köksfönster
där den har letat sig fram mellan våra hemtama bananflugor och bråte
och rensat luften i gardinstången som avogt bara hänger
mitt eget sovrumsfönster visar vyn över en medeltida stad
där kyrkklockan inte syns längre
fast att den var dåtidens högsta byggnad
och du har varit här
för jag förnimmer fortfarande doften av din klarlacksparfym
flickan granskar mitt rum och ser näpet imponerad ut av en stol och en sarong
talar lite om Indien och att jag skall glömma dig
jag hör suset av änglavingar
och på bordet så ligger det en oläst bok
om psykologiska beteendemönster genom tid
Det ständiga ögonblicket
dagarna faller på, byts av en efter en
är poänglösa och ogenomtänkta
uppfylls ibland av en klar höstkväll
eller ett fjolårslöv som far genom trädgården
vintern kommer
sommaren rusar runt bland badplatser och skrikande barn
men hösten är mest nostalgisk med sitt mörker
det dröjer
blir på något sätt overkligt
Eldorado
Clementinklyftorna lyser gult i marängsvissen
och får dem till att likna en vinterdag med cirrushimmel
där örlogsmannen lodat och lagt ut kurs med fri sikt
mellan aprikoskärnorna
och där båtshaken är en liten kvist hämtad från en
Israelisk palm och skördegård norr om Jerusalem
denna välsmakande och kryddiga ättling av palm till just den sorts frukt
som vår herre avsåg som sabbatsgåva till sin heliga mor
på sin väg hem mellan tempelgården och den Romerska stadsbefästningen,
endast tolv år gammal
landet där hettan var så stark att folket myntade sagor
och utfäste Gudomliga förpliktelser och söner
som doftade hibiskus och mandelblom
och där dem okrönta kröntes med namn som
Kung Salomon
som flammade rödgult av metall och c-vitamin
Didrick Slagheck bränd på bål
Det murade tegelfästet prunkar i rött som ett venetianskt segelfäste
i morgongryningen mellan vårvärme och gassande sommarhetta
det är juni
där den nyinköpta månklockan för länge sedan ringt ut Didrick Slaghecks
eminenta titel som gudsman och nationshjälte
och ersatt detta med utanförskapets elit och vandalism
precis som på en fotbollsmatch står den katolska församlingsprästen
och ber för sitt liv utanför storkyrkan
inte fullkomligt medveten om att just denna brutala kraft också går att finna
i en kosmisk födelse med alla sina enorma katalytiska explosioner
detta som han fördömt som ogudaktiga människors tankar
bara tio år tidigare
då när en vulkanisk ö påstås ha uppstått ur svavelhettan kring Samoaöarna
där som nu
lyste undergångens Kristusstjärna utanför Vatikanens fönster
på samma sätt som det hade gjort för Kung Herodes skattskrivning
denna gång inte på en son född i ett stall
utan på en uppfinnarmunk
av Bibeln
The red dragon
Den stora mörkläggaren
eller ljussläckaren
visar sig i stensättningen
i golvet
i målningarna på keramiken
och ute på gården
för jag har rest i tanken
och sett dig igen
hört din utländska röst
Den Gula mötesplatsen
Stenbelagda gränder i vinterdimma
svart jord, och tysta husgavlar med vita träfönster
står vid fontänen
där ett gult halmtak
lyser ibland
med händerna i jackfickorna
en äldre kvinna
drar ned sin rullgardin
och din andedräkt är varm
Siriusnatt
som tystnad och orörlighet
bland publika salar
och hjärtkammare
blir du till ett
klart kyligt ljus
på stjärnskådarens frasiga
pergaments duk
mitt i city
den elektriska
akvarellmålningens halssmycke
i bolmande rök
från tigerbalsam
och linimentsflaskor
Solvind
Nattens skummiga leende
i sina hårda neonpelare och djupa mörkerkliv
försvinner sig sakta bort
drar några tysta andetag
med utmattad värk i lungsäckarna
innan hon fladdrar till
som av poröst saffran
i det uthängda tyget
och blir till den dova solkatten
i det alkoholsuddiga fyllots otömda askkopp
på sin väg västerut
höljd av molnslöjor
och bladverksskuggor
I energipelarnas centrum
Norrländsk vinterdvala
försänkt i sina av köld böjda stänger
och kallfrusna ishavspackningar
i bilmotorernas cylindrar
i allt kvarts och klyvningar
bland atmosfärsljus och spritter
i den tunga järnblixtformationen
på sfären
står vi
som en vacker illusionistisk sömn
i den sköra smärtan från köldblommorna
på äppelkinderna
vid nyckelspringan
du ler vackert
och inom mig
så bär jag en obegriplig natt
bland dystra städer
av mörka hus formationer
där vi aldrig fanns
eller kommer att finnas
längre
Musée des horreurs
Som om du hade nedtecknats
i jordsömn och bortglömdhet
på ett ogenomträngligt
apokryfiskt drömspråk
vilar du i det stora mörka,
utomvärldsliga
vänd från detta
som syntes ha skrämt dig
till din sista väldiga flykt
mot det orubbliga
himlavalvet
Uppvaknandet
Den purpurljusa drömmen
vek därefter undan
inför tystnadens vindstrappor
och regnmantelns beräkning
av mellanrum
var ett litet tag
ett hett cyanväte
och blev därefter
till blixtrar
från en svart asfaltsduk
vägskälet
mellan månklockor
och armbandsur
det mekaniska ljudet
från kylskåpets
Västra Tyskland
Luleå 2010
Den Tyska lagerlokalen ligger öde
och är fylld med gammalt bråte
utanför står några tågvagnar
där allt påminner om
nedgång och förödelse
till och med det pittoreska
orådet av lyxvillor
omgärdas med dimma
men ibland så ligger viken
helt orörd
vilket får fyrtiotalshusen
till att resa sig i fjärran
som en marschkänga
i grå uniform
ogästvänligt
och illa tilltygat
nästan sadistiskt bortglömt,
kanske avsiktligt
Den första kärleken
Det matta ljuset flämtar oroligt vid sänggaveln
stönar som om det beskrev en lidelse
där jag håller om dig i värmen
snön faller
och från köket doftar det
Gevalia och bakelse
det är tyst
och ibland svävar din sovvrå
rakt ut i universums mörker
kanske för alltid
som en älskande ungdomlig
stjärnbild
I en värld av dagdrömmar
Välförsedd med kronor och sigill
från en underjordisk skattkammare
lyser sedelbuntens härligt röda
och doftar tryckpress
där du påminner mig
om en grönskande åkerjord
ren och innerligt mild
där jag kan vidröra dig
och dricka sommar
ur ditt klara snirklade krafthorn
kasta mig mellan olika göromål
eller endast använda dig som konst
och låta dig regna över mig
som att du var min
och som att vi hade
fattat ett oklanderligt tycke
för varandra
där du gränslöst höll om mig
genom allt annat
och viskade Riksbankens
alla ettor och nollor
i mina öron
i allt ditt skört vattenstämplade papper
vilket jag
när det faller mig in
pryder över mitt huvud
som ett fyrklöverbestrött kransverk
utbristandes alfahannens livfullaste manstjut
sedan homosapiens erövrade Europas
alla bergväggar och slätter
och ensam fick tugga allt mammutkött
tills det fula håriga djuret dog ut
och en vit lönnfet amerikan besteg månen
med ett skepp styrd av en
hemelektronisk fickräknare från NASA
När vuxenvärlden bet sig fast i vardagen
Vi famlar runt i kommersialismens kugghjul
iklädda Reebok och slipps
hand i hand
substanslöst och utan själ
där vi insmorda i Sunshine Solkräm
lider lika pittoreskt
som den döende Dandyn
på något sätt harmlöst
och utan lycka
som om vi funnit oss själva
i en evolutionär tristess,
möjligen depression
och bestämt oss för att sluta leva
anslutit oss till att tro
att skatteavdrag
och procentuella pålägg
var allt i vår värld
och att kärlek
var en billig porrfilm
på ett tredje klassens hotellrum
efter en dystert känslolös gågata
långt från stigen
och fotfästet
vid sommarstugan
och den ovala trädgården
patetiskt olyckligt
och i en fadd smak
av déjà vu upplevelser
Korsvirke och trähus
Frukostbordet seglar fram på sin vita duk
med sina halvdruckna glas köttig apelsinjuice
och silver
i en härlig sommarsol av fikonklöv och rapsfält
som i en Svensk orientalisk flora
av gemenskap och kyssar
där allt rött smakar läppglans och hallongodis
och där den tusenåriga staden lyser i fjärran
bortom alla åkrar och timotejbackar
som ett vilande bröstvärn
dit vi ibland lagt oss för att älska
och formas av gatorna
med sitt brända keramikgods på taken
där hettan ibland bildas
samt det lena sommarregnet droppar
och där vi ler lyckliga Colgateleenden
precis som den första solstrålen
sedd genom det stora askmolnet
vid Eyjafjallajökul
Ängel
En ängel hade kommit till mig
hon hade färdats genom
dem anrika biblioteken
sades det
hennes ljusa hy
hade fått sovrummets mörker
till att skimra lätt
och som Hugin o Munin
stod vi nu där
tryckta mot varandras
kind
där tog jag fram
mitt ådriga korphjärta
och lät det pulsera
svart
Förändring och död
Den existentiella tanken
tar sig in i mig
förblir i mig
som ett fastklistrat leende
av iskättingar
mörka joner
och tystnad
de hittade honom
i en ravin
han som även trotsat
Mont Blanc
Död,
för alltid
Den första förälskelsen
Vi var utan ålder
och hade ännu inte
klamrat oss fast vid
att vi skulle
försvinna in bland skuggorna
inte vakna upp ur drömmarna
och vara det okända språk
som ingen minns
för vi existerade inte i någon vardag
och visste inget om framtiden
ditt hår skulle förbli ljust
och vi skulle för alltid
förbli myten om oss själva
Som en vit man i ett slumområde
kvinnan bär barnet över armen
barnet bär solljuset inom sig
världen bryter fram mellan grenverken
någon slänger en förströdd blick
och den gamla granen tycks dov och ihålig
kungen och hans majestätiska hov av likasinnade
ser sin enfaldige drömtydare i ögonen,
inte är du väl vilseledd av verkligheten
den som ingen förstår sig på
hon magrade
var som ett kolli ute i öknen
födde honom ett barn
där några talade om morgondagen
och att hon skulle bli den första mamman
i världen
jehovavittnet knackar på en dörr
och förklarar ordagrant,
vägen är smal mellan klipphällarna
bered dig på paradiset
Gud var ett ord för somliga
där andra lämnades ute
vissa sover bland fiskarna
men han sov i en äkta säng
han som talade om ljuset
där himlavalvet tycktes tomt
och ihåligt
elefanten vilar sig mot en valaffisch
och tvärs över vintergatan
så flyger det en sputnik
skogen är blek och fylld av väte
men hon slöt allt sådant utom sig
där hon bar barnet över armen
det som bär solljuset inom sig
Vänskap
På besök genom min väns pokerparti
som han redan förlorat
dröjer jag mig kvar
från klockan två på natten
till att urtavlan visat
fem på morgonen
det är mörkt
och hela hans rum
luktar ungdom
jag har inga pengar
och är poet
och han har inga pengar
när han har spelat färdigt
vi är så lika.
Andreas Salos Död
Silvergrå skymning faller
Bleka rosor faller
Natten faller
Genomskinligt regn faller
Drömmar faller
Människor faller
Tunn hud faller
Manteln faller
Staden faller
Singoalla
Midsommardansen bultar fortfarande i trävirket
som i en Carl Larsson målning
bland krukskärvor och bröllopsglas
som kastats mot husgavelns hårda stenvägg
utmed det dova Norska mörkret
och fjorden
där världen tätnar kring
en höstlampa och ett päronträd
i blek skymning
och längtan
precis som vattnet i den rundmurade brunnen
vilket är ihärdigt kallt och utan botten
lika främmande som bred tovig skorstensrök
av äggtempera
och nordiska diamantarmband
som tappats överbord
utom räckhåll
och i ett nästan skumt vidskepligt ljus
på min vidsträckta verandastol
tystnar vreden
där den dundrar svagt i fjärran
och upplöses
i ett svettigt tunt regn
av förnimmelser
Sverige
Yrvaket stiger sommarsolen
mellan villafasaderna
och den orörda myrmarken
där en tyst gågata
sveper ut sin arm
av cykelställ och övergångsställen
kvinnan kysser en ung man
och i lunden förbereds
midsommarstång med säckkapplöpning
på en liten hinderbana
av havssand
längre ned finns det
en grusgård och en vik
där platsen markerats
av ett körsbärsträd
hämtat från en Tysk lantgård
mörkret från den trolska granskogen
vilar i fjärran
och ett timotejblomster
flyter stilla på vattnet
flickan bär rosett
och på öltunnan står det
Bayerskt öl lagrat på ekfat
där den alkoholmättat tycks gunga
bland picknickkorgar
i skuggan av ett grönt äppelträd
detta vårt skymningslösa landskap
nästan hedniskt inlindat
i ritualer och folksägner
där kolaglassen rinner syrligt över bägarkanten
bland burspråk och impregnerade träbryggor
några Utomjordiska drömmar:
Rymddrömmar
Vad existerar och vad existerar inte? Existerar drömmar? Vad existerar i vår verklighet?
Jag har haft återkommande drömmar sedan jag var ungefär fem år gammal. När jag var liten så kallade jag drömfigurerna för DOM och när jag blev större så kallade jag dessa DOM för: existenser i mina drömmar.
Jag har länge tänkt omskapa drömmarna till någon form av science fiktion men här tänkte jag förklara lite lätt om drömmarna var för sig (en del gånger har jag funnit förklaringarna senare till drömmarna):
När jag var ungefär fem år gammal så fick jag lunginflammation och tillbringade då en vecka på sjukhus. Jag var som alltid ett utåtriktat barn och begav mig därför många gånger in på läkarnas rum lite längre ner efter salen. Läkarna var ofta inte där och det var spännande att titta på deras röntgenbilder som läkarna hade i lådorna och på väggen. Byrålådorna var dessutom fyllda med andra diverse ting som jag bläddrade igenom. Något därefter så mötte jag läkarna som då visade mig var detta var för något som fanns i lådorna. Läkarna var snälla och allt var bra med detta!
Något efter detta så vaknar jag upp på samma sjukhus och i samma rum.
I rummen finns det andra barn och sjuksköterskor som förut. Och vid ett obevakat tillfälle när ett barn ramlat och slagit sig så smiter jag iväg på upptäcktsfärd. Jag hittar då ett liknande läkarrum och går in i det tomma rummet. Jag tittar runt i rummet vilket är fyllt av olika röntgenbilder på hjärnor och innanmäten som förut. Men när jag ska öppna en låda för att titta i lådan så är lådan förvånande nog tom. Jag tittar igenom alla byrålådor och dessa är också förvånande nog tomma. Inte ens sådant som läkarna förklarat för mig som akuta hjälpmedel som måste finnas nära till hands existerade i lådorna utan lådorna var tomma (vissa lådor såg dessutom bara ut som lådor men var i själva verket bara synvillor).
När jag väl stått där en stund och funderat så börjar jag känna mig yr och började må dåligt. En röst svarar inom mig (ungefär): Det borde ha funnits något i lådorna?
Jag tittar mot dörren och där står nu en gestalt och tittar på mig. Gestalten ser inte mänsklig ut och är svår att definiera.
Jag blir då så rädd för gestalten så att jag direkt kräks på golvet av rädsla.
Drömmarna fortsatte år efter år!
Jag har lärt mig att vakna ur mardrömmar och försöker vid ett tillfälle vakna ur drömmen.
Jag är liten (kanske sex år gammal) och rädd. Jag befinner mig på ett skepp med andra människor. Vuxna och barnen som ser ut som om dom befinner sig i trans emedan jag är vaken. Bevakningen av transporten är dålig men alla i gruppen gör ändå vad dom är programmerade att göra. Vid ett tillfälle ser jag en (kanske) lufttrumma i skeppet vilken leder någonstans dit jag inte vet var.
Jag beger mig in i lufttrumman och börjar kravla mig i lufttrummat rakt framåt.
Lufttrumman delar många gånger på sig och jag söker olika vägar för att hitta en utgång. Till slut ger jag upp och tänker då bege mig tillbaka till där jag kom ifrån. Men upptäcker till min fasa att jag glömt vägen tillbaka. Lufttrumman delar många gånger på sig och allt tycks likadant överallt (dessutom obelyst svart).
Då kommer jag på att detta måste vara en dröm och bestämmer mig då för att vakna ur drömmen. Men misslyckas till min förvåning att vakna ur drömmen.
När jag då inte vaknar ur drömmen så nyper jag mig hårt i skinnet! Men vaknar inte heller då ur drömmen.
Jag börjar gråta inne i lufttrumman.
Efter att ha gråtit en stund så fortsätter jag att kravla inne i lufttrumman. Och bara en kort stund därefter så hittar jag en utgång in i ett rum. Rummet är litet och utan öppna dörrar eller fönster.
Jag tittar mig omkring och just när jag vant mig vid skenet i rummet så börjar fönstermekanismen att låta surrande. Jag blir först himla rädd men eftersom inget farligt sker så lugnar jag ner mig.
Jag får då se en himla snygg utsikt: Utanför skeppet lyser månen klar och dammigt livlös under oss och längre bort ser jag jorden. Jag kan till och med se att solskivan belyser halva sidan av jorden och allt ser fantastiskt ut.
Varelserna får nu en trevligare attityd mot mig i drömmarna! Dom börjar fråga mig frågor och tar hänsyn till mig som barn. Jag får en egen kompis varelse vilken tycks vara en kvinna.
Hon finns alltid i närheten av kaptenshytten och omkring den närmaste sfären av något stort (någon form av yttersta makt, kung, ledare). Ibland har vi svårt för kommunikation eftersom hon talar till mig som om jag vore en vuxen men oftast kan hon anpassa sig till min nivå med vissa språkförbistringar.
Hon visade mig då en resa med modersskeppet.
Modersskeppet är stort som en större planet och känns mäktigt att resa med (kommer jag ihåg). Jag fick inte röra något inne i kontrollrummet men alla därinne behandlade mig som om jag var kung därinne (50 olika varelser med olika utseende).
På monitorer så ser man olika robotar arbeta på stora fält av något (bilderna såg mycket ut som robotar som arbetar inne i ett kärnkraftverk). Andra monitorer visade stora parkanläggningar av kanske skog och blommor och andra monitorer visade stora hangarer med skepp som fanns inne i modersskeppet. (monitorer är en förklaring)
När man reser så ser det konstigt ut! Man åker inte i rymden utan i någon form av förvriden verklighet eller tomrum (ser konstigt ut, vet inte vad det är). Och när resan kom till ett slut så visades jag plats i skeppet med fönsterutsikt (antagligen en monitor).
Skeppet släcks ner och vi glidflyger förbi en stor planet (men skeppet jag åker i känns nästan lika stort). Framför oss kommer en jordliknande planet fram (inte jorden utan jordliknande).
Vi hör planeten inne i styrhytten av skeppet. Planeten låter som om det finns vackra syrsor på planeten. Och på planeten så finns det duttar som glöder i mörkret (antagligen städer uppförstorat på monitorn).
Helt plötsligt så börjar duttarna som förut lät som vackra syrsor låta som hiskeliga monster. Vi ligger hela tiden på nattsidan av planeten och jag kan därför se hur duttarna försvinner från planeten (dutten slocknar). Efter tre dygn utanför planeten så finns det inga duttar kvar på planeten!
Då tänds moderskeppet upp och alla monitorer visar att det är en hög aktivitet på skeppet.
Själva känslan av moderskeppet går att efterlikna med låten Mutter (Rammstein).
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
skriven av Patrik Persson, juli 06, 2008
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
Ny Rymddröm 31/10-07
Jag befinner mig på lektion hos Sverker (Astrobiologi). Han meddelar där med sin vetenskapligt torra röst att vår värld äntligen har funnit en annan värld med liv. På tavlan projekterar Sverker fram en bild som ser ut som den var fotograferad från jordens måne på en helt annan värld än vår egna. Världen är oval som vår men saknar nästan helt vatten och har istället frodiga djungler. Tråkigt nog menar Sverker är världen bebodd av en för vår värld förhistorisk primat vilken inte kan samtala med oss. Dessa avstånd i tid och rum menar Sverker är tråkigt nog så stora och vi så ändliga i våra kulturer så att vi nog aldrig kommer att befinna oss i en samtid med andra av vår egen sort. Han tillägger, vi kommer nog för alltid att bli som ensamma fångar i vår egen tid och galax.
Jag beger mig med detta i min tankar till min kompis Martins jobb och befinner mig där utanför en stund. Det känns liksom lite sorgligt på något sätt men ute så skiner vårvädret och grönskan är tydligt grön. Jag tänker på hur planeten såg ut och på Sverkers röst när något konstigt samtidigt sker.
Någon tar farväl på tredje våning och skyndar sig till tentamen. Personen tar inte trapporna utan springer på väggen ner mot marken. Detta gör personen utan problem och utan att bry sig om att jag ser personen.
Jag börjar då funderar på hur jag ska förklara detta för någon och om någon skulle tro mig om jag berättade detta jag sett. Då kommer det plötsligt ett minne i drömmen från andra drömmar. Hon bor där på tredje våningen. Jag som suttit hemma hos henne i flera drömmar och berättat om mig själv. Och lyssnat till hennes historier som låter som spännande barnsagor.
Hon är till sitt sätt enkel men samtidigt mycket komplex. Vacker som en ängel i allt sitt ljusa vita där hon sitter vid sitt köksbord. Belyst från en varm sommarsol i fönster som liknar kyrkans färgsmyckade fönster. Hon påminner mycket om Annabell i sitt sätt att röra sig (och tänka) samtidigt som hon påminner mig om min Terapeut på psykologprogrammet.
En varm känsla av saknad far då igenom mig som ett bloss. En känsla som jag aldrig tar miste på vad den betyder för mig Tandläkarskräck, döden och poesin
Något som hänger ihop med existentialismen är nog Poesin! Som med rymdskeppet så blir man smått poetisk om sin egna död och vad som sker efteråt. Jag har själv skrivit en del poesi där jag varit influerad av döden. Vissa är prisbelönta och andra är omtyckta. Ni får också läsa mina drömmar om det utomjordiska skeppet! Det jag kan skriva om dessa drömmar är följande: Jag hade en dröm om att ett kungahus i Nepal utraderades 2001. Veckan efteråt så sker det i form av att Prins Dipendra mördar sin familj i Nepal! Det blev mycket diskussion om detta eftersom det ansågs som omöjligt att sådant kan ske! Jag hävdade detta att drömmen utspelar sig i forntiden och att man inte vet om det är Nepal i drömmen! Men jag har haft det mycket tråkigt efter att detta skedde eftersom paranoida drag är vanliga inom Polis, högt uppsatta Politiker poster och inom religiösa organisationer! Så dör jag av tandläkaren om jag besöker denna så finns det risk att religiösa kommer att hävda att tandläkaren gjorde så för att min dröm jag
hade om dödsriket skall vara sant!
Jag vet inte hur det är med Nepal och allt annat men drömmarna som ger mig mod är så konstiga! Exempel att min faster var död samtidigt som drömmen om dödsriket var chockerande mig! Jag visste inte om min fasters död förrän flera månader senare!
Men med tanke på att drömarna kan vara sådana och så verkliga för alla andra också gör så att man kan tro att skeppet finns! Nu menade däremot skeppet att inget liv efter döden existerade och menade att jag borde gå till läkaren istället, men själva omtänksamheten från den stora modern gör mig glad!
För ni får tänka på följande: Hos andra i samhället så är jag en vuxen men för denna kvinna på skeppet så är jag alltid ett barn som hon bryr sig om! Hon bryr sig om alla som är på skeppet fast att dem är många och vill man att hon visar det så blev hon ju mycket existerande i vår värld också där andra kunde tro att jag kunde fejka ett dött kungahus! Jag en student på Psykologprogrammet kan fejka döda kungahus och veta detta i förväg! Då menade dem att jag kanske samarbetade med några osv..osv...osv... Så det där med att inte tro är nog också en tro! För visst kan man vara paranoid och tro en massa men i slutet så får man nog förstå att ens tankar är väl ogenomförbara!
Men det är ju jag som vet att jag har mina drömmar om det utomjordiska skeppet och det gör ju att jag vet att detta nog är lite ovanligt med mina drömmar! Jag fick det inte så roligt pga mina drömmar och min tandläkarskräck men drömmarna har sedan jag var 5 - 6 år gammal pratat om något som varit ovanligt. Men vad hade jag gärna gjort i mitt liv om inte allt detta kommit ivägen: Jag hade haft sex med många tjejer samtidigt och tittat dem långt in rumpan! Tråkigt nog så är vår värld narcissistisk och sådant får därför inte genomföras om man hamnar i fokus som jag! Man skall inse att livet är en pina och att man är obetydlig och därefter så skall man dö fattig och eländig. För så ville alla andra att det skulle vara! Men vår kultur är nog sådan och det är så i hela samhället vilket gör att man har svårt att få det roligt innan man dör! Livet är liksom som att man alltid står och pratar med en gnällig farbror i 60 års åldern som hela tiden gråter och förmanar en!
Här får ni läsa några dikter av mig samt några drömmar (ifall jag dör):
Riddaren
Det går en adelsman in
genom slottskyrkans port
kling, kling
på nästan alla gravstenar
så står det hans namn
som ett golvfönster
täkt med ett antikt damm
belyser ibland
han är en medelålders man
med gåvor och arv
en gård
som drömmer om då
när han köpte sin första snowboard
och ser ett Gudomligt samband
mellan fjärilars flykt
och orkanvindars ögon
en adelsman går in
det är han
vi ber för ibland
kling, kling
Jesajas drömsyner om det ödelagda trädet
jag ser dig anlända i tillvarons innersta mörker
som en åskvigg och markvältar
med överjordens alla himlar
och darrande härligheter omkring dig
du lyser för en stund som hjortronet eller tranbäret
där du drar fram över våra huvuden
i din färd som flödar av rent koppar
denna spirande ökenväxt i hälleberget
dryftad i förödelsens mörka kappa och uppenbarelse
likt ett glödande stoftmoln
med sin klotsfär av blixt
drömmen, där vår värld faller samman
öppnade undergångens glasport
och dukade dess bord med ett mummel av vind
där du likt en Epsilon kommit till oss i eld
och den skälvande marken
I begynnelsens ägg
människans framåtblickande öga har skapats
i sin gyllene cyborg där den blickar ut över
alla energiska gågator och kosmopolitiska miljonstäder
i sin långa DNA sträng fäst vid moderkakan
som ett rosafärgat gli rör den sig i livmodern
och upplever hur kärleken letade sig fram
mellan okänsliga och tröga himlakroppar
långt före vår tid och vintergatans grönskande sköte
kvinnans revben lyser som små broar av ingenjörskonst
och hon sjunger ibland så att det pulserar som en sambaorkester
inuti hennes kropp
tillståndet som är ett tydligt strävande till något obestämt
eller om vi mötte dess inre värld
en fruktan för det okända
utanför allt sådant som gick att älska,
våren har nu kommit till Venedig
grönskar livgivande och barnsligt vackert
med alla sina små utomhusverandor
som i en skapelsens krona
vilken rör sig som ett fiskyngel
djupt ner i hennes famn
denna glashinna av sitt eget kött och blod
där hon håller av dess hjärta
och talar om dess lyckosamma ankomst
till jorden
Bland beryllium och flammande titan
Den farofyllda vandringen bland skogsbryn och kärleksbägare
har blivit hjärtats förtrolighet till strapatserna i förlovningens bädd
av ömsint het tusch
alltigenom glödande rubin
med orden klingandes i silvertrappan
mellan mahognybord och jordstad
detta som nedtecknats i alla böcker och ritualer
som där förälskelsen triumferat efter husfasaden
och på det ovala Borgrummets nattduksbord
det som är så vackert att beskåda bakom brudslöjan
och är det som du slutligen räknas efter
allt sådant som höll gästerna kvar
i sin stora sal
av manifesterad endagsföreställning
på ditt första jordeliv bland stridshästar
och gnistorna från den öppna spisen
Barndomens upplysande skog
det skummar av nektar i Havila morgonsols land
där jorden är av saffran och paradisäpplen
där rent guld går att finna i natthimlens brunn
och kan drickas ur Kristusbägaren vid fontänen
clementinen är fruktigt orangegul
och nyskapad
växer på Arons stav
bland ljumma palmblad och oliver
som smultron och lidelse
här i skuggan av ett lotusträd
där du blommar i kanel
vid citruskärnarnas altare
Sådant man aldrig gör
Vi följde den mörka slingan åt tills den bredde ut sig i en öppen avskildhet
i den värld vi förblev som orörliga i det poröst affektiva landskapet
där jag inte minns om du yttrade något, men du måste väl ha gjort det
kanske i lycka, det som bar mig bort och förblev den nerv jag paradisiskt återkallar
i mitt undermedvetna
och hade jag vetat hur saknaden skulle forma människor
med sina små rastplatser som man ständigt glömmer efter motorvägen
så hade jag besatt dig och kysst dig innerligt
hållit ett litet blomster ovanför ditt huvud och vidmakthållit dig
så att tystnaden skulle ha format en mening, en betydelse att minnas
mitt på denna känslolösa granit som annars skiljer oss åt
i Sverige
Lund
Det sträcker sig en regnbåge utanför vårt köksfönster
där den har letat sig fram mellan våra hemtama bananflugor och bråte
och rensat luften i gardinstången som avogt bara hänger
mitt eget sovrumsfönster visar vyn över en medeltida stad
där kyrkklockan inte syns längre
fast att den var dåtidens högsta byggnad
och du har varit här
för jag förnimmer fortfarande doften av din klarlacksparfym
flickan granskar mitt rum och ser näpet imponerad ut av en stol och en sarong
talar lite om Indien och att jag skall glömma dig
jag hör suset av änglavingar
och på bordet så ligger det en oläst bok
om psykologiska beteendemönster genom tid
Det ständiga ögonblicket
dagarna faller på, byts av en efter en
är poänglösa och ogenomtänkta
uppfylls ibland av en klar höstkväll
eller ett fjolårslöv som far genom trädgården
vintern kommer
sommaren rusar runt bland badplatser och skrikande barn
men hösten är mest nostalgisk med sitt mörker
det dröjer
blir på något sätt overkligt
Eldorado
Clementinklyftorna lyser gult i marängsvissen
och får dem till att likna en vinterdag med cirrushimmel
där örlogsmannen lodat och lagt ut kurs med fri sikt
mellan aprikoskärnorna
och där båtshaken är en liten kvist hämtad från en
Israelisk palm och skördegård norr om Jerusalem
denna välsmakande och kryddiga ättling av palm till just den sorts frukt
som vår herre avsåg som sabbatsgåva till sin heliga mor
på sin väg hem mellan tempelgården och den Romerska stadsbefästningen,
endast tolv år gammal
landet där hettan var så stark att folket myntade sagor
och utfäste Gudomliga förpliktelser och söner
som doftade hibiskus och mandelblom
och där dem okrönta kröntes med namn som
Kung Salomon
som flammade rödgult av metall och c-vitamin
Didrick Slagheck bränd på bål
Det murade tegelfästet prunkar i rött som ett venetianskt segelfäste
i morgongryningen mellan vårvärme och gassande sommarhetta
det är juni
där den nyinköpta månklockan för länge sedan ringt ut Didrick Slaghecks
eminenta titel som gudsman och nationshjälte
och ersatt detta med utanförskapets elit och vandalism
precis som på en fotbollsmatch står den katolska församlingsprästen
och ber för sitt liv utanför storkyrkan
inte fullkomligt medveten om att just denna brutala kraft också går att finna
i en kosmisk födelse med alla sina enorma katalytiska explosioner
detta som han fördömt som ogudaktiga människors tankar
bara tio år tidigare
då när en vulkanisk ö påstås ha uppstått ur svavelhettan kring Samoaöarna
där som nu
lyste undergångens Kristusstjärna utanför Vatikanens fönster
på samma sätt som det hade gjort för Kung Herodes skattskrivning
denna gång inte på en son född i ett stall
utan på en uppfinnarmunk
av Bibeln
The red dragon
Den stora mörkläggaren
eller ljussläckaren
visar sig i stensättningen
i golvet
i målningarna på keramiken
och ute på gården
för jag har rest i tanken
och sett dig igen
hört din utländska röst
Den Gula mötesplatsen
Stenbelagda gränder i vinterdimma
svart jord, och tysta husgavlar med vita träfönster
står vid fontänen
där ett gult halmtak
lyser ibland
med händerna i jackfickorna
en äldre kvinna
drar ned sin rullgardin
och din andedräkt är varm
Siriusnatt
som tystnad och orörlighet
bland publika salar
och hjärtkammare
blir du till ett
klart kyligt ljus
på stjärnskådarens frasiga
pergaments duk
mitt i city
den elektriska
akvarellmålningens halssmycke
i bolmande rök
från tigerbalsam
och linimentsflaskor
Solvind
Nattens skummiga leende
i sina hårda neonpelare och djupa mörkerkliv
försvinner sig sakta bort
drar några tysta andetag
med utmattad värk i lungsäckarna
innan hon fladdrar till
som av poröst saffran
i det uthängda tyget
och blir till den dova solkatten
i det alkoholsuddiga fyllots otömda askkopp
på sin väg västerut
höljd av molnslöjor
och bladverksskuggor
I energipelarnas centrum
Norrländsk vinterdvala
försänkt i sina av köld böjda stänger
och kallfrusna ishavspackningar
i bilmotorernas cylindrar
i allt kvarts och klyvningar
bland atmosfärsljus och spritter
i den tunga järnblixtformationen
på sfären
står vi
som en vacker illusionistisk sömn
i den sköra smärtan från köldblommorna
på äppelkinderna
vid nyckelspringan
du ler vackert
och inom mig
så bär jag en obegriplig natt
bland dystra städer
av mörka hus formationer
där vi aldrig fanns
eller kommer att finnas
längre
Musée des horreurs
Som om du hade nedtecknats
i jordsömn och bortglömdhet
på ett ogenomträngligt
apokryfiskt drömspråk
vilar du i det stora mörka,
utomvärldsliga
vänd från detta
som syntes ha skrämt dig
till din sista väldiga flykt
mot det orubbliga
himlavalvet
Uppvaknandet
Den purpurljusa drömmen
vek därefter undan
inför tystnadens vindstrappor
och regnmantelns beräkning
av mellanrum
var ett litet tag
ett hett cyanväte
och blev därefter
till blixtrar
från en svart asfaltsduk
vägskälet
mellan månklockor
och armbandsur
det mekaniska ljudet
från kylskåpets
Västra Tyskland
Luleå 2010
Den Tyska lagerlokalen ligger öde
och är fylld med gammalt bråte
utanför står några tågvagnar
där allt påminner om
nedgång och förödelse
till och med det pittoreska
orådet av lyxvillor
omgärdas med dimma
men ibland så ligger viken
helt orörd
vilket får fyrtiotalshusen
till att resa sig i fjärran
som en marschkänga
i grå uniform
ogästvänligt
och illa tilltygat
nästan sadistiskt bortglömt,
kanske avsiktligt
Den första kärleken
Det matta ljuset flämtar oroligt vid sänggaveln
stönar som om det beskrev en lidelse
där jag håller om dig i värmen
snön faller
och från köket doftar det
Gevalia och bakelse
det är tyst
och ibland svävar din sovvrå
rakt ut i universums mörker
kanske för alltid
som en älskande ungdomlig
stjärnbild
I en värld av dagdrömmar
Välförsedd med kronor och sigill
från en underjordisk skattkammare
lyser sedelbuntens härligt röda
och doftar tryckpress
där du påminner mig
om en grönskande åkerjord
ren och innerligt mild
där jag kan vidröra dig
och dricka sommar
ur ditt klara snirklade krafthorn
kasta mig mellan olika göromål
eller endast använda dig som konst
och låta dig regna över mig
som att du var min
och som att vi hade
fattat ett oklanderligt tycke
för varandra
där du gränslöst höll om mig
genom allt annat
och viskade Riksbankens
alla ettor och nollor
i mina öron
i allt ditt skört vattenstämplade papper
vilket jag
när det faller mig in
pryder över mitt huvud
som ett fyrklöverbestrött kransverk
utbristandes alfahannens livfullaste manstjut
sedan homosapiens erövrade Europas
alla bergväggar och slätter
och ensam fick tugga allt mammutkött
tills det fula håriga djuret dog ut
och en vit lönnfet amerikan besteg månen
med ett skepp styrd av en
hemelektronisk fickräknare från NASA
När vuxenvärlden bet sig fast i vardagen
Vi famlar runt i kommersialismens kugghjul
iklädda Reebok och slipps
hand i hand
substanslöst och utan själ
där vi insmorda i Sunshine Solkräm
lider lika pittoreskt
som den döende Dandyn
på något sätt harmlöst
och utan lycka
som om vi funnit oss själva
i en evolutionär tristess,
möjligen depression
och bestämt oss för att sluta leva
anslutit oss till att tro
att skatteavdrag
och procentuella pålägg
var allt i vår värld
och att kärlek
var en billig porrfilm
på ett tredje klassens hotellrum
efter en dystert känslolös gågata
långt från stigen
och fotfästet
vid sommarstugan
och den ovala trädgården
patetiskt olyckligt
och i en fadd smak
av déjà vu upplevelser
Korsvirke och trähus
Frukostbordet seglar fram på sin vita duk
med sina halvdruckna glas köttig apelsinjuice
och silver
i en härlig sommarsol av fikonklöv och rapsfält
som i en Svensk orientalisk flora
av gemenskap och kyssar
där allt rött smakar läppglans och hallongodis
och där den tusenåriga staden lyser i fjärran
bortom alla åkrar och timotejbackar
som ett vilande bröstvärn
dit vi ibland lagt oss för att älska
och formas av gatorna
med sitt brända keramikgods på taken
där hettan ibland bildas
samt det lena sommarregnet droppar
och där vi ler lyckliga Colgateleenden
precis som den första solstrålen
sedd genom det stora askmolnet
vid Eyjafjallajökul
Ängel
En ängel hade kommit till mig
hon hade färdats genom
dem anrika biblioteken
sades det
hennes ljusa hy
hade fått sovrummets mörker
till att skimra lätt
och som Hugin o Munin
stod vi nu där
tryckta mot varandras
kind
där tog jag fram
mitt ådriga korphjärta
och lät det pulsera
svart
Förändring och död
Den existentiella tanken
tar sig in i mig
förblir i mig
som ett fastklistrat leende
av iskättingar
mörka joner
och tystnad
de hittade honom
i en ravin
han som även trotsat
Mont Blanc
Död,
för alltid
Den första förälskelsen
Vi var utan ålder
och hade ännu inte
klamrat oss fast vid
att vi skulle
försvinna in bland skuggorna
inte vakna upp ur drömmarna
och vara det okända språk
som ingen minns
för vi existerade inte i någon vardag
och visste inget om framtiden
ditt hår skulle förbli ljust
och vi skulle för alltid
förbli myten om oss själva
Som en vit man i ett slumområde
kvinnan bär barnet över armen
barnet bär solljuset inom sig
världen bryter fram mellan grenverken
någon slänger en förströdd blick
och den gamla granen tycks dov och ihålig
kungen och hans majestätiska hov av likasinnade
ser sin enfaldige drömtydare i ögonen,
inte är du väl vilseledd av verkligheten
den som ingen förstår sig på
hon magrade
var som ett kolli ute i öknen
födde honom ett barn
där några talade om morgondagen
och att hon skulle bli den första mamman
i världen
jehovavittnet knackar på en dörr
och förklarar ordagrant,
vägen är smal mellan klipphällarna
bered dig på paradiset
Gud var ett ord för somliga
där andra lämnades ute
vissa sover bland fiskarna
men han sov i en äkta säng
han som talade om ljuset
där himlavalvet tycktes tomt
och ihåligt
elefanten vilar sig mot en valaffisch
och tvärs över vintergatan
så flyger det en sputnik
skogen är blek och fylld av väte
men hon slöt allt sådant utom sig
där hon bar barnet över armen
det som bär solljuset inom sig
Vänskap
På besök genom min väns pokerparti
som han redan förlorat
dröjer jag mig kvar
från klockan två på natten
till att urtavlan visat
fem på morgonen
det är mörkt
och hela hans rum
luktar ungdom
jag har inga pengar
och är poet
och han har inga pengar
när han har spelat färdigt
vi är så lika.
Andreas Salos Död
Silvergrå skymning faller
Bleka rosor faller
Natten faller
Genomskinligt regn faller
Drömmar faller
Människor faller
Tunn hud faller
Manteln faller
Staden faller
Singoalla
Midsommardansen bultar fortfarande i trävirket
som i en Carl Larsson målning
bland krukskärvor och bröllopsglas
som kastats mot husgavelns hårda stenvägg
utmed det dova Norska mörkret
och fjorden
där världen tätnar kring
en höstlampa och ett päronträd
i blek skymning
och längtan
precis som vattnet i den rundmurade brunnen
vilket är ihärdigt kallt och utan botten
lika främmande som bred tovig skorstensrök
av äggtempera
och nordiska diamantarmband
som tappats överbord
utom räckhåll
och i ett nästan skumt vidskepligt ljus
på min vidsträckta verandastol
tystnar vreden
där den dundrar svagt i fjärran
och upplöses
i ett svettigt tunt regn
av förnimmelser
Sverige
Yrvaket stiger sommarsolen
mellan villafasaderna
och den orörda myrmarken
där en tyst gågata
sveper ut sin arm
av cykelställ och övergångsställen
kvinnan kysser en ung man
och i lunden förbereds
midsommarstång med säckkapplöpning
på en liten hinderbana
av havssand
längre ned finns det
en grusgård och en vik
där platsen markerats
av ett körsbärsträd
hämtat från en Tysk lantgård
mörkret från den trolska granskogen
vilar i fjärran
och ett timotejblomster
flyter stilla på vattnet
flickan bär rosett
och på öltunnan står det
Bayerskt öl lagrat på ekfat
där den alkoholmättat tycks gunga
bland picknickkorgar
i skuggan av ett grönt äppelträd
detta vårt skymningslösa landskap
nästan hedniskt inlindat
i ritualer och folksägner
där kolaglassen rinner syrligt över bägarkanten
bland burspråk och impregnerade träbryggor
några Utomjordiska drömmar:
Rymddrömmar
Vad existerar och vad existerar inte? Existerar drömmar? Vad existerar i vår verklighet?
Jag har haft återkommande drömmar sedan jag var ungefär fem år gammal. När jag var liten så kallade jag drömfigurerna för DOM och när jag blev större så kallade jag dessa DOM för: existenser i mina drömmar.
Jag har länge tänkt omskapa drömmarna till någon form av science fiktion men här tänkte jag förklara lite lätt om drömmarna var för sig (en del gånger har jag funnit förklaringarna senare till drömmarna):
När jag var ungefär fem år gammal så fick jag lunginflammation och tillbringade då en vecka på sjukhus. Jag var som alltid ett utåtriktat barn och begav mig därför många gånger in på läkarnas rum lite längre ner efter salen. Läkarna var ofta inte där och det var spännande att titta på deras röntgenbilder som läkarna hade i lådorna och på väggen. Byrålådorna var dessutom fyllda med andra diverse ting som jag bläddrade igenom. Något därefter så mötte jag läkarna som då visade mig var detta var för något som fanns i lådorna. Läkarna var snälla och allt var bra med detta!
Något efter detta så vaknar jag upp på samma sjukhus och i samma rum.
I rummen finns det andra barn och sjuksköterskor som förut. Och vid ett obevakat tillfälle när ett barn ramlat och slagit sig så smiter jag iväg på upptäcktsfärd. Jag hittar då ett liknande läkarrum och går in i det tomma rummet. Jag tittar runt i rummet vilket är fyllt av olika röntgenbilder på hjärnor och innanmäten som förut. Men när jag ska öppna en låda för att titta i lådan så är lådan förvånande nog tom. Jag tittar igenom alla byrålådor och dessa är också förvånande nog tomma. Inte ens sådant som läkarna förklarat för mig som akuta hjälpmedel som måste finnas nära till hands existerade i lådorna utan lådorna var tomma (vissa lådor såg dessutom bara ut som lådor men var i själva verket bara synvillor).
När jag väl stått där en stund och funderat så börjar jag känna mig yr och började må dåligt. En röst svarar inom mig (ungefär): Det borde ha funnits något i lådorna?
Jag tittar mot dörren och där står nu en gestalt och tittar på mig. Gestalten ser inte mänsklig ut och är svår att definiera.
Jag blir då så rädd för gestalten så att jag direkt kräks på golvet av rädsla.
Drömmarna fortsatte år efter år!
Jag har lärt mig att vakna ur mardrömmar och försöker vid ett tillfälle vakna ur drömmen.
Jag är liten (kanske sex år gammal) och rädd. Jag befinner mig på ett skepp med andra människor. Vuxna och barnen som ser ut som om dom befinner sig i trans emedan jag är vaken. Bevakningen av transporten är dålig men alla i gruppen gör ändå vad dom är programmerade att göra. Vid ett tillfälle ser jag en (kanske) lufttrumma i skeppet vilken leder någonstans dit jag inte vet var.
Jag beger mig in i lufttrumman och börjar kravla mig i lufttrummat rakt framåt.
Lufttrumman delar många gånger på sig och jag söker olika vägar för att hitta en utgång. Till slut ger jag upp och tänker då bege mig tillbaka till där jag kom ifrån. Men upptäcker till min fasa att jag glömt vägen tillbaka. Lufttrumman delar många gånger på sig och allt tycks likadant överallt (dessutom obelyst svart).
Då kommer jag på att detta måste vara en dröm och bestämmer mig då för att vakna ur drömmen. Men misslyckas till min förvåning att vakna ur drömmen.
När jag då inte vaknar ur drömmen så nyper jag mig hårt i skinnet! Men vaknar inte heller då ur drömmen.
Jag börjar gråta inne i lufttrumman.
Efter att ha gråtit en stund så fortsätter jag att kravla inne i lufttrumman. Och bara en kort stund därefter så hittar jag en utgång in i ett rum. Rummet är litet och utan öppna dörrar eller fönster.
Jag tittar mig omkring och just när jag vant mig vid skenet i rummet så börjar fönstermekanismen att låta surrande. Jag blir först himla rädd men eftersom inget farligt sker så lugnar jag ner mig.
Jag får då se en himla snygg utsikt: Utanför skeppet lyser månen klar och dammigt livlös under oss och längre bort ser jag jorden. Jag kan till och med se att solskivan belyser halva sidan av jorden och allt ser fantastiskt ut.
Varelserna får nu en trevligare attityd mot mig i drömmarna! Dom börjar fråga mig frågor och tar hänsyn till mig som barn. Jag får en egen kompis varelse vilken tycks vara en kvinna.
Hon finns alltid i närheten av kaptenshytten och omkring den närmaste sfären av något stort (någon form av yttersta makt, kung, ledare). Ibland har vi svårt för kommunikation eftersom hon talar till mig som om jag vore en vuxen men oftast kan hon anpassa sig till min nivå med vissa språkförbistringar.
Hon visade mig då en resa med modersskeppet.
Modersskeppet är stort som en större planet och känns mäktigt att resa med (kommer jag ihåg). Jag fick inte röra något inne i kontrollrummet men alla därinne behandlade mig som om jag var kung därinne (50 olika varelser med olika utseende).
På monitorer så ser man olika robotar arbeta på stora fält av något (bilderna såg mycket ut som robotar som arbetar inne i ett kärnkraftverk). Andra monitorer visade stora parkanläggningar av kanske skog och blommor och andra monitorer visade stora hangarer med skepp som fanns inne i modersskeppet. (monitorer är en förklaring)
När man reser så ser det konstigt ut! Man åker inte i rymden utan i någon form av förvriden verklighet eller tomrum (ser konstigt ut, vet inte vad det är). Och när resan kom till ett slut så visades jag plats i skeppet med fönsterutsikt (antagligen en monitor).
Skeppet släcks ner och vi glidflyger förbi en stor planet (men skeppet jag åker i känns nästan lika stort). Framför oss kommer en jordliknande planet fram (inte jorden utan jordliknande).
Vi hör planeten inne i styrhytten av skeppet. Planeten låter som om det finns vackra syrsor på planeten. Och på planeten så finns det duttar som glöder i mörkret (antagligen städer uppförstorat på monitorn).
Helt plötsligt så börjar duttarna som förut lät som vackra syrsor låta som hiskeliga monster. Vi ligger hela tiden på nattsidan av planeten och jag kan därför se hur duttarna försvinner från planeten (dutten slocknar). Efter tre dygn utanför planeten så finns det inga duttar kvar på planeten!
Då tänds moderskeppet upp och alla monitorer visar att det är en hög aktivitet på skeppet.
Själva känslan av moderskeppet går att efterlikna med låten Mutter (Rammstein).
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
skriven av Patrik Persson, juli 06, 2008
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
Ny Rymddröm 31/10-07
Jag befinner mig på lektion hos Sverker (Astrobiologi). Han meddelar där med sin vetenskapligt torra röst att vår värld äntligen har funnit en annan värld med liv. På tavlan projekterar Sverker fram en bild som ser ut som den var fotograferad från jordens måne på en helt annan värld än vår egna. Världen är oval som vår men saknar nästan helt vatten och har istället frodiga djungler. Tråkigt nog menar Sverker är världen bebodd av en för vår värld förhistorisk primat vilken inte kan samtala med oss. Dessa avstånd i tid och rum menar Sverker är tråkigt nog så stora och vi så ändliga i våra kulturer så att vi nog aldrig kommer att befinna oss i en samtid med andra av vår egen sort. Han tillägger, vi kommer nog för alltid att bli som ensamma fångar i vår egen tid och galax.
Jag beger mig med detta i min tankar till min kompis Martins jobb och befinner mig där utanför en stund. Det känns liksom lite sorgligt på något sätt men ute så skiner vårvädret och grönskan är tydligt grön. Jag tänker på hur planeten såg ut och på Sverkers röst när något konstigt samtidigt sker.
Någon tar farväl på tredje våning och skyndar sig till tentamen. Personen tar inte trapporna utan springer på väggen ner mot marken. Detta gör personen utan problem och utan att bry sig om att jag ser personen.
Jag börjar då funderar på hur jag ska förklara detta för någon och om någon skulle tro mig om jag berättade detta jag sett. Då kommer det plötsligt ett minne i drömmen från andra drömmar. Hon bor där på tredje våningen. Jag som suttit hemma hos henne i flera drömmar och berättat om mig själv. Och lyssnat till hennes historier som låter som spännande barnsagor.
Hon är till sitt sätt enkel men samtidigt mycket komplex. Vacker som en ängel i allt sitt ljusa vita där hon sitter vid sitt köksbord. Belyst från en varm sommarsol i fönster som liknar kyrkans färgsmyckade fönster. Hon påminner mycket om Annabell i sitt sätt att röra sig (och tänka) samtidigt som hon påminner mig om min Terapeut på psykologprogrammet.
En varm känsla av saknad far då igenom mig som ett bloss. En känsla som jag aldrig tar miste på vad den betyder för mig
Men det är ju jag som vet att jag har mina drömmar om det utomjordiska skeppet och det gör ju att jag vet att detta nog är lite ovanligt med mina drömmar! Jag fick det inte så roligt pga mina drömmar och min tandläkarskräck men drömmarna har sedan jag var 5 - 6 år gammal pratat om något som varit ovanligt. Men vad hade jag gärna gjort i mitt liv om inte allt detta kommit ivägen: Jag hade haft sex med många tjejer samtidigt och tittat dem långt in rumpan! Tråkigt nog så är vår värld narcissistisk och sådant får därför inte genomföras om man hamnar i fokus som jag! Man skall inse att livet är en pina och att man är obetydlig och därefter så skall man dö fattig och eländig. För så ville alla andra att det skulle vara! Men vår kultur är nog sådan och det är så i hela samhället vilket gör att man har svårt att få det roligt innan man dör! Livet är liksom som att man alltid står och pratar med en gnällig farbror i 60 års åldern som hela tiden gråter och förmanar en!
Här får ni läsa några dikter av mig samt några drömmar (ifall jag dör):
Riddaren
Det går en adelsman in
genom slottskyrkans port
kling, kling
på nästan alla gravstenar
så står det hans namn
som ett golvfönster
täkt med ett antikt damm
belyser ibland
han är en medelålders man
med gåvor och arv
en gård
som drömmer om då
när han köpte sin första snowboard
och ser ett Gudomligt samband
mellan fjärilars flykt
och orkanvindars ögon
en adelsman går in
det är han
vi ber för ibland
kling, kling
Jesajas drömsyner om det ödelagda trädet
jag ser dig anlända i tillvarons innersta mörker
som en åskvigg och markvältar
med överjordens alla himlar
och darrande härligheter omkring dig
du lyser för en stund som hjortronet eller tranbäret
där du drar fram över våra huvuden
i din färd som flödar av rent koppar
denna spirande ökenväxt i hälleberget
dryftad i förödelsens mörka kappa och uppenbarelse
likt ett glödande stoftmoln
med sin klotsfär av blixt
drömmen, där vår värld faller samman
öppnade undergångens glasport
och dukade dess bord med ett mummel av vind
där du likt en Epsilon kommit till oss i eld
och den skälvande marken
I begynnelsens ägg
människans framåtblickande öga har skapats
i sin gyllene cyborg där den blickar ut över
alla energiska gågator och kosmopolitiska miljonstäder
i sin långa DNA sträng fäst vid moderkakan
som ett rosafärgat gli rör den sig i livmodern
och upplever hur kärleken letade sig fram
mellan okänsliga och tröga himlakroppar
långt före vår tid och vintergatans grönskande sköte
kvinnans revben lyser som små broar av ingenjörskonst
och hon sjunger ibland så att det pulserar som en sambaorkester
inuti hennes kropp
tillståndet som är ett tydligt strävande till något obestämt
eller om vi mötte dess inre värld
en fruktan för det okända
utanför allt sådant som gick att älska,
våren har nu kommit till Venedig
grönskar livgivande och barnsligt vackert
med alla sina små utomhusverandor
som i en skapelsens krona
vilken rör sig som ett fiskyngel
djupt ner i hennes famn
denna glashinna av sitt eget kött och blod
där hon håller av dess hjärta
och talar om dess lyckosamma ankomst
till jorden
Bland beryllium och flammande titan
Den farofyllda vandringen bland skogsbryn och kärleksbägare
har blivit hjärtats förtrolighet till strapatserna i förlovningens bädd
av ömsint het tusch
alltigenom glödande rubin
med orden klingandes i silvertrappan
mellan mahognybord och jordstad
detta som nedtecknats i alla böcker och ritualer
som där förälskelsen triumferat efter husfasaden
och på det ovala Borgrummets nattduksbord
det som är så vackert att beskåda bakom brudslöjan
och är det som du slutligen räknas efter
allt sådant som höll gästerna kvar
i sin stora sal
av manifesterad endagsföreställning
på ditt första jordeliv bland stridshästar
och gnistorna från den öppna spisen
Barndomens upplysande skog
det skummar av nektar i Havila morgonsols land
där jorden är av saffran och paradisäpplen
där rent guld går att finna i natthimlens brunn
och kan drickas ur Kristusbägaren vid fontänen
clementinen är fruktigt orangegul
och nyskapad
växer på Arons stav
bland ljumma palmblad och oliver
som smultron och lidelse
här i skuggan av ett lotusträd
där du blommar i kanel
vid citruskärnarnas altare
Sådant man aldrig gör
Vi följde den mörka slingan åt tills den bredde ut sig i en öppen avskildhet
i den värld vi förblev som orörliga i det poröst affektiva landskapet
där jag inte minns om du yttrade något, men du måste väl ha gjort det
kanske i lycka, det som bar mig bort och förblev den nerv jag paradisiskt återkallar
i mitt undermedvetna
och hade jag vetat hur saknaden skulle forma människor
med sina små rastplatser som man ständigt glömmer efter motorvägen
så hade jag besatt dig och kysst dig innerligt
hållit ett litet blomster ovanför ditt huvud och vidmakthållit dig
så att tystnaden skulle ha format en mening, en betydelse att minnas
mitt på denna känslolösa granit som annars skiljer oss åt
i Sverige
Lund
Det sträcker sig en regnbåge utanför vårt köksfönster
där den har letat sig fram mellan våra hemtama bananflugor och bråte
och rensat luften i gardinstången som avogt bara hänger
mitt eget sovrumsfönster visar vyn över en medeltida stad
där kyrkklockan inte syns längre
fast att den var dåtidens högsta byggnad
och du har varit här
för jag förnimmer fortfarande doften av din klarlacksparfym
flickan granskar mitt rum och ser näpet imponerad ut av en stol och en sarong
talar lite om Indien och att jag skall glömma dig
jag hör suset av änglavingar
och på bordet så ligger det en oläst bok
om psykologiska beteendemönster genom tid
Det ständiga ögonblicket
dagarna faller på, byts av en efter en
är poänglösa och ogenomtänkta
uppfylls ibland av en klar höstkväll
eller ett fjolårslöv som far genom trädgården
vintern kommer
sommaren rusar runt bland badplatser och skrikande barn
men hösten är mest nostalgisk med sitt mörker
det dröjer
blir på något sätt overkligt
Eldorado
Clementinklyftorna lyser gult i marängsvissen
och får dem till att likna en vinterdag med cirrushimmel
där örlogsmannen lodat och lagt ut kurs med fri sikt
mellan aprikoskärnorna
och där båtshaken är en liten kvist hämtad från en
Israelisk palm och skördegård norr om Jerusalem
denna välsmakande och kryddiga ättling av palm till just den sorts frukt
som vår herre avsåg som sabbatsgåva till sin heliga mor
på sin väg hem mellan tempelgården och den Romerska stadsbefästningen,
endast tolv år gammal
landet där hettan var så stark att folket myntade sagor
och utfäste Gudomliga förpliktelser och söner
som doftade hibiskus och mandelblom
och där dem okrönta kröntes med namn som
Kung Salomon
som flammade rödgult av metall och c-vitamin
Didrick Slagheck bränd på bål
Det murade tegelfästet prunkar i rött som ett venetianskt segelfäste
i morgongryningen mellan vårvärme och gassande sommarhetta
det är juni
där den nyinköpta månklockan för länge sedan ringt ut Didrick Slaghecks
eminenta titel som gudsman och nationshjälte
och ersatt detta med utanförskapets elit och vandalism
precis som på en fotbollsmatch står den katolska församlingsprästen
och ber för sitt liv utanför storkyrkan
inte fullkomligt medveten om att just denna brutala kraft också går att finna
i en kosmisk födelse med alla sina enorma katalytiska explosioner
detta som han fördömt som ogudaktiga människors tankar
bara tio år tidigare
då när en vulkanisk ö påstås ha uppstått ur svavelhettan kring Samoaöarna
där som nu
lyste undergångens Kristusstjärna utanför Vatikanens fönster
på samma sätt som det hade gjort för Kung Herodes skattskrivning
denna gång inte på en son född i ett stall
utan på en uppfinnarmunk
av Bibeln
The red dragon
Den stora mörkläggaren
eller ljussläckaren
visar sig i stensättningen
i golvet
i målningarna på keramiken
och ute på gården
för jag har rest i tanken
och sett dig igen
hört din utländska röst
Den Gula mötesplatsen
Stenbelagda gränder i vinterdimma
svart jord, och tysta husgavlar med vita träfönster
står vid fontänen
där ett gult halmtak
lyser ibland
med händerna i jackfickorna
en äldre kvinna
drar ned sin rullgardin
och din andedräkt är varm
Siriusnatt
som tystnad och orörlighet
bland publika salar
och hjärtkammare
blir du till ett
klart kyligt ljus
på stjärnskådarens frasiga
pergaments duk
mitt i city
den elektriska
akvarellmålningens halssmycke
i bolmande rök
från tigerbalsam
och linimentsflaskor
Solvind
Nattens skummiga leende
i sina hårda neonpelare och djupa mörkerkliv
försvinner sig sakta bort
drar några tysta andetag
med utmattad värk i lungsäckarna
innan hon fladdrar till
som av poröst saffran
i det uthängda tyget
och blir till den dova solkatten
i det alkoholsuddiga fyllots otömda askkopp
på sin väg västerut
höljd av molnslöjor
och bladverksskuggor
I energipelarnas centrum
Norrländsk vinterdvala
försänkt i sina av köld böjda stänger
och kallfrusna ishavspackningar
i bilmotorernas cylindrar
i allt kvarts och klyvningar
bland atmosfärsljus och spritter
i den tunga järnblixtformationen
på sfären
står vi
som en vacker illusionistisk sömn
i den sköra smärtan från köldblommorna
på äppelkinderna
vid nyckelspringan
du ler vackert
och inom mig
så bär jag en obegriplig natt
bland dystra städer
av mörka hus formationer
där vi aldrig fanns
eller kommer att finnas
längre
Musée des horreurs
Som om du hade nedtecknats
i jordsömn och bortglömdhet
på ett ogenomträngligt
apokryfiskt drömspråk
vilar du i det stora mörka,
utomvärldsliga
vänd från detta
som syntes ha skrämt dig
till din sista väldiga flykt
mot det orubbliga
himlavalvet
Uppvaknandet
Den purpurljusa drömmen
vek därefter undan
inför tystnadens vindstrappor
och regnmantelns beräkning
av mellanrum
var ett litet tag
ett hett cyanväte
och blev därefter
till blixtrar
från en svart asfaltsduk
vägskälet
mellan månklockor
och armbandsur
det mekaniska ljudet
från kylskåpets
Västra Tyskland
Luleå 2010
Den Tyska lagerlokalen ligger öde
och är fylld med gammalt bråte
utanför står några tågvagnar
där allt påminner om
nedgång och förödelse
till och med det pittoreska
orådet av lyxvillor
omgärdas med dimma
men ibland så ligger viken
helt orörd
vilket får fyrtiotalshusen
till att resa sig i fjärran
som en marschkänga
i grå uniform
ogästvänligt
och illa tilltygat
nästan sadistiskt bortglömt,
kanske avsiktligt
Den första kärleken
Det matta ljuset flämtar oroligt vid sänggaveln
stönar som om det beskrev en lidelse
där jag håller om dig i värmen
snön faller
och från köket doftar det
Gevalia och bakelse
det är tyst
och ibland svävar din sovvrå
rakt ut i universums mörker
kanske för alltid
som en älskande ungdomlig
stjärnbild
I en värld av dagdrömmar
Välförsedd med kronor och sigill
från en underjordisk skattkammare
lyser sedelbuntens härligt röda
och doftar tryckpress
där du påminner mig
om en grönskande åkerjord
ren och innerligt mild
där jag kan vidröra dig
och dricka sommar
ur ditt klara snirklade krafthorn
kasta mig mellan olika göromål
eller endast använda dig som konst
och låta dig regna över mig
som att du var min
och som att vi hade
fattat ett oklanderligt tycke
för varandra
där du gränslöst höll om mig
genom allt annat
och viskade Riksbankens
alla ettor och nollor
i mina öron
i allt ditt skört vattenstämplade papper
vilket jag
när det faller mig in
pryder över mitt huvud
som ett fyrklöverbestrött kransverk
utbristandes alfahannens livfullaste manstjut
sedan homosapiens erövrade Europas
alla bergväggar och slätter
och ensam fick tugga allt mammutkött
tills det fula håriga djuret dog ut
och en vit lönnfet amerikan besteg månen
med ett skepp styrd av en
hemelektronisk fickräknare från NASA
När vuxenvärlden bet sig fast i vardagen
Vi famlar runt i kommersialismens kugghjul
iklädda Reebok och slipps
hand i hand
substanslöst och utan själ
där vi insmorda i Sunshine Solkräm
lider lika pittoreskt
som den döende Dandyn
på något sätt harmlöst
och utan lycka
som om vi funnit oss själva
i en evolutionär tristess,
möjligen depression
och bestämt oss för att sluta leva
anslutit oss till att tro
att skatteavdrag
och procentuella pålägg
var allt i vår värld
och att kärlek
var en billig porrfilm
på ett tredje klassens hotellrum
efter en dystert känslolös gågata
långt från stigen
och fotfästet
vid sommarstugan
och den ovala trädgården
patetiskt olyckligt
och i en fadd smak
av déjà vu upplevelser
Korsvirke och trähus
Frukostbordet seglar fram på sin vita duk
med sina halvdruckna glas köttig apelsinjuice
och silver
i en härlig sommarsol av fikonklöv och rapsfält
som i en Svensk orientalisk flora
av gemenskap och kyssar
där allt rött smakar läppglans och hallongodis
och där den tusenåriga staden lyser i fjärran
bortom alla åkrar och timotejbackar
som ett vilande bröstvärn
dit vi ibland lagt oss för att älska
och formas av gatorna
med sitt brända keramikgods på taken
där hettan ibland bildas
samt det lena sommarregnet droppar
och där vi ler lyckliga Colgateleenden
precis som den första solstrålen
sedd genom det stora askmolnet
vid Eyjafjallajökul
Ängel
En ängel hade kommit till mig
hon hade färdats genom
dem anrika biblioteken
sades det
hennes ljusa hy
hade fått sovrummets mörker
till att skimra lätt
och som Hugin o Munin
stod vi nu där
tryckta mot varandras
kind
där tog jag fram
mitt ådriga korphjärta
och lät det pulsera
svart
Förändring och död
Den existentiella tanken
tar sig in i mig
förblir i mig
som ett fastklistrat leende
av iskättingar
mörka joner
och tystnad
de hittade honom
i en ravin
han som även trotsat
Mont Blanc
Död,
för alltid
Den första förälskelsen
Vi var utan ålder
och hade ännu inte
klamrat oss fast vid
att vi skulle
försvinna in bland skuggorna
inte vakna upp ur drömmarna
och vara det okända språk
som ingen minns
för vi existerade inte i någon vardag
och visste inget om framtiden
ditt hår skulle förbli ljust
och vi skulle för alltid
förbli myten om oss själva
Som en vit man i ett slumområde
kvinnan bär barnet över armen
barnet bär solljuset inom sig
världen bryter fram mellan grenverken
någon slänger en förströdd blick
och den gamla granen tycks dov och ihålig
kungen och hans majestätiska hov av likasinnade
ser sin enfaldige drömtydare i ögonen,
inte är du väl vilseledd av verkligheten
den som ingen förstår sig på
hon magrade
var som ett kolli ute i öknen
födde honom ett barn
där några talade om morgondagen
och att hon skulle bli den första mamman
i världen
jehovavittnet knackar på en dörr
och förklarar ordagrant,
vägen är smal mellan klipphällarna
bered dig på paradiset
Gud var ett ord för somliga
där andra lämnades ute
vissa sover bland fiskarna
men han sov i en äkta säng
han som talade om ljuset
där himlavalvet tycktes tomt
och ihåligt
elefanten vilar sig mot en valaffisch
och tvärs över vintergatan
så flyger det en sputnik
skogen är blek och fylld av väte
men hon slöt allt sådant utom sig
där hon bar barnet över armen
det som bär solljuset inom sig
Vänskap
På besök genom min väns pokerparti
som han redan förlorat
dröjer jag mig kvar
från klockan två på natten
till att urtavlan visat
fem på morgonen
det är mörkt
och hela hans rum
luktar ungdom
jag har inga pengar
och är poet
och han har inga pengar
när han har spelat färdigt
vi är så lika.
Andreas Salos Död
Silvergrå skymning faller
Bleka rosor faller
Natten faller
Genomskinligt regn faller
Drömmar faller
Människor faller
Tunn hud faller
Manteln faller
Staden faller
Singoalla
Midsommardansen bultar fortfarande i trävirket
som i en Carl Larsson målning
bland krukskärvor och bröllopsglas
som kastats mot husgavelns hårda stenvägg
utmed det dova Norska mörkret
och fjorden
där världen tätnar kring
en höstlampa och ett päronträd
i blek skymning
och längtan
precis som vattnet i den rundmurade brunnen
vilket är ihärdigt kallt och utan botten
lika främmande som bred tovig skorstensrök
av äggtempera
och nordiska diamantarmband
som tappats överbord
utom räckhåll
och i ett nästan skumt vidskepligt ljus
på min vidsträckta verandastol
tystnar vreden
där den dundrar svagt i fjärran
och upplöses
i ett svettigt tunt regn
av förnimmelser
Sverige
Yrvaket stiger sommarsolen
mellan villafasaderna
och den orörda myrmarken
där en tyst gågata
sveper ut sin arm
av cykelställ och övergångsställen
kvinnan kysser en ung man
och i lunden förbereds
midsommarstång med säckkapplöpning
på en liten hinderbana
av havssand
längre ned finns det
en grusgård och en vik
där platsen markerats
av ett körsbärsträd
hämtat från en Tysk lantgård
mörkret från den trolska granskogen
vilar i fjärran
och ett timotejblomster
flyter stilla på vattnet
flickan bär rosett
och på öltunnan står det
Bayerskt öl lagrat på ekfat
där den alkoholmättat tycks gunga
bland picknickkorgar
i skuggan av ett grönt äppelträd
detta vårt skymningslösa landskap
nästan hedniskt inlindat
i ritualer och folksägner
där kolaglassen rinner syrligt över bägarkanten
bland burspråk och impregnerade träbryggor
några Utomjordiska drömmar:
Rymddrömmar
Vad existerar och vad existerar inte? Existerar drömmar? Vad existerar i vår verklighet?
Jag har haft återkommande drömmar sedan jag var ungefär fem år gammal. När jag var liten så kallade jag drömfigurerna för DOM och när jag blev större så kallade jag dessa DOM för: existenser i mina drömmar.
Jag har länge tänkt omskapa drömmarna till någon form av science fiktion men här tänkte jag förklara lite lätt om drömmarna var för sig (en del gånger har jag funnit förklaringarna senare till drömmarna):
När jag var ungefär fem år gammal så fick jag lunginflammation och tillbringade då en vecka på sjukhus. Jag var som alltid ett utåtriktat barn och begav mig därför många gånger in på läkarnas rum lite längre ner efter salen. Läkarna var ofta inte där och det var spännande att titta på deras röntgenbilder som läkarna hade i lådorna och på väggen. Byrålådorna var dessutom fyllda med andra diverse ting som jag bläddrade igenom. Något därefter så mötte jag läkarna som då visade mig var detta var för något som fanns i lådorna. Läkarna var snälla och allt var bra med detta!
Något efter detta så vaknar jag upp på samma sjukhus och i samma rum.
I rummen finns det andra barn och sjuksköterskor som förut. Och vid ett obevakat tillfälle när ett barn ramlat och slagit sig så smiter jag iväg på upptäcktsfärd. Jag hittar då ett liknande läkarrum och går in i det tomma rummet. Jag tittar runt i rummet vilket är fyllt av olika röntgenbilder på hjärnor och innanmäten som förut. Men när jag ska öppna en låda för att titta i lådan så är lådan förvånande nog tom. Jag tittar igenom alla byrålådor och dessa är också förvånande nog tomma. Inte ens sådant som läkarna förklarat för mig som akuta hjälpmedel som måste finnas nära till hands existerade i lådorna utan lådorna var tomma (vissa lådor såg dessutom bara ut som lådor men var i själva verket bara synvillor).
När jag väl stått där en stund och funderat så börjar jag känna mig yr och började må dåligt. En röst svarar inom mig (ungefär): Det borde ha funnits något i lådorna?
Jag tittar mot dörren och där står nu en gestalt och tittar på mig. Gestalten ser inte mänsklig ut och är svår att definiera.
Jag blir då så rädd för gestalten så att jag direkt kräks på golvet av rädsla.
Drömmarna fortsatte år efter år!
Jag har lärt mig att vakna ur mardrömmar och försöker vid ett tillfälle vakna ur drömmen.
Jag är liten (kanske sex år gammal) och rädd. Jag befinner mig på ett skepp med andra människor. Vuxna och barnen som ser ut som om dom befinner sig i trans emedan jag är vaken. Bevakningen av transporten är dålig men alla i gruppen gör ändå vad dom är programmerade att göra. Vid ett tillfälle ser jag en (kanske) lufttrumma i skeppet vilken leder någonstans dit jag inte vet var.
Jag beger mig in i lufttrumman och börjar kravla mig i lufttrummat rakt framåt.
Lufttrumman delar många gånger på sig och jag söker olika vägar för att hitta en utgång. Till slut ger jag upp och tänker då bege mig tillbaka till där jag kom ifrån. Men upptäcker till min fasa att jag glömt vägen tillbaka. Lufttrumman delar många gånger på sig och allt tycks likadant överallt (dessutom obelyst svart).
Då kommer jag på att detta måste vara en dröm och bestämmer mig då för att vakna ur drömmen. Men misslyckas till min förvåning att vakna ur drömmen.
När jag då inte vaknar ur drömmen så nyper jag mig hårt i skinnet! Men vaknar inte heller då ur drömmen.
Jag börjar gråta inne i lufttrumman.
Efter att ha gråtit en stund så fortsätter jag att kravla inne i lufttrumman. Och bara en kort stund därefter så hittar jag en utgång in i ett rum. Rummet är litet och utan öppna dörrar eller fönster.
Jag tittar mig omkring och just när jag vant mig vid skenet i rummet så börjar fönstermekanismen att låta surrande. Jag blir först himla rädd men eftersom inget farligt sker så lugnar jag ner mig.
Jag får då se en himla snygg utsikt: Utanför skeppet lyser månen klar och dammigt livlös under oss och längre bort ser jag jorden. Jag kan till och med se att solskivan belyser halva sidan av jorden och allt ser fantastiskt ut.
Varelserna får nu en trevligare attityd mot mig i drömmarna! Dom börjar fråga mig frågor och tar hänsyn till mig som barn. Jag får en egen kompis varelse vilken tycks vara en kvinna.
Hon finns alltid i närheten av kaptenshytten och omkring den närmaste sfären av något stort (någon form av yttersta makt, kung, ledare). Ibland har vi svårt för kommunikation eftersom hon talar till mig som om jag vore en vuxen men oftast kan hon anpassa sig till min nivå med vissa språkförbistringar.
Hon visade mig då en resa med modersskeppet.
Modersskeppet är stort som en större planet och känns mäktigt att resa med (kommer jag ihåg). Jag fick inte röra något inne i kontrollrummet men alla därinne behandlade mig som om jag var kung därinne (50 olika varelser med olika utseende).
På monitorer så ser man olika robotar arbeta på stora fält av något (bilderna såg mycket ut som robotar som arbetar inne i ett kärnkraftverk). Andra monitorer visade stora parkanläggningar av kanske skog och blommor och andra monitorer visade stora hangarer med skepp som fanns inne i modersskeppet. (monitorer är en förklaring)
När man reser så ser det konstigt ut! Man åker inte i rymden utan i någon form av förvriden verklighet eller tomrum (ser konstigt ut, vet inte vad det är). Och när resan kom till ett slut så visades jag plats i skeppet med fönsterutsikt (antagligen en monitor).
Skeppet släcks ner och vi glidflyger förbi en stor planet (men skeppet jag åker i känns nästan lika stort). Framför oss kommer en jordliknande planet fram (inte jorden utan jordliknande).
Vi hör planeten inne i styrhytten av skeppet. Planeten låter som om det finns vackra syrsor på planeten. Och på planeten så finns det duttar som glöder i mörkret (antagligen städer uppförstorat på monitorn).
Helt plötsligt så börjar duttarna som förut lät som vackra syrsor låta som hiskeliga monster. Vi ligger hela tiden på nattsidan av planeten och jag kan därför se hur duttarna försvinner från planeten (dutten slocknar). Efter tre dygn utanför planeten så finns det inga duttar kvar på planeten!
Då tänds moderskeppet upp och alla monitorer visar att det är en hög aktivitet på skeppet.
Själva känslan av moderskeppet går att efterlikna med låten Mutter (Rammstein).
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
skriven av Patrik Persson, juli 06, 2008
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
Ny Rymddröm 31/10-07
Jag befinner mig på lektion hos Sverker (Astrobiologi). Han meddelar där med sin vetenskapligt torra röst att vår värld äntligen har funnit en annan värld med liv. På tavlan projekterar Sverker fram en bild som ser ut som den var fotograferad från jordens måne på en helt annan värld än vår egna. Världen är oval som vår men saknar nästan helt vatten och har istället frodiga djungler. Tråkigt nog menar Sverker är världen bebodd av en för vår värld förhistorisk primat vilken inte kan samtala med oss. Dessa avstånd i tid och rum menar Sverker är tråkigt nog så stora och vi så ändliga i våra kulturer så att vi nog aldrig kommer att befinna oss i en samtid med andra av vår egen sort. Han tillägger, vi kommer nog för alltid att bli som ensamma fångar i vår egen tid och galax.
Jag beger mig med detta i min tankar till min kompis Martins jobb och befinner mig där utanför en stund. Det känns liksom lite sorgligt på något sätt men ute så skiner vårvädret och grönskan är tydligt grön. Jag tänker på hur planeten såg ut och på Sverkers röst när något konstigt samtidigt sker.
Någon tar farväl på tredje våning och skyndar sig till tentamen. Personen tar inte trapporna utan springer på väggen ner mot marken. Detta gör personen utan problem och utan att bry sig om att jag ser personen.
Jag börjar då funderar på hur jag ska förklara detta för någon och om någon skulle tro mig om jag berättade detta jag sett. Då kommer det plötsligt ett minne i drömmen från andra drömmar. Hon bor där på tredje våningen. Jag som suttit hemma hos henne i flera drömmar och berättat om mig själv. Och lyssnat till hennes historier som låter som spännande barnsagor.
Hon är till sitt sätt enkel men samtidigt mycket komplex. Vacker som en ängel i allt sitt ljusa vita där hon sitter vid sitt köksbord. Belyst från en varm sommarsol i fönster som liknar kyrkans färgsmyckade fönster. Hon påminner mycket om Annabell i sitt sätt att röra sig (och tänka) samtidigt som hon påminner mig om min Terapeut på psykologprogrammet.
En varm känsla av saknad far då igenom mig som ett bloss. En känsla som jag aldrig tar miste på vad den betyder för mig Tandläkarskräck, döden och poesin
Något som hänger ihop med existentialismen är nog Poesin! Som med rymdskeppet så blir man smått poetisk om sin egna död och vad som sker efteråt. Jag har själv skrivit en del poesi där jag varit influerad av döden. Vissa är prisbelönta och andra är omtyckta. Ni får också läsa mina drömmar om det utomjordiska skeppet! Det jag kan skriva om dessa drömmar är följande: Jag hade en dröm om att ett kungahus i Nepal utraderades 2001. Veckan efteråt så sker det i form av att Prins Dipendra mördar sin familj i Nepal! Det blev mycket diskussion om detta eftersom det ansågs som omöjligt att sådant kan ske! Jag hävdade detta att drömmen utspelar sig i forntiden och att man inte vet om det är Nepal i drömmen! Men jag har haft det mycket tråkigt efter att detta skedde eftersom paranoida drag är vanliga inom Polis, högt uppsatta Politiker poster och inom religiösa organisationer! Så dör jag av tandläkaren om jag besöker denna så finns det risk att religiösa kommer att hävda att tandläkaren gjorde så för att min dröm jag
hade om dödsriket skall vara sant!
Jag vet inte hur det är med Nepal och allt annat men drömmarna som ger mig mod är så konstiga! Exempel att min faster var död samtidigt som drömmen om dödsriket var chockerande mig! Jag visste inte om min fasters död förrän flera månader senare!
Men med tanke på att drömarna kan vara sådana och så verkliga för alla andra också gör så att man kan tro att skeppet finns! Nu menade däremot skeppet att inget liv efter döden existerade och menade att jag borde gå till läkaren istället, men själva omtänksamheten från den stora modern gör mig glad!
För ni får tänka på följande: Hos andra i samhället så är jag en vuxen men för denna kvinna på skeppet så är jag alltid ett barn som hon bryr sig om! Hon bryr sig om alla som är på skeppet fast att dem är många och vill man att hon visar det så blev hon ju mycket existerande i vår värld också där andra kunde tro att jag kunde fejka ett dött kungahus! Jag en student på Psykologprogrammet kan fejka döda kungahus och veta detta i förväg! Då menade dem att jag kanske samarbetade med några osv..osv...osv... Så det där med att inte tro är nog också en tro! För visst kan man vara paranoid och tro en massa men i slutet så får man nog förstå att ens tankar är väl ogenomförbara!
Men det är ju jag som vet att jag har mina drömmar om det utomjordiska skeppet och det gör ju att jag vet att detta nog är lite ovanligt med mina drömmar! Jag fick det inte så roligt pga mina drömmar och min tandläkarskräck men drömmarna har sedan jag var 5 - 6 år gammal pratat om något som varit ovanligt. Men vad hade jag gärna gjort i mitt liv om inte allt detta kommit ivägen: Jag hade haft sex med många tjejer samtidigt och tittat dem långt in rumpan! Tråkigt nog så är vår värld narcissistisk och sådant får därför inte genomföras om man hamnar i fokus som jag! Man skall inse att livet är en pina och att man är obetydlig och därefter så skall man dö fattig och eländig. För så ville alla andra att det skulle vara! Men vår kultur är nog sådan och det är så i hela samhället vilket gör att man har svårt att få det roligt innan man dör! Livet är liksom som att man alltid står och pratar med en gnällig farbror i 60 års åldern som hela tiden gråter och förmanar en!
Här får ni läsa några dikter av mig samt några drömmar (ifall jag dör):
Riddaren
Det går en adelsman in
genom slottskyrkans port
kling, kling
på nästan alla gravstenar
så står det hans namn
som ett golvfönster
täkt med ett antikt damm
belyser ibland
han är en medelålders man
med gåvor och arv
en gård
som drömmer om då
när han köpte sin första snowboard
och ser ett Gudomligt samband
mellan fjärilars flykt
och orkanvindars ögon
en adelsman går in
det är han
vi ber för ibland
kling, kling
Jesajas drömsyner om det ödelagda trädet
jag ser dig anlända i tillvarons innersta mörker
som en åskvigg och markvältar
med överjordens alla himlar
och darrande härligheter omkring dig
du lyser för en stund som hjortronet eller tranbäret
där du drar fram över våra huvuden
i din färd som flödar av rent koppar
denna spirande ökenväxt i hälleberget
dryftad i förödelsens mörka kappa och uppenbarelse
likt ett glödande stoftmoln
med sin klotsfär av blixt
drömmen, där vår värld faller samman
öppnade undergångens glasport
och dukade dess bord med ett mummel av vind
där du likt en Epsilon kommit till oss i eld
och den skälvande marken
I begynnelsens ägg
människans framåtblickande öga har skapats
i sin gyllene cyborg där den blickar ut över
alla energiska gågator och kosmopolitiska miljonstäder
i sin långa DNA sträng fäst vid moderkakan
som ett rosafärgat gli rör den sig i livmodern
och upplever hur kärleken letade sig fram
mellan okänsliga och tröga himlakroppar
långt före vår tid och vintergatans grönskande sköte
kvinnans revben lyser som små broar av ingenjörskonst
och hon sjunger ibland så att det pulserar som en sambaorkester
inuti hennes kropp
tillståndet som är ett tydligt strävande till något obestämt
eller om vi mötte dess inre värld
en fruktan för det okända
utanför allt sådant som gick att älska,
våren har nu kommit till Venedig
grönskar livgivande och barnsligt vackert
med alla sina små utomhusverandor
som i en skapelsens krona
vilken rör sig som ett fiskyngel
djupt ner i hennes famn
denna glashinna av sitt eget kött och blod
där hon håller av dess hjärta
och talar om dess lyckosamma ankomst
till jorden
Bland beryllium och flammande titan
Den farofyllda vandringen bland skogsbryn och kärleksbägare
har blivit hjärtats förtrolighet till strapatserna i förlovningens bädd
av ömsint het tusch
alltigenom glödande rubin
med orden klingandes i silvertrappan
mellan mahognybord och jordstad
detta som nedtecknats i alla böcker och ritualer
som där förälskelsen triumferat efter husfasaden
och på det ovala Borgrummets nattduksbord
det som är så vackert att beskåda bakom brudslöjan
och är det som du slutligen räknas efter
allt sådant som höll gästerna kvar
i sin stora sal
av manifesterad endagsföreställning
på ditt första jordeliv bland stridshästar
och gnistorna från den öppna spisen
Barndomens upplysande skog
det skummar av nektar i Havila morgonsols land
där jorden är av saffran och paradisäpplen
där rent guld går att finna i natthimlens brunn
och kan drickas ur Kristusbägaren vid fontänen
clementinen är fruktigt orangegul
och nyskapad
växer på Arons stav
bland ljumma palmblad och oliver
som smultron och lidelse
här i skuggan av ett lotusträd
där du blommar i kanel
vid citruskärnarnas altare
Sådant man aldrig gör
Vi följde den mörka slingan åt tills den bredde ut sig i en öppen avskildhet
i den värld vi förblev som orörliga i det poröst affektiva landskapet
där jag inte minns om du yttrade något, men du måste väl ha gjort det
kanske i lycka, det som bar mig bort och förblev den nerv jag paradisiskt återkallar
i mitt undermedvetna
och hade jag vetat hur saknaden skulle forma människor
med sina små rastplatser som man ständigt glömmer efter motorvägen
så hade jag besatt dig och kysst dig innerligt
hållit ett litet blomster ovanför ditt huvud och vidmakthållit dig
så att tystnaden skulle ha format en mening, en betydelse att minnas
mitt på denna känslolösa granit som annars skiljer oss åt
i Sverige
Lund
Det sträcker sig en regnbåge utanför vårt köksfönster
där den har letat sig fram mellan våra hemtama bananflugor och bråte
och rensat luften i gardinstången som avogt bara hänger
mitt eget sovrumsfönster visar vyn över en medeltida stad
där kyrkklockan inte syns längre
fast att den var dåtidens högsta byggnad
och du har varit här
för jag förnimmer fortfarande doften av din klarlacksparfym
flickan granskar mitt rum och ser näpet imponerad ut av en stol och en sarong
talar lite om Indien och att jag skall glömma dig
jag hör suset av änglavingar
och på bordet så ligger det en oläst bok
om psykologiska beteendemönster genom tid
Det ständiga ögonblicket
dagarna faller på, byts av en efter en
är poänglösa och ogenomtänkta
uppfylls ibland av en klar höstkväll
eller ett fjolårslöv som far genom trädgården
vintern kommer
sommaren rusar runt bland badplatser och skrikande barn
men hösten är mest nostalgisk med sitt mörker
det dröjer
blir på något sätt overkligt
Eldorado
Clementinklyftorna lyser gult i marängsvissen
och får dem till att likna en vinterdag med cirrushimmel
där örlogsmannen lodat och lagt ut kurs med fri sikt
mellan aprikoskärnorna
och där båtshaken är en liten kvist hämtad från en
Israelisk palm och skördegård norr om Jerusalem
denna välsmakande och kryddiga ättling av palm till just den sorts frukt
som vår herre avsåg som sabbatsgåva till sin heliga mor
på sin väg hem mellan tempelgården och den Romerska stadsbefästningen,
endast tolv år gammal
landet där hettan var så stark att folket myntade sagor
och utfäste Gudomliga förpliktelser och söner
som doftade hibiskus och mandelblom
och där dem okrönta kröntes med namn som
Kung Salomon
som flammade rödgult av metall och c-vitamin
Didrick Slagheck bränd på bål
Det murade tegelfästet prunkar i rött som ett venetianskt segelfäste
i morgongryningen mellan vårvärme och gassande sommarhetta
det är juni
där den nyinköpta månklockan för länge sedan ringt ut Didrick Slaghecks
eminenta titel som gudsman och nationshjälte
och ersatt detta med utanförskapets elit och vandalism
precis som på en fotbollsmatch står den katolska församlingsprästen
och ber för sitt liv utanför storkyrkan
inte fullkomligt medveten om att just denna brutala kraft också går att finna
i en kosmisk födelse med alla sina enorma katalytiska explosioner
detta som han fördömt som ogudaktiga människors tankar
bara tio år tidigare
då när en vulkanisk ö påstås ha uppstått ur svavelhettan kring Samoaöarna
där som nu
lyste undergångens Kristusstjärna utanför Vatikanens fönster
på samma sätt som det hade gjort för Kung Herodes skattskrivning
denna gång inte på en son född i ett stall
utan på en uppfinnarmunk
av Bibeln
The red dragon
Den stora mörkläggaren
eller ljussläckaren
visar sig i stensättningen
i golvet
i målningarna på keramiken
och ute på gården
för jag har rest i tanken
och sett dig igen
hört din utländska röst
Den Gula mötesplatsen
Stenbelagda gränder i vinterdimma
svart jord, och tysta husgavlar med vita träfönster
står vid fontänen
där ett gult halmtak
lyser ibland
med händerna i jackfickorna
en äldre kvinna
drar ned sin rullgardin
och din andedräkt är varm
Siriusnatt
som tystnad och orörlighet
bland publika salar
och hjärtkammare
blir du till ett
klart kyligt ljus
på stjärnskådarens frasiga
pergaments duk
mitt i city
den elektriska
akvarellmålningens halssmycke
i bolmande rök
från tigerbalsam
och linimentsflaskor
Solvind
Nattens skummiga leende
i sina hårda neonpelare och djupa mörkerkliv
försvinner sig sakta bort
drar några tysta andetag
med utmattad värk i lungsäckarna
innan hon fladdrar till
som av poröst saffran
i det uthängda tyget
och blir till den dova solkatten
i det alkoholsuddiga fyllots otömda askkopp
på sin väg västerut
höljd av molnslöjor
och bladverksskuggor
I energipelarnas centrum
Norrländsk vinterdvala
försänkt i sina av köld böjda stänger
och kallfrusna ishavspackningar
i bilmotorernas cylindrar
i allt kvarts och klyvningar
bland atmosfärsljus och spritter
i den tunga järnblixtformationen
på sfären
står vi
som en vacker illusionistisk sömn
i den sköra smärtan från köldblommorna
på äppelkinderna
vid nyckelspringan
du ler vackert
och inom mig
så bär jag en obegriplig natt
bland dystra städer
av mörka hus formationer
där vi aldrig fanns
eller kommer att finnas
längre
Musée des horreurs
Som om du hade nedtecknats
i jordsömn och bortglömdhet
på ett ogenomträngligt
apokryfiskt drömspråk
vilar du i det stora mörka,
utomvärldsliga
vänd från detta
som syntes ha skrämt dig
till din sista väldiga flykt
mot det orubbliga
himlavalvet
Uppvaknandet
Den purpurljusa drömmen
vek därefter undan
inför tystnadens vindstrappor
och regnmantelns beräkning
av mellanrum
var ett litet tag
ett hett cyanväte
och blev därefter
till blixtrar
från en svart asfaltsduk
vägskälet
mellan månklockor
och armbandsur
det mekaniska ljudet
från kylskåpets
Västra Tyskland
Luleå 2010
Den Tyska lagerlokalen ligger öde
och är fylld med gammalt bråte
utanför står några tågvagnar
där allt påminner om
nedgång och förödelse
till och med det pittoreska
orådet av lyxvillor
omgärdas med dimma
men ibland så ligger viken
helt orörd
vilket får fyrtiotalshusen
till att resa sig i fjärran
som en marschkänga
i grå uniform
ogästvänligt
och illa tilltygat
nästan sadistiskt bortglömt,
kanske avsiktligt
Den första kärleken
Det matta ljuset flämtar oroligt vid sänggaveln
stönar som om det beskrev en lidelse
där jag håller om dig i värmen
snön faller
och från köket doftar det
Gevalia och bakelse
det är tyst
och ibland svävar din sovvrå
rakt ut i universums mörker
kanske för alltid
som en älskande ungdomlig
stjärnbild
I en värld av dagdrömmar
Välförsedd med kronor och sigill
från en underjordisk skattkammare
lyser sedelbuntens härligt röda
och doftar tryckpress
där du påminner mig
om en grönskande åkerjord
ren och innerligt mild
där jag kan vidröra dig
och dricka sommar
ur ditt klara snirklade krafthorn
kasta mig mellan olika göromål
eller endast använda dig som konst
och låta dig regna över mig
som att du var min
och som att vi hade
fattat ett oklanderligt tycke
för varandra
där du gränslöst höll om mig
genom allt annat
och viskade Riksbankens
alla ettor och nollor
i mina öron
i allt ditt skört vattenstämplade papper
vilket jag
när det faller mig in
pryder över mitt huvud
som ett fyrklöverbestrött kransverk
utbristandes alfahannens livfullaste manstjut
sedan homosapiens erövrade Europas
alla bergväggar och slätter
och ensam fick tugga allt mammutkött
tills det fula håriga djuret dog ut
och en vit lönnfet amerikan besteg månen
med ett skepp styrd av en
hemelektronisk fickräknare från NASA
När vuxenvärlden bet sig fast i vardagen
Vi famlar runt i kommersialismens kugghjul
iklädda Reebok och slipps
hand i hand
substanslöst och utan själ
där vi insmorda i Sunshine Solkräm
lider lika pittoreskt
som den döende Dandyn
på något sätt harmlöst
och utan lycka
som om vi funnit oss själva
i en evolutionär tristess,
möjligen depression
och bestämt oss för att sluta leva
anslutit oss till att tro
att skatteavdrag
och procentuella pålägg
var allt i vår värld
och att kärlek
var en billig porrfilm
på ett tredje klassens hotellrum
efter en dystert känslolös gågata
långt från stigen
och fotfästet
vid sommarstugan
och den ovala trädgården
patetiskt olyckligt
och i en fadd smak
av déjà vu upplevelser
Korsvirke och trähus
Frukostbordet seglar fram på sin vita duk
med sina halvdruckna glas köttig apelsinjuice
och silver
i en härlig sommarsol av fikonklöv och rapsfält
som i en Svensk orientalisk flora
av gemenskap och kyssar
där allt rött smakar läppglans och hallongodis
och där den tusenåriga staden lyser i fjärran
bortom alla åkrar och timotejbackar
som ett vilande bröstvärn
dit vi ibland lagt oss för att älska
och formas av gatorna
med sitt brända keramikgods på taken
där hettan ibland bildas
samt det lena sommarregnet droppar
och där vi ler lyckliga Colgateleenden
precis som den första solstrålen
sedd genom det stora askmolnet
vid Eyjafjallajökul
Ängel
En ängel hade kommit till mig
hon hade färdats genom
dem anrika biblioteken
sades det
hennes ljusa hy
hade fått sovrummets mörker
till att skimra lätt
och som Hugin o Munin
stod vi nu där
tryckta mot varandras
kind
där tog jag fram
mitt ådriga korphjärta
och lät det pulsera
svart
Förändring och död
Den existentiella tanken
tar sig in i mig
förblir i mig
som ett fastklistrat leende
av iskättingar
mörka joner
och tystnad
de hittade honom
i en ravin
han som även trotsat
Mont Blanc
Död,
för alltid
Den första förälskelsen
Vi var utan ålder
och hade ännu inte
klamrat oss fast vid
att vi skulle
försvinna in bland skuggorna
inte vakna upp ur drömmarna
och vara det okända språk
som ingen minns
för vi existerade inte i någon vardag
och visste inget om framtiden
ditt hår skulle förbli ljust
och vi skulle för alltid
förbli myten om oss själva
Som en vit man i ett slumområde
kvinnan bär barnet över armen
barnet bär solljuset inom sig
världen bryter fram mellan grenverken
någon slänger en förströdd blick
och den gamla granen tycks dov och ihålig
kungen och hans majestätiska hov av likasinnade
ser sin enfaldige drömtydare i ögonen,
inte är du väl vilseledd av verkligheten
den som ingen förstår sig på
hon magrade
var som ett kolli ute i öknen
födde honom ett barn
där några talade om morgondagen
och att hon skulle bli den första mamman
i världen
jehovavittnet knackar på en dörr
och förklarar ordagrant,
vägen är smal mellan klipphällarna
bered dig på paradiset
Gud var ett ord för somliga
där andra lämnades ute
vissa sover bland fiskarna
men han sov i en äkta säng
han som talade om ljuset
där himlavalvet tycktes tomt
och ihåligt
elefanten vilar sig mot en valaffisch
och tvärs över vintergatan
så flyger det en sputnik
skogen är blek och fylld av väte
men hon slöt allt sådant utom sig
där hon bar barnet över armen
det som bär solljuset inom sig
Vänskap
På besök genom min väns pokerparti
som han redan förlorat
dröjer jag mig kvar
från klockan två på natten
till att urtavlan visat
fem på morgonen
det är mörkt
och hela hans rum
luktar ungdom
jag har inga pengar
och är poet
och han har inga pengar
när han har spelat färdigt
vi är så lika.
Andreas Salos Död
Silvergrå skymning faller
Bleka rosor faller
Natten faller
Genomskinligt regn faller
Drömmar faller
Människor faller
Tunn hud faller
Manteln faller
Staden faller
Singoalla
Midsommardansen bultar fortfarande i trävirket
som i en Carl Larsson målning
bland krukskärvor och bröllopsglas
som kastats mot husgavelns hårda stenvägg
utmed det dova Norska mörkret
och fjorden
där världen tätnar kring
en höstlampa och ett päronträd
i blek skymning
och längtan
precis som vattnet i den rundmurade brunnen
vilket är ihärdigt kallt och utan botten
lika främmande som bred tovig skorstensrök
av äggtempera
och nordiska diamantarmband
som tappats överbord
utom räckhåll
och i ett nästan skumt vidskepligt ljus
på min vidsträckta verandastol
tystnar vreden
där den dundrar svagt i fjärran
och upplöses
i ett svettigt tunt regn
av förnimmelser
Sverige
Yrvaket stiger sommarsolen
mellan villafasaderna
och den orörda myrmarken
där en tyst gågata
sveper ut sin arm
av cykelställ och övergångsställen
kvinnan kysser en ung man
och i lunden förbereds
midsommarstång med säckkapplöpning
på en liten hinderbana
av havssand
längre ned finns det
en grusgård och en vik
där platsen markerats
av ett körsbärsträd
hämtat från en Tysk lantgård
mörkret från den trolska granskogen
vilar i fjärran
och ett timotejblomster
flyter stilla på vattnet
flickan bär rosett
och på öltunnan står det
Bayerskt öl lagrat på ekfat
där den alkoholmättat tycks gunga
bland picknickkorgar
i skuggan av ett grönt äppelträd
detta vårt skymningslösa landskap
nästan hedniskt inlindat
i ritualer och folksägner
där kolaglassen rinner syrligt över bägarkanten
bland burspråk och impregnerade träbryggor
några Utomjordiska drömmar:
Rymddrömmar
Vad existerar och vad existerar inte? Existerar drömmar? Vad existerar i vår verklighet?
Jag har haft återkommande drömmar sedan jag var ungefär fem år gammal. När jag var liten så kallade jag drömfigurerna för DOM och när jag blev större så kallade jag dessa DOM för: existenser i mina drömmar.
Jag har länge tänkt omskapa drömmarna till någon form av science fiktion men här tänkte jag förklara lite lätt om drömmarna var för sig (en del gånger har jag funnit förklaringarna senare till drömmarna):
När jag var ungefär fem år gammal så fick jag lunginflammation och tillbringade då en vecka på sjukhus. Jag var som alltid ett utåtriktat barn och begav mig därför många gånger in på läkarnas rum lite längre ner efter salen. Läkarna var ofta inte där och det var spännande att titta på deras röntgenbilder som läkarna hade i lådorna och på väggen. Byrålådorna var dessutom fyllda med andra diverse ting som jag bläddrade igenom. Något därefter så mötte jag läkarna som då visade mig var detta var för något som fanns i lådorna. Läkarna var snälla och allt var bra med detta!
Något efter detta så vaknar jag upp på samma sjukhus och i samma rum.
I rummen finns det andra barn och sjuksköterskor som förut. Och vid ett obevakat tillfälle när ett barn ramlat och slagit sig så smiter jag iväg på upptäcktsfärd. Jag hittar då ett liknande läkarrum och går in i det tomma rummet. Jag tittar runt i rummet vilket är fyllt av olika röntgenbilder på hjärnor och innanmäten som förut. Men när jag ska öppna en låda för att titta i lådan så är lådan förvånande nog tom. Jag tittar igenom alla byrålådor och dessa är också förvånande nog tomma. Inte ens sådant som läkarna förklarat för mig som akuta hjälpmedel som måste finnas nära till hands existerade i lådorna utan lådorna var tomma (vissa lådor såg dessutom bara ut som lådor men var i själva verket bara synvillor).
När jag väl stått där en stund och funderat så börjar jag känna mig yr och började må dåligt. En röst svarar inom mig (ungefär): Det borde ha funnits något i lådorna?
Jag tittar mot dörren och där står nu en gestalt och tittar på mig. Gestalten ser inte mänsklig ut och är svår att definiera.
Jag blir då så rädd för gestalten så att jag direkt kräks på golvet av rädsla.
Drömmarna fortsatte år efter år!
Jag har lärt mig att vakna ur mardrömmar och försöker vid ett tillfälle vakna ur drömmen.
Jag är liten (kanske sex år gammal) och rädd. Jag befinner mig på ett skepp med andra människor. Vuxna och barnen som ser ut som om dom befinner sig i trans emedan jag är vaken. Bevakningen av transporten är dålig men alla i gruppen gör ändå vad dom är programmerade att göra. Vid ett tillfälle ser jag en (kanske) lufttrumma i skeppet vilken leder någonstans dit jag inte vet var.
Jag beger mig in i lufttrumman och börjar kravla mig i lufttrummat rakt framåt.
Lufttrumman delar många gånger på sig och jag söker olika vägar för att hitta en utgång. Till slut ger jag upp och tänker då bege mig tillbaka till där jag kom ifrån. Men upptäcker till min fasa att jag glömt vägen tillbaka. Lufttrumman delar många gånger på sig och allt tycks likadant överallt (dessutom obelyst svart).
Då kommer jag på att detta måste vara en dröm och bestämmer mig då för att vakna ur drömmen. Men misslyckas till min förvåning att vakna ur drömmen.
När jag då inte vaknar ur drömmen så nyper jag mig hårt i skinnet! Men vaknar inte heller då ur drömmen.
Jag börjar gråta inne i lufttrumman.
Efter att ha gråtit en stund så fortsätter jag att kravla inne i lufttrumman. Och bara en kort stund därefter så hittar jag en utgång in i ett rum. Rummet är litet och utan öppna dörrar eller fönster.
Jag tittar mig omkring och just när jag vant mig vid skenet i rummet så börjar fönstermekanismen att låta surrande. Jag blir först himla rädd men eftersom inget farligt sker så lugnar jag ner mig.
Jag får då se en himla snygg utsikt: Utanför skeppet lyser månen klar och dammigt livlös under oss och längre bort ser jag jorden. Jag kan till och med se att solskivan belyser halva sidan av jorden och allt ser fantastiskt ut.
Varelserna får nu en trevligare attityd mot mig i drömmarna! Dom börjar fråga mig frågor och tar hänsyn till mig som barn. Jag får en egen kompis varelse vilken tycks vara en kvinna.
Hon finns alltid i närheten av kaptenshytten och omkring den närmaste sfären av något stort (någon form av yttersta makt, kung, ledare). Ibland har vi svårt för kommunikation eftersom hon talar till mig som om jag vore en vuxen men oftast kan hon anpassa sig till min nivå med vissa språkförbistringar.
Hon visade mig då en resa med modersskeppet.
Modersskeppet är stort som en större planet och känns mäktigt att resa med (kommer jag ihåg). Jag fick inte röra något inne i kontrollrummet men alla därinne behandlade mig som om jag var kung därinne (50 olika varelser med olika utseende).
På monitorer så ser man olika robotar arbeta på stora fält av något (bilderna såg mycket ut som robotar som arbetar inne i ett kärnkraftverk). Andra monitorer visade stora parkanläggningar av kanske skog och blommor och andra monitorer visade stora hangarer med skepp som fanns inne i modersskeppet. (monitorer är en förklaring)
När man reser så ser det konstigt ut! Man åker inte i rymden utan i någon form av förvriden verklighet eller tomrum (ser konstigt ut, vet inte vad det är). Och när resan kom till ett slut så visades jag plats i skeppet med fönsterutsikt (antagligen en monitor).
Skeppet släcks ner och vi glidflyger förbi en stor planet (men skeppet jag åker i känns nästan lika stort). Framför oss kommer en jordliknande planet fram (inte jorden utan jordliknande).
Vi hör planeten inne i styrhytten av skeppet. Planeten låter som om det finns vackra syrsor på planeten. Och på planeten så finns det duttar som glöder i mörkret (antagligen städer uppförstorat på monitorn).
Helt plötsligt så börjar duttarna som förut lät som vackra syrsor låta som hiskeliga monster. Vi ligger hela tiden på nattsidan av planeten och jag kan därför se hur duttarna försvinner från planeten (dutten slocknar). Efter tre dygn utanför planeten så finns det inga duttar kvar på planeten!
Då tänds moderskeppet upp och alla monitorer visar att det är en hög aktivitet på skeppet.
Själva känslan av moderskeppet går att efterlikna med låten Mutter (Rammstein).
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
skriven av Patrik Persson, juli 06, 2008
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
Ny Rymddröm 31/10-07
Jag befinner mig på lektion hos Sverker (Astrobiologi). Han meddelar där med sin vetenskapligt torra röst att vår värld äntligen har funnit en annan värld med liv. På tavlan projekterar Sverker fram en bild som ser ut som den var fotograferad från jordens måne på en helt annan värld än vår egna. Världen är oval som vår men saknar nästan helt vatten och har istället frodiga djungler. Tråkigt nog menar Sverker är världen bebodd av en för vår värld förhistorisk primat vilken inte kan samtala med oss. Dessa avstånd i tid och rum menar Sverker är tråkigt nog så stora och vi så ändliga i våra kulturer så att vi nog aldrig kommer att befinna oss i en samtid med andra av vår egen sort. Han tillägger, vi kommer nog för alltid att bli som ensamma fångar i vår egen tid och galax.
Jag beger mig med detta i min tankar till min kompis Martins jobb och befinner mig där utanför en stund. Det känns liksom lite sorgligt på något sätt men ute så skiner vårvädret och grönskan är tydligt grön. Jag tänker på hur planeten såg ut och på Sverkers röst när något konstigt samtidigt sker.
Någon tar farväl på tredje våning och skyndar sig till tentamen. Personen tar inte trapporna utan springer på väggen ner mot marken. Detta gör personen utan problem och utan att bry sig om att jag ser personen.
Jag börjar då funderar på hur jag ska förklara detta för någon och om någon skulle tro mig om jag berättade detta jag sett. Då kommer det plötsligt ett minne i drömmen från andra drömmar. Hon bor där på tredje våningen. Jag som suttit hemma hos henne i flera drömmar och berättat om mig själv. Och lyssnat till hennes historier som låter som spännande barnsagor.
Hon är till sitt sätt enkel men samtidigt mycket komplex. Vacker som en ängel i allt sitt ljusa vita där hon sitter vid sitt köksbord. Belyst från en varm sommarsol i fönster som liknar kyrkans färgsmyckade fönster. Hon påminner mycket om Annabell i sitt sätt att röra sig (och tänka) samtidigt som hon påminner mig om min Terapeut på psykologprogrammet.
En varm känsla av saknad far då igenom mig som ett bloss. En känsla som jag aldrig tar miste på vad den betyder för mig
Odontofobi - Döden i tandläkarstolen
Nu har sjukhus och tandläkare öppet som vanligt och mina problem är nu inte så betungande! Det är för att det mestadels är en fobi och rädsla för döden! Är sjukhus öppna så tänker man att detta är en trygghet. Förvisso så brukar man dö efter själva behandlingen och det är detta som gjort mig så tveksam i första början. Men att man kanske kan bli räddad hjälper mot ångest.
Det andra som är tråkigt är följande:
Jag arbetar för tillfället med att producera och lansera denna sida på intenet:
Arbetet är kul och vi som arbetar med idén har en bra tid ihop! Tänk så tråkigt att dö innan man får se resultatet av sin idé! Idén kom för sent och man dog!
Om man tänker på andra bekymmer med döden så har jag löst dessa så gott jag kan! Jag har en livförsäkring sedan 4 år tillbaka! Utfaller däremot inte livförsäkringen så har jag gjort mitt bästa för att skulderna skall vara betalda ifall jag dör! För sådant vill man ju skall ske!
Vad det gäller drömmarna om det utomjordiska rymdskeppet! Jo, skeppet är på väg åt vårt håll! Jag önskar ibland att jag kunde möta dem på riktigt! Alla mina möten har ju varit i drömmen och man undrar hur det skulle vara på riktigt! Och jo, jag kan tänka mig att det är en fantasi, hjärnan är bra på sådant som fantasier! Men att drömmarna går emot allt som är vanligt för dröm gör dessa drömmar mer verkliga och troliga, precis som i en religion.
Det andra som är tråkigt är följande:
Jag arbetar för tillfället med att producera och lansera denna sida på intenet:
www.innehållsdeklaration.se
http://www.xn--innehllsdeklaration-4wb.se
http://www.xn--innehllsdeklaration-4wb.se
Arbetet är kul och vi som arbetar med idén har en bra tid ihop! Tänk så tråkigt att dö innan man får se resultatet av sin idé! Idén kom för sent och man dog!
Om man tänker på andra bekymmer med döden så har jag löst dessa så gott jag kan! Jag har en livförsäkring sedan 4 år tillbaka! Utfaller däremot inte livförsäkringen så har jag gjort mitt bästa för att skulderna skall vara betalda ifall jag dör! För sådant vill man ju skall ske!
Vad det gäller drömmarna om det utomjordiska rymdskeppet! Jo, skeppet är på väg åt vårt håll! Jag önskar ibland att jag kunde möta dem på riktigt! Alla mina möten har ju varit i drömmen och man undrar hur det skulle vara på riktigt! Och jo, jag kan tänka mig att det är en fantasi, hjärnan är bra på sådant som fantasier! Men att drömmarna går emot allt som är vanligt för dröm gör dessa drömmar mer verkliga och troliga, precis som i en religion.
Läs nu min blogg! Vad hade ni gjort? Ge mig ett råd?
Oron lättar när jag tänkt på drömmarna!
Drömmarna om det utomjordiska skeppet är bra! Bland dem bästa mot oro! Drömmarna är vackra och välskapade och uttrycker som denna dröm om dödsriket en omtanke från deras sida! För man får alltid tänka sig henne som en bra mamma (för så är hon mot sina undersåter i skeppet). En bra mamma säger: Tänk inte så mycket på det där efter döden utan gå till en tandläkare istället. Därefter så var drömmen vacker om att flickan som var död fanns där och att hon umgicks med dem som hade cykelhandeln i Gamla stan i Stockholm.
Sådant som finns i det samhället dem har finns inte riktigt i vårt samhälle! Det tycks också som att de civilisationerna som skeppet krigar mot är som vårt samhälle! Deras samhällen bygger oftast på att dem skall skydda sig mot varandra och dem har därför inga skydd mot detta skepp! Allt skydd har dem mot sig själva och det kräver sådan kraft så att när detta skepp dyker upp så kommer det helt oväntat fast att sådana kulturer ibland kan ligga långt för jordens utveckling i teknik.
Men hon är väldigt bra och om hon nu menade att deras kultur inte kände till något efter livet så är deras kultur en möjlighet till att allt är mer komplext i universum vilket i slutändan kan betyda att allt inte är så enkelt format som man kan tänka sig att det är! Lång och krånglig mening! Alltså: Vi vet inte men när det är så krångligt så är det kanske så att något finns som kan vara efter döden.
I vilket fall: Sedan jag var 5 till 6 år gammal tills idag så har hon alltid funnits där och det kan ibland upplevas som roligt och lättande när man känner sig orolig!
Så nu kan ni läsa min blogg! Om ni vill att jag skriver om mer drömmar om det utomjordiska skeppet så kan jag göra det.
Men jag tänker fortfarande att jag kanske dör och jag vet fortfarande inte hur jag skall göra med tandläkaren!
Sådant som finns i det samhället dem har finns inte riktigt i vårt samhälle! Det tycks också som att de civilisationerna som skeppet krigar mot är som vårt samhälle! Deras samhällen bygger oftast på att dem skall skydda sig mot varandra och dem har därför inga skydd mot detta skepp! Allt skydd har dem mot sig själva och det kräver sådan kraft så att när detta skepp dyker upp så kommer det helt oväntat fast att sådana kulturer ibland kan ligga långt för jordens utveckling i teknik.
Men hon är väldigt bra och om hon nu menade att deras kultur inte kände till något efter livet så är deras kultur en möjlighet till att allt är mer komplext i universum vilket i slutändan kan betyda att allt inte är så enkelt format som man kan tänka sig att det är! Lång och krånglig mening! Alltså: Vi vet inte men när det är så krångligt så är det kanske så att något finns som kan vara efter döden.
I vilket fall: Sedan jag var 5 till 6 år gammal tills idag så har hon alltid funnits där och det kan ibland upplevas som roligt och lättande när man känner sig orolig!
Så nu kan ni läsa min blogg! Om ni vill att jag skriver om mer drömmar om det utomjordiska skeppet så kan jag göra det.
Men jag tänker fortfarande att jag kanske dör och jag vet fortfarande inte hur jag skall göra med tandläkaren!
Dödliga drömmar och tandläkare!
Jo, jag brukar tänka på det stora utomjordiska skeppet i mina drömmar när jag känner oro! Det brukar ge mig ro för några minuter.
Jag har många drömmar sedan jag var 5 till 6 år gammal! Drömmarna började efter att jag varit nära döden i en svår lunghinneinflammation .
Det är så vackert i drömmarna samtidigt som drömmarna varnar oss och beskriver en fasansfull ondska! Men man tänker inte så som barn! Man ser en massa döda andra utomjordingar på utsidan av skeppet och inga människor. Man upplever sig som omänskligt odödlig i ett häftig skepp byggt av utomjordingar! Och hon som leder detta är som en bra mamma! Alla kvinnorna är som hennes kvinnor, hennes Generaler, hennes matematiker, hennes anställda, hennes .... osv. Alla liksom arbetar i grupp och ingen är utanför, det finns ingen ondska om man bortser från allt sådant lidande som sker andra civilisationer i drömmen. Men ofta så har den stora modern i skeppet tänkt på sådant och att sådant kan vara skrämmande i drömmarna. Drömmarna har därför att man är tillsammans med gemenskapen vilken är många miljoner andra individer på skeppet och inte är illa behandlad. Ibland blir hon till och med Disney inspirerad med att de döda civilisationernas skelett (såg ut som ett mänskligt skelett) dansar och sjunger framför en med en svart hatt på huvudet i drömmen ("för se mot solen, den ler)
Ni tänker kanske att hon skulle kunna påverka mig i verkligheten också? Varför styr dem inte i synapserna så att jag går till tandläkaren då?
Låt mig ställa er en fråga i så fall:
Har ni någon gång haft något dyrbart i ert ägo och tänkt: Tänk om jag bara stötte till vasen så att den for i golvet! Då skulle flera miljoner kronor gå om intet på några sekunder!
Varför gör ni inte det då? För ni har ju tänkt så! Kanske därför att man har andra anledningar till att göra annat än det man för någon sekund tänkte! Det vill säga; Man kan påverka en dröm eftersom drömmen är spontan, men att påverka mig i verkligheten är svårt! Lika svårt som det är för er andra att få mig till att gå till tandläkaren!
Allt jag tänker på är min gamla tandläkare jag hade som liten! Han som alltid gjorde bort mig och klandrade mig och skrämdes med sin kunskaper som tandläkare. Så här var han: Känner du så här Patrik, då är du nära döden och sådant kan man känna fast att man är ett barn och inte har så dåliga tänder! Men då kända man ju så alltid efteråt och jag klagade därför på att han skrämdes och då sa tandläkaren: Jag säger ju detta till dig för att förklara att det är viktigt med tänderna, det är ett förtydligande så att säga!
Flickan jag drömde om som dog när jag var liten dog inte av tänderna! Hon och jag var kompisar! Vi lekte svarta madam tillsammans! En dag så fick hon huvudvärk och därefter dog hon! Alla vi barn som hade känt henne blev ledsna och hade svårt med hennes död!
Jag har många drömmar sedan jag var 5 till 6 år gammal! Drömmarna började efter att jag varit nära döden i en svår lunghinneinflammation .
Det är så vackert i drömmarna samtidigt som drömmarna varnar oss och beskriver en fasansfull ondska! Men man tänker inte så som barn! Man ser en massa döda andra utomjordingar på utsidan av skeppet och inga människor. Man upplever sig som omänskligt odödlig i ett häftig skepp byggt av utomjordingar! Och hon som leder detta är som en bra mamma! Alla kvinnorna är som hennes kvinnor, hennes Generaler, hennes matematiker, hennes anställda, hennes .... osv. Alla liksom arbetar i grupp och ingen är utanför, det finns ingen ondska om man bortser från allt sådant lidande som sker andra civilisationer i drömmen. Men ofta så har den stora modern i skeppet tänkt på sådant och att sådant kan vara skrämmande i drömmarna. Drömmarna har därför att man är tillsammans med gemenskapen vilken är många miljoner andra individer på skeppet och inte är illa behandlad. Ibland blir hon till och med Disney inspirerad med att de döda civilisationernas skelett (såg ut som ett mänskligt skelett) dansar och sjunger framför en med en svart hatt på huvudet i drömmen ("för se mot solen, den ler)
Ni tänker kanske att hon skulle kunna påverka mig i verkligheten också? Varför styr dem inte i synapserna så att jag går till tandläkaren då?
Låt mig ställa er en fråga i så fall:
Har ni någon gång haft något dyrbart i ert ägo och tänkt: Tänk om jag bara stötte till vasen så att den for i golvet! Då skulle flera miljoner kronor gå om intet på några sekunder!
Varför gör ni inte det då? För ni har ju tänkt så! Kanske därför att man har andra anledningar till att göra annat än det man för någon sekund tänkte! Det vill säga; Man kan påverka en dröm eftersom drömmen är spontan, men att påverka mig i verkligheten är svårt! Lika svårt som det är för er andra att få mig till att gå till tandläkaren!
Allt jag tänker på är min gamla tandläkare jag hade som liten! Han som alltid gjorde bort mig och klandrade mig och skrämdes med sin kunskaper som tandläkare. Så här var han: Känner du så här Patrik, då är du nära döden och sådant kan man känna fast att man är ett barn och inte har så dåliga tänder! Men då kända man ju så alltid efteråt och jag klagade därför på att han skrämdes och då sa tandläkaren: Jag säger ju detta till dig för att förklara att det är viktigt med tänderna, det är ett förtydligande så att säga!
Flickan jag drömde om som dog när jag var liten dog inte av tänderna! Hon och jag var kompisar! Vi lekte svarta madam tillsammans! En dag så fick hon huvudvärk och därefter dog hon! Alla vi barn som hade känt henne blev ledsna och hade svårt med hennes död!
För sådant är svårt och därför skriver jag om det här i min tandläkarskräcks blogg.
Oro inför tandläkare och döden!
Vissa tycker att just detta i Bibeln gör den sämre eftersom detta uttrycker ett tvivel inför himlens existens:
'MIN GUD, MIN GUD, VARFÖR HAR DU ÖVERGIVIT MIG'? (Eloi, Eloi, lema sabaktani?)
Jag däremot anser att uttrycket är bra eftersom jag tänker att allt levande nog upplever detta när det funderar över sitt egna upphörande av att vara.
Inte för att jag är religiös i den betydelsen att jag kan jämföras med andra religiösa men jag skulle kunna beskrivas mig som troende på mina egna drömmar. Jag minns till och med att jag när jag var 5 -6 år gammal kom in till mina föräldrar och sa: Jag tror att jag är en utomjording. Jag simmade in i ägget och fick se ut som en människa efter det!
Min pappa tänkte i psykologiska termer och anklagade därefter min mor för brister i sitt föräldraskap medan min mor sa något konstigt: Tänk om det är som han säger! Sådana uttryck fick min pappa att skaka på huvudet och klanka ner på min mammas kön: Ni kvinnor och fantasier!
Anledningen till detta var att drömmarna för mig var högst verkliga! Drömmar om små gröna män om ni så vill! För att lätta min oro inför tandläkare och döden så tänker jag här beskriva dessa drömmar (lite enkelt) och hur jag kunde tro på något sådant när jag var i den åldern.
Drömmarna var att ett stort skepp talade till mig! Detta skepp är ett mycket fruktat skepp i Universum. Alla är kvinnor på skeppet och den mest betydande kvinnan hade sett mig! Hon behandlade mig som sin egen och var mycket trevlig och snäll mot mig! Hon var mycket farlig och utanför skeppet så fick jag se hur skeppet utplånade hela kulturer och koloniserade deras planeter. Den jag fick bäst kontak med var psykologen eller psykologteamet vilka tillsammans med läkarteamet upprätthåller kontakten vilken görs genom att en sond finns inom mig vilken sänder ut små elektriska impulser vilka styr synapserna i hjärnan. En sond liten som ett maskhål där skeppet överbryggar tid och rum mellan oss och skeppet.
Allt detta med att en sådan mäktig kvinna och att hon som var så snäll mot mig och behandlade mig så bra gjorde så att jag trodde att jag kanske kom därifrån och själva tanken om en form av odödlighet som att vara en del av en kultur vars slagskepp besegrade allt var också rolig! För när man är liten så blir man imponerad av allt det mäktiga som finns omkring det mäktiga, helst som pojke.
Men som jag skrev: Drömmen beskrev att jag var på resa genom dödsriket och att dödsriket var Gamla stan i Stockholm. Sådant får mig till att tolka att det inte finns något liv efter döden! För varför skulle dödsriket se ut så enligt ett skepp som kommer kanske flera miljoner ljusår bort från oss? Kanske för att skeppet menar att sådant som dödsriket tråkigt nog inte finns? Är man död så är man död! Detta tillsammans med att jag inte visste att min faster var död i nästan samma stund som drömmarna kom gör dem mer verkliga. Det var förvisso inte min faster som visade runt mig i dödsriket utan en flicka som dog som barn som jag kände när jag var liten, men detta att min faster var död och att jag befann mig i dödsriket var högst oroande.
Detta med oro är på följande vis: Först oroar man sig inte! Sådant som döden ligger långt bort. Man vill först få det av livet som man vill ha! Därefter så kan man gå till tandläkaren hur mycket som helst och dö varenda en dag om så vill sig! Men oftast så får man inte det man söker! Man kanske önskar att man hade ett roligare sexliv eller man kanske önskade att man hade mer av framgång ekonomiskt i livet eller kanske så önskar man att man hade både framgång inom sex och pengar samtidigt.
Jag för exempel ser något sådär bra ut! Det jag önskar ibland är att tjejer var bättre på att ta för sig! Tjejer har alltid en tendens att hur man än ser ut så skall man vara med i spelet utnyttjare - utnyttjad! Jag tycker spelet är lite tråkigt eftersom jag som kille alltid skall vara den som utnyttjar och tjejen skall vara den utnyttjade. Nu är väl ordet utnyttja lite tråkigt men vi skulle kunna använda ordet initiativ! Inte för att jag klandrar tjejer för detta men vår norm i vårt samhälle är att tjejen skall vara nätt och söt och killen är robust och tar vildsint för sig av kvinnorna: Caveman style! Men det hade varit roligt om det var tvärtom! Visst, så hade det inte varit roligt med tvärtom om man var ett barn som inte kan försvara sig mot den vuxne, men som vuxen så skulle det varit roligt att tjejen var sådana. Vissa rockartister menar till och med att så är fallet med tjejer för dem! Att tjejerna drar av dem brallorna osv när tjejerna är i grupp. Förvisso råkade jag ut för en gång att 10 stycken småflickor ville att jag skulle köpa sprit till dem och därför betedde sig så på ett liknande sätt. Det var förvisso förfärligt eftersom dem var små och unga tyckte jag men man upplever sig som kille uppskattad och det gör en glad. Inte för att flickorna drog av mig brallorna eller gjorde något sådant men alla tjejerna var excalterade eftersom dem lyckats tvinga upp mig som kille mot ett hörn där dem som så många flickor var starkare än killen.
Så, tillbaka till tandläkaren nu! Varför går jag då inte till tandläkaren nu? Varför sitta här och oroa sig? Jo, jag har egentligen inte råd och jag kommer att få vara borta en hel del eftersom jag antagligen kommer (ifall jag överlever) behöva göra en del operationer osv... Tandläkaren kommer säkert vara sur och vresig mot mig, kanske förmana mig och skälla på mig! Jag kommer att känna mig dum och ledsen i kontakten med tandläkaren och det till ett pris av kanske 30 000 kr. Min oro inför döden kommer dessutom att stiga när jag väl skall genomföra alla dessa (kanske) operationer.
Dessutom tänker jag, har jag nu gjort allt i mitt liv? Om jag väntade lite så kanske det där skulle ske som jag önskat kunde ske! Sådant som gör mig lycklig!
Men orolig är jag efter min kompis, kompis död i tandläkarstolen. Stackars, stackars han och hans familj och dotter!
Det är svårt, men när väl oron har startat så kan sådan oro existera ett tag för att sedan försvinna! Dessutom, det finns ju många andra sätt att dö också men just denna oro tycks ta över alla annan död som kan ske eftersom den koncentrerar sig på något som kan ske och som jag tänker är en risk att det sker.
Jag däremot anser att uttrycket är bra eftersom jag tänker att allt levande nog upplever detta när det funderar över sitt egna upphörande av att vara.
Inte för att jag är religiös i den betydelsen att jag kan jämföras med andra religiösa men jag skulle kunna beskrivas mig som troende på mina egna drömmar. Jag minns till och med att jag när jag var 5 -6 år gammal kom in till mina föräldrar och sa: Jag tror att jag är en utomjording. Jag simmade in i ägget och fick se ut som en människa efter det!
Min pappa tänkte i psykologiska termer och anklagade därefter min mor för brister i sitt föräldraskap medan min mor sa något konstigt: Tänk om det är som han säger! Sådana uttryck fick min pappa att skaka på huvudet och klanka ner på min mammas kön: Ni kvinnor och fantasier!
Anledningen till detta var att drömmarna för mig var högst verkliga! Drömmar om små gröna män om ni så vill! För att lätta min oro inför tandläkare och döden så tänker jag här beskriva dessa drömmar (lite enkelt) och hur jag kunde tro på något sådant när jag var i den åldern.
Drömmarna var att ett stort skepp talade till mig! Detta skepp är ett mycket fruktat skepp i Universum. Alla är kvinnor på skeppet och den mest betydande kvinnan hade sett mig! Hon behandlade mig som sin egen och var mycket trevlig och snäll mot mig! Hon var mycket farlig och utanför skeppet så fick jag se hur skeppet utplånade hela kulturer och koloniserade deras planeter. Den jag fick bäst kontak med var psykologen eller psykologteamet vilka tillsammans med läkarteamet upprätthåller kontakten vilken görs genom att en sond finns inom mig vilken sänder ut små elektriska impulser vilka styr synapserna i hjärnan. En sond liten som ett maskhål där skeppet överbryggar tid och rum mellan oss och skeppet.
Allt detta med att en sådan mäktig kvinna och att hon som var så snäll mot mig och behandlade mig så bra gjorde så att jag trodde att jag kanske kom därifrån och själva tanken om en form av odödlighet som att vara en del av en kultur vars slagskepp besegrade allt var också rolig! För när man är liten så blir man imponerad av allt det mäktiga som finns omkring det mäktiga, helst som pojke.
Men som jag skrev: Drömmen beskrev att jag var på resa genom dödsriket och att dödsriket var Gamla stan i Stockholm. Sådant får mig till att tolka att det inte finns något liv efter döden! För varför skulle dödsriket se ut så enligt ett skepp som kommer kanske flera miljoner ljusår bort från oss? Kanske för att skeppet menar att sådant som dödsriket tråkigt nog inte finns? Är man död så är man död! Detta tillsammans med att jag inte visste att min faster var död i nästan samma stund som drömmarna kom gör dem mer verkliga. Det var förvisso inte min faster som visade runt mig i dödsriket utan en flicka som dog som barn som jag kände när jag var liten, men detta att min faster var död och att jag befann mig i dödsriket var högst oroande.
Detta med oro är på följande vis: Först oroar man sig inte! Sådant som döden ligger långt bort. Man vill först få det av livet som man vill ha! Därefter så kan man gå till tandläkaren hur mycket som helst och dö varenda en dag om så vill sig! Men oftast så får man inte det man söker! Man kanske önskar att man hade ett roligare sexliv eller man kanske önskade att man hade mer av framgång ekonomiskt i livet eller kanske så önskar man att man hade både framgång inom sex och pengar samtidigt.
Jag för exempel ser något sådär bra ut! Det jag önskar ibland är att tjejer var bättre på att ta för sig! Tjejer har alltid en tendens att hur man än ser ut så skall man vara med i spelet utnyttjare - utnyttjad! Jag tycker spelet är lite tråkigt eftersom jag som kille alltid skall vara den som utnyttjar och tjejen skall vara den utnyttjade. Nu är väl ordet utnyttja lite tråkigt men vi skulle kunna använda ordet initiativ! Inte för att jag klandrar tjejer för detta men vår norm i vårt samhälle är att tjejen skall vara nätt och söt och killen är robust och tar vildsint för sig av kvinnorna: Caveman style! Men det hade varit roligt om det var tvärtom! Visst, så hade det inte varit roligt med tvärtom om man var ett barn som inte kan försvara sig mot den vuxne, men som vuxen så skulle det varit roligt att tjejen var sådana. Vissa rockartister menar till och med att så är fallet med tjejer för dem! Att tjejerna drar av dem brallorna osv när tjejerna är i grupp. Förvisso råkade jag ut för en gång att 10 stycken småflickor ville att jag skulle köpa sprit till dem och därför betedde sig så på ett liknande sätt. Det var förvisso förfärligt eftersom dem var små och unga tyckte jag men man upplever sig som kille uppskattad och det gör en glad. Inte för att flickorna drog av mig brallorna eller gjorde något sådant men alla tjejerna var excalterade eftersom dem lyckats tvinga upp mig som kille mot ett hörn där dem som så många flickor var starkare än killen.
Så, tillbaka till tandläkaren nu! Varför går jag då inte till tandläkaren nu? Varför sitta här och oroa sig? Jo, jag har egentligen inte råd och jag kommer att få vara borta en hel del eftersom jag antagligen kommer (ifall jag överlever) behöva göra en del operationer osv... Tandläkaren kommer säkert vara sur och vresig mot mig, kanske förmana mig och skälla på mig! Jag kommer att känna mig dum och ledsen i kontakten med tandläkaren och det till ett pris av kanske 30 000 kr. Min oro inför döden kommer dessutom att stiga när jag väl skall genomföra alla dessa (kanske) operationer.
Dessutom tänker jag, har jag nu gjort allt i mitt liv? Om jag väntade lite så kanske det där skulle ske som jag önskat kunde ske! Sådant som gör mig lycklig!
Men orolig är jag efter min kompis, kompis död i tandläkarstolen. Stackars, stackars han och hans familj och dotter!
Det är svårt, men när väl oron har startat så kan sådan oro existera ett tag för att sedan försvinna! Dessutom, det finns ju många andra sätt att dö också men just denna oro tycks ta över alla annan död som kan ske eftersom den koncentrerar sig på något som kan ske och som jag tänker är en risk att det sker.
På morgonen lättar oron! Tandläkarna försvinner sakta i fjärran
Man vet att det är oro man lider av när den börjar lätta lite på morgonen! Anledningen till denna oro är att min kompis, kompis dog för några veckor sedan och på det sättet har gjort mig medveten om att döden finns omkring oss!
Från början tänkte jag så här:
Jag vet att många dör i tandläkarstolen när dem har fått en inflammerad visdomstand! Vissa överlever (dem flesta) men några dör! Vad vill man göra innan man dör? Vad vill ni göra innan ni dör?
Jag har en kompis vars flickvän jag känner! Dem gjorde slut och hon blev ihop med en tjej för en kort tid! Min kompis blev besviken och sa till mig: Aldrig att hon ville att vi skulle göra något sådant när vi var tillsammans!
Och hur är det i livet? Tja, oftast så blir det inte så som man vill att det skall bli!
Men varför ogillar man då döden! Det är nog för att döden är ett onaturligt tillstånd av livet och att man inte vet vad som sker i döden! Om inget sker i döden så tycks livet vara roligare eftersom där sker det något! Men man kan ju tro på en Gud kanske ni tänker då? Jovisst, men själva tanken är svår att förlika sig med i vårt moderna samhälle! För vad anser vi om människor som helt ärligt tror att Gud finns? Sådant samt att religionen är så begränsad gör så att man har svårt att uppfatta den som riktig ifall man tänker sig att man skall dö på riktigt! Hur mycket vet man att man har rätt om något man inte vet något om?
Jo, jag borde gå till en tandläkare men då kan jag ibland tänka att det är för sent! När till och med drömmen jag hade om dödsriket (vilken jag skriver om i nästa blogg inlägg) menar på detta så blir man på något sätt chockad! Chocken gör så att man bortser ifrån att så kan vara fallet vilket man tänker på nu när man oroar sig!
Och all denna oro kom när jag fick reda på min kompis, kompis död! Den var liksom så trivial och det är oroande!
Vad hade ni tänkt och gjort om ni var jag? Förstår ni själva tanken: Först vill man göra en massa i livet och därefter kan man dö, men det är svårt att få det till att bli så som man vill och önskar i livet! För detta med att inte få det man önskar är liksom charmen med livet, man blir ofta förvånad! Men det skulle ju vara kul om man fick det man önskade av livet också, och det är sådant man väntar på i livet, därefter kan man dö.
Tänk att tandläkare tillsammans med en själv kan vålla en allt detta bekymmer! Som alltid blir man förvånad av livet?
Från början tänkte jag så här:
Jag vet att många dör i tandläkarstolen när dem har fått en inflammerad visdomstand! Vissa överlever (dem flesta) men några dör! Vad vill man göra innan man dör? Vad vill ni göra innan ni dör?
Jag har en kompis vars flickvän jag känner! Dem gjorde slut och hon blev ihop med en tjej för en kort tid! Min kompis blev besviken och sa till mig: Aldrig att hon ville att vi skulle göra något sådant när vi var tillsammans!
Och hur är det i livet? Tja, oftast så blir det inte så som man vill att det skall bli!
Men varför ogillar man då döden! Det är nog för att döden är ett onaturligt tillstånd av livet och att man inte vet vad som sker i döden! Om inget sker i döden så tycks livet vara roligare eftersom där sker det något! Men man kan ju tro på en Gud kanske ni tänker då? Jovisst, men själva tanken är svår att förlika sig med i vårt moderna samhälle! För vad anser vi om människor som helt ärligt tror att Gud finns? Sådant samt att religionen är så begränsad gör så att man har svårt att uppfatta den som riktig ifall man tänker sig att man skall dö på riktigt! Hur mycket vet man att man har rätt om något man inte vet något om?
Jo, jag borde gå till en tandläkare men då kan jag ibland tänka att det är för sent! När till och med drömmen jag hade om dödsriket (vilken jag skriver om i nästa blogg inlägg) menar på detta så blir man på något sätt chockad! Chocken gör så att man bortser ifrån att så kan vara fallet vilket man tänker på nu när man oroar sig!
Och all denna oro kom när jag fick reda på min kompis, kompis död! Den var liksom så trivial och det är oroande!
Vad hade ni tänkt och gjort om ni var jag? Förstår ni själva tanken: Först vill man göra en massa i livet och därefter kan man dö, men det är svårt att få det till att bli så som man vill och önskar i livet! För detta med att inte få det man önskar är liksom charmen med livet, man blir ofta förvånad! Men det skulle ju vara kul om man fick det man önskade av livet också, och det är sådant man väntar på i livet, därefter kan man dö.
Tänk att tandläkare tillsammans med en själv kan vålla en allt detta bekymmer! Som alltid blir man förvånad av livet?
Drömmar som förutsäger min död! Typiska tandläkardrömmar!
Jo, här var min tanläkarskräcks blogg!
Så här på kvällen kan jag ibland tänka att jag borde gå till en tandläkare eller en vanlig läkare så fort som möjligt! Inte bry mig om kostnaden och alla problem som blir på grund av min tid hos tandläkaren.
Vissa existentiella tankar kommer också upp! Om man dör vad sker då? Om vi skall följa våra nutida teorier om döden så sker inget och allt annat är nonsens i enlighet med vår nutida tro!
Vissa tror att man kommer till himlen, men det betvivlar jag! Först tycks himlen vara en öppen plats men om man läser alla förbehåll så blir det rätt så svårt att komma till himlen!
Jag har haft något som jag ägnat mig åt sedan jag var 6 år gammal! Ett rymdskepp från en annan civilisation försöker att nå oss och varna oss för att deras skepp kommer att dyka upp i vår framtid! Skeppet ger livliga drömmar vilka senare går att tolka!
Den hemska tolkningen jag fick för några månader sedan var följande dröm: I drömmen så befinner jag mig i dödsriket vilket är Gamla stan i Stockholm! Jag är 6 år igen och det är 1977! Vi hoppar mellan taken i dödsriket vilket är Gamla stan Stockholm i min dröm och därefter hälsar vi på i en Cykelhandel som ligger där! Alla är trevliga och jag är på resa i dödsriket!
Min tolkning var att jag snart skulle dö enligt skeppet och att skeppet berättade att det inte finns någon himmel eller himmelrike! För varför skulle dödsriket vara Gamla stan i Stockholm annars? Efter drömmarna så fick jag reda på att min faster plötsligt hade gått bort i April när drömmarna var! Mer hemskt tyckte jag! Rena mardrömmen fast att dem var vackra! Men skeppets berättelser brukar vara vackra men hemska! Drömmarna skrämmer mig dessutom i detta läge och jag blir orolig för jag vet att skeppet många gånger har rätt men att det är svårt att tolka drömmarna och veta om jag verkligen kommer att dö!
Jag tror alltså att jag kommer att dö men jag kommer inte iväg till tandläkaren ändå! Jag skall ha pengar till tandläkaren och jag skall planera tid för besöket och allt sådant gör mig paralyserad.
Vad tänker ni? Hur hade ni gjort?
Så här på kvällen kan jag ibland tänka att jag borde gå till en tandläkare eller en vanlig läkare så fort som möjligt! Inte bry mig om kostnaden och alla problem som blir på grund av min tid hos tandläkaren.
Vissa existentiella tankar kommer också upp! Om man dör vad sker då? Om vi skall följa våra nutida teorier om döden så sker inget och allt annat är nonsens i enlighet med vår nutida tro!
Vissa tror att man kommer till himlen, men det betvivlar jag! Först tycks himlen vara en öppen plats men om man läser alla förbehåll så blir det rätt så svårt att komma till himlen!
Jag har haft något som jag ägnat mig åt sedan jag var 6 år gammal! Ett rymdskepp från en annan civilisation försöker att nå oss och varna oss för att deras skepp kommer att dyka upp i vår framtid! Skeppet ger livliga drömmar vilka senare går att tolka!
Den hemska tolkningen jag fick för några månader sedan var följande dröm: I drömmen så befinner jag mig i dödsriket vilket är Gamla stan i Stockholm! Jag är 6 år igen och det är 1977! Vi hoppar mellan taken i dödsriket vilket är Gamla stan Stockholm i min dröm och därefter hälsar vi på i en Cykelhandel som ligger där! Alla är trevliga och jag är på resa i dödsriket!
Min tolkning var att jag snart skulle dö enligt skeppet och att skeppet berättade att det inte finns någon himmel eller himmelrike! För varför skulle dödsriket vara Gamla stan i Stockholm annars? Efter drömmarna så fick jag reda på att min faster plötsligt hade gått bort i April när drömmarna var! Mer hemskt tyckte jag! Rena mardrömmen fast att dem var vackra! Men skeppets berättelser brukar vara vackra men hemska! Drömmarna skrämmer mig dessutom i detta läge och jag blir orolig för jag vet att skeppet många gånger har rätt men att det är svårt att tolka drömmarna och veta om jag verkligen kommer att dö!
Jag tror alltså att jag kommer att dö men jag kommer inte iväg till tandläkaren ändå! Jag skall ha pengar till tandläkaren och jag skall planera tid för besöket och allt sådant gör mig paralyserad.
Vad tänker ni? Hur hade ni gjort?
Tandläkarskräck!
Hej
Jag har valt ämnet tandläkarskräck eftersom jag inte gillar tandläkare! På den här bloggen skall jag försöka förklara varför jag ogillar tandläkarbesöken! Anledningen till varför jag skriver är för att jag själv har några dåliga tänder samt att en kompis till min kompis dog för några veckor sedan efter att han dragit ut en tand! EN TAND, död!
Jag har en stark tro på att om jag går till en tandläkare med min visdomstand så kommer jag att dö. Jag har dessutom dåliga erfarenheter av tandläkare, min gamla tandläkare var en sådan som gillade att skoja: Då skall man nog inte ringa en tandläkare utan en begravningsbyrå! Det skojet skrattade han länge åt för det tyckte han var ett roligt skoj.
Ibland tänker jag att tandläkare skiftar mycket i kunskap och intresse vilket skiljer sig från vanliga läkare eftersom dessa är mer granskade på grund av att den vanlig vården anses som mer betydande och viktig i vårt samhälle. Detta kanske är orätt mot tandläkare men ibland så tänker jag så! Dessutom kostnaden, jag skulle behöva betala 30 000 kr för att byta tänder på grund av visdomstanden! 30 000 kr för att dö som min kompis, kompis dog?
Men alla dör ju inte av tandläkarbesöken tänker ni kanske? Nej, alla dör inte heller som går ut vårdslöst på en gata! Bilisterna väjer och stannar hellre än att köra över er!
Men då tänker ni kanske, utseendet! Jo, det håller jag med om! Men vad vill ni ha för partner? En partner som älskar er för er egen skull eller en partner som lämnar er för ert utseende skull? En partner som alltid klagar på er och kräver den perfekta solbrännan? Eller någon som inte bryr sig om alla era skavanker? Det brukar vara trevligare med en partner som inte är så fixerad vid utseendet för man kan ju drabbas av annat än tandläkaren också vilket kan påverka ens utseende! Och vad det gäller tänder så hade en kompis till mig nästan inga tänder men han hade tre tjejer på samma gång så detta med just tänder är kanske inte alltid allt för alla, men jovisst, tänder och utseende gör en själv också lycklig! För inte är man glad och njuter av livet när man vet att ens tand ser dålig ut eller gör ont!
Jag har valt ämnet tandläkarskräck eftersom jag inte gillar tandläkare! På den här bloggen skall jag försöka förklara varför jag ogillar tandläkarbesöken! Anledningen till varför jag skriver är för att jag själv har några dåliga tänder samt att en kompis till min kompis dog för några veckor sedan efter att han dragit ut en tand! EN TAND, död!
Jag har en stark tro på att om jag går till en tandläkare med min visdomstand så kommer jag att dö. Jag har dessutom dåliga erfarenheter av tandläkare, min gamla tandläkare var en sådan som gillade att skoja: Då skall man nog inte ringa en tandläkare utan en begravningsbyrå! Det skojet skrattade han länge åt för det tyckte han var ett roligt skoj.
Ibland tänker jag att tandläkare skiftar mycket i kunskap och intresse vilket skiljer sig från vanliga läkare eftersom dessa är mer granskade på grund av att den vanlig vården anses som mer betydande och viktig i vårt samhälle. Detta kanske är orätt mot tandläkare men ibland så tänker jag så! Dessutom kostnaden, jag skulle behöva betala 30 000 kr för att byta tänder på grund av visdomstanden! 30 000 kr för att dö som min kompis, kompis dog?
Men alla dör ju inte av tandläkarbesöken tänker ni kanske? Nej, alla dör inte heller som går ut vårdslöst på en gata! Bilisterna väjer och stannar hellre än att köra över er!
Men då tänker ni kanske, utseendet! Jo, det håller jag med om! Men vad vill ni ha för partner? En partner som älskar er för er egen skull eller en partner som lämnar er för ert utseende skull? En partner som alltid klagar på er och kräver den perfekta solbrännan? Eller någon som inte bryr sig om alla era skavanker? Det brukar vara trevligare med en partner som inte är så fixerad vid utseendet för man kan ju drabbas av annat än tandläkaren också vilket kan påverka ens utseende! Och vad det gäller tänder så hade en kompis till mig nästan inga tänder men han hade tre tjejer på samma gång så detta med just tänder är kanske inte alltid allt för alla, men jovisst, tänder och utseende gör en själv också lycklig! För inte är man glad och njuter av livet när man vet att ens tand ser dålig ut eller gör ont!
Men givetvis så måste man gå till tandläkaren ändå! Jo, och därför drar man på det! Då blir vissa tandläkare sura och det gör det inte bättre! Jag sa till en tandläkare en gång: Men du vill väll ha betalt? För om jag inte har några pengar så kan jag ju inte komma hit? Då blir alltid tandläkare ambivalenta! Tja, men vi tandläkare får in pengar ändå.
Svårt det här med tandläkare och jag vet inte vad jag skall göra för att få bättre tankar om tandläkare! Jag provade ett tag att gå ofta till tandläkaren för att jag tänkte att på det sättet så skulle jag gilla vissa tandläkare och därefter tycka att tandläkare var mer kul att besöka! Nix, tandläkare har en tendens att vara krångliga när man är i själva tandläkarstolen! Tandläkaren vill att man svarar dem på frågor när man har fullt med bedövning och en sug i munnen! Tandläkare är ofta sura och tycks ibland ogilla sina jobb! Kanske har tandläkare det stressigt (vet inte) men något gör så att tandläkare ofta verkar betryckta av ens besök hos dem.
Kanske tandläkare borde ingå i samma vård som den ordinarie sjukvården i Sverige? För kanske tandläkare skulle behöva förändras eftersom det är så farligt att besöka tandläkaren! För inte skall man behöva dö för en utdragen tand som min kompis kompis fick göra 43 år gammal! Han lämnade dotter och fru efter sig och detta för en utdragen tand skull!
Vad tycker ni andra?
Svårt det här med tandläkare och jag vet inte vad jag skall göra för att få bättre tankar om tandläkare! Jag provade ett tag att gå ofta till tandläkaren för att jag tänkte att på det sättet så skulle jag gilla vissa tandläkare och därefter tycka att tandläkare var mer kul att besöka! Nix, tandläkare har en tendens att vara krångliga när man är i själva tandläkarstolen! Tandläkaren vill att man svarar dem på frågor när man har fullt med bedövning och en sug i munnen! Tandläkare är ofta sura och tycks ibland ogilla sina jobb! Kanske har tandläkare det stressigt (vet inte) men något gör så att tandläkare ofta verkar betryckta av ens besök hos dem.
Kanske tandläkare borde ingå i samma vård som den ordinarie sjukvården i Sverige? För kanske tandläkare skulle behöva förändras eftersom det är så farligt att besöka tandläkaren! För inte skall man behöva dö för en utdragen tand som min kompis kompis fick göra 43 år gammal! Han lämnade dotter och fru efter sig och detta för en utdragen tand skull!
Vad tycker ni andra?
