På morgonen lättar oron! Tandläkarna försvinner sakta i fjärran
Man vet att det är oro man lider av när den börjar lätta lite på morgonen! Anledningen till denna oro är att min kompis, kompis dog för några veckor sedan och på det sättet har gjort mig medveten om att döden finns omkring oss!
Från början tänkte jag så här:
Jag vet att många dör i tandläkarstolen när dem har fått en inflammerad visdomstand! Vissa överlever (dem flesta) men några dör! Vad vill man göra innan man dör? Vad vill ni göra innan ni dör?
Jag har en kompis vars flickvän jag känner! Dem gjorde slut och hon blev ihop med en tjej för en kort tid! Min kompis blev besviken och sa till mig: Aldrig att hon ville att vi skulle göra något sådant när vi var tillsammans!
Och hur är det i livet? Tja, oftast så blir det inte så som man vill att det skall bli!
Men varför ogillar man då döden! Det är nog för att döden är ett onaturligt tillstånd av livet och att man inte vet vad som sker i döden! Om inget sker i döden så tycks livet vara roligare eftersom där sker det något! Men man kan ju tro på en Gud kanske ni tänker då? Jovisst, men själva tanken är svår att förlika sig med i vårt moderna samhälle! För vad anser vi om människor som helt ärligt tror att Gud finns? Sådant samt att religionen är så begränsad gör så att man har svårt att uppfatta den som riktig ifall man tänker sig att man skall dö på riktigt! Hur mycket vet man att man har rätt om något man inte vet något om?
Jo, jag borde gå till en tandläkare men då kan jag ibland tänka att det är för sent! När till och med drömmen jag hade om dödsriket (vilken jag skriver om i nästa blogg inlägg) menar på detta så blir man på något sätt chockad! Chocken gör så att man bortser ifrån att så kan vara fallet vilket man tänker på nu när man oroar sig!
Och all denna oro kom när jag fick reda på min kompis, kompis död! Den var liksom så trivial och det är oroande!
Vad hade ni tänkt och gjort om ni var jag? Förstår ni själva tanken: Först vill man göra en massa i livet och därefter kan man dö, men det är svårt att få det till att bli så som man vill och önskar i livet! För detta med att inte få det man önskar är liksom charmen med livet, man blir ofta förvånad! Men det skulle ju vara kul om man fick det man önskade av livet också, och det är sådant man väntar på i livet, därefter kan man dö.
Tänk att tandläkare tillsammans med en själv kan vålla en allt detta bekymmer! Som alltid blir man förvånad av livet?
Från början tänkte jag så här:
Jag vet att många dör i tandläkarstolen när dem har fått en inflammerad visdomstand! Vissa överlever (dem flesta) men några dör! Vad vill man göra innan man dör? Vad vill ni göra innan ni dör?
Jag har en kompis vars flickvän jag känner! Dem gjorde slut och hon blev ihop med en tjej för en kort tid! Min kompis blev besviken och sa till mig: Aldrig att hon ville att vi skulle göra något sådant när vi var tillsammans!
Och hur är det i livet? Tja, oftast så blir det inte så som man vill att det skall bli!
Men varför ogillar man då döden! Det är nog för att döden är ett onaturligt tillstånd av livet och att man inte vet vad som sker i döden! Om inget sker i döden så tycks livet vara roligare eftersom där sker det något! Men man kan ju tro på en Gud kanske ni tänker då? Jovisst, men själva tanken är svår att förlika sig med i vårt moderna samhälle! För vad anser vi om människor som helt ärligt tror att Gud finns? Sådant samt att religionen är så begränsad gör så att man har svårt att uppfatta den som riktig ifall man tänker sig att man skall dö på riktigt! Hur mycket vet man att man har rätt om något man inte vet något om?
Jo, jag borde gå till en tandläkare men då kan jag ibland tänka att det är för sent! När till och med drömmen jag hade om dödsriket (vilken jag skriver om i nästa blogg inlägg) menar på detta så blir man på något sätt chockad! Chocken gör så att man bortser ifrån att så kan vara fallet vilket man tänker på nu när man oroar sig!
Och all denna oro kom när jag fick reda på min kompis, kompis död! Den var liksom så trivial och det är oroande!
Vad hade ni tänkt och gjort om ni var jag? Förstår ni själva tanken: Först vill man göra en massa i livet och därefter kan man dö, men det är svårt att få det till att bli så som man vill och önskar i livet! För detta med att inte få det man önskar är liksom charmen med livet, man blir ofta förvånad! Men det skulle ju vara kul om man fick det man önskade av livet också, och det är sådant man väntar på i livet, därefter kan man dö.
Tänk att tandläkare tillsammans med en själv kan vålla en allt detta bekymmer! Som alltid blir man förvånad av livet?
Kommentarer
Trackback
