Dödliga drömmar och tandläkare!
Jo, jag brukar tänka på det stora utomjordiska skeppet i mina drömmar när jag känner oro! Det brukar ge mig ro för några minuter.
Jag har många drömmar sedan jag var 5 till 6 år gammal! Drömmarna började efter att jag varit nära döden i en svår lunghinneinflammation .
Det är så vackert i drömmarna samtidigt som drömmarna varnar oss och beskriver en fasansfull ondska! Men man tänker inte så som barn! Man ser en massa döda andra utomjordingar på utsidan av skeppet och inga människor. Man upplever sig som omänskligt odödlig i ett häftig skepp byggt av utomjordingar! Och hon som leder detta är som en bra mamma! Alla kvinnorna är som hennes kvinnor, hennes Generaler, hennes matematiker, hennes anställda, hennes .... osv. Alla liksom arbetar i grupp och ingen är utanför, det finns ingen ondska om man bortser från allt sådant lidande som sker andra civilisationer i drömmen. Men ofta så har den stora modern i skeppet tänkt på sådant och att sådant kan vara skrämmande i drömmarna. Drömmarna har därför att man är tillsammans med gemenskapen vilken är många miljoner andra individer på skeppet och inte är illa behandlad. Ibland blir hon till och med Disney inspirerad med att de döda civilisationernas skelett (såg ut som ett mänskligt skelett) dansar och sjunger framför en med en svart hatt på huvudet i drömmen ("för se mot solen, den ler)
Ni tänker kanske att hon skulle kunna påverka mig i verkligheten också? Varför styr dem inte i synapserna så att jag går till tandläkaren då?
Låt mig ställa er en fråga i så fall:
Har ni någon gång haft något dyrbart i ert ägo och tänkt: Tänk om jag bara stötte till vasen så att den for i golvet! Då skulle flera miljoner kronor gå om intet på några sekunder!
Varför gör ni inte det då? För ni har ju tänkt så! Kanske därför att man har andra anledningar till att göra annat än det man för någon sekund tänkte! Det vill säga; Man kan påverka en dröm eftersom drömmen är spontan, men att påverka mig i verkligheten är svårt! Lika svårt som det är för er andra att få mig till att gå till tandläkaren!
Allt jag tänker på är min gamla tandläkare jag hade som liten! Han som alltid gjorde bort mig och klandrade mig och skrämdes med sin kunskaper som tandläkare. Så här var han: Känner du så här Patrik, då är du nära döden och sådant kan man känna fast att man är ett barn och inte har så dåliga tänder! Men då kända man ju så alltid efteråt och jag klagade därför på att han skrämdes och då sa tandläkaren: Jag säger ju detta till dig för att förklara att det är viktigt med tänderna, det är ett förtydligande så att säga!
Flickan jag drömde om som dog när jag var liten dog inte av tänderna! Hon och jag var kompisar! Vi lekte svarta madam tillsammans! En dag så fick hon huvudvärk och därefter dog hon! Alla vi barn som hade känt henne blev ledsna och hade svårt med hennes död!
Jag har många drömmar sedan jag var 5 till 6 år gammal! Drömmarna började efter att jag varit nära döden i en svår lunghinneinflammation .
Det är så vackert i drömmarna samtidigt som drömmarna varnar oss och beskriver en fasansfull ondska! Men man tänker inte så som barn! Man ser en massa döda andra utomjordingar på utsidan av skeppet och inga människor. Man upplever sig som omänskligt odödlig i ett häftig skepp byggt av utomjordingar! Och hon som leder detta är som en bra mamma! Alla kvinnorna är som hennes kvinnor, hennes Generaler, hennes matematiker, hennes anställda, hennes .... osv. Alla liksom arbetar i grupp och ingen är utanför, det finns ingen ondska om man bortser från allt sådant lidande som sker andra civilisationer i drömmen. Men ofta så har den stora modern i skeppet tänkt på sådant och att sådant kan vara skrämmande i drömmarna. Drömmarna har därför att man är tillsammans med gemenskapen vilken är många miljoner andra individer på skeppet och inte är illa behandlad. Ibland blir hon till och med Disney inspirerad med att de döda civilisationernas skelett (såg ut som ett mänskligt skelett) dansar och sjunger framför en med en svart hatt på huvudet i drömmen ("för se mot solen, den ler)
Ni tänker kanske att hon skulle kunna påverka mig i verkligheten också? Varför styr dem inte i synapserna så att jag går till tandläkaren då?
Låt mig ställa er en fråga i så fall:
Har ni någon gång haft något dyrbart i ert ägo och tänkt: Tänk om jag bara stötte till vasen så att den for i golvet! Då skulle flera miljoner kronor gå om intet på några sekunder!
Varför gör ni inte det då? För ni har ju tänkt så! Kanske därför att man har andra anledningar till att göra annat än det man för någon sekund tänkte! Det vill säga; Man kan påverka en dröm eftersom drömmen är spontan, men att påverka mig i verkligheten är svårt! Lika svårt som det är för er andra att få mig till att gå till tandläkaren!
Allt jag tänker på är min gamla tandläkare jag hade som liten! Han som alltid gjorde bort mig och klandrade mig och skrämdes med sin kunskaper som tandläkare. Så här var han: Känner du så här Patrik, då är du nära döden och sådant kan man känna fast att man är ett barn och inte har så dåliga tänder! Men då kända man ju så alltid efteråt och jag klagade därför på att han skrämdes och då sa tandläkaren: Jag säger ju detta till dig för att förklara att det är viktigt med tänderna, det är ett förtydligande så att säga!
Flickan jag drömde om som dog när jag var liten dog inte av tänderna! Hon och jag var kompisar! Vi lekte svarta madam tillsammans! En dag så fick hon huvudvärk och därefter dog hon! Alla vi barn som hade känt henne blev ledsna och hade svårt med hennes död!
För sådant är svårt och därför skriver jag om det här i min tandläkarskräcks blogg.
Kommentarer
Trackback
