Extraterrestrial dreams
Igår hade jag denna enkla utomjordiska dröm:
utomjordisk Dröm
Jag och mina närmaste kompisar från psykologprogrammet har klättrat upp på ett hustak som jag känner till. Det är vår och solen skinner från en klar himmel.
Det vi har hakat upp oss på är att en kille som är en helt vanlig kille har påstått att hans farfars farfar var Farao. Helt obegripligt tyckte vi alla på hustaket men efter en stund så inflikar jag med att; det var ju rätt så länge sedan hans farfars farfar var Farao, hans farfars farfar måste ju ha varit Farao för över 100 år sedan.
Slutsatsen jag anser är viktig utifrån ett psykologiskt perspektiv är att drömmarna kommer i följetonger! Att drömma följetonger borde inte vara möjligt! Jag är ju ingen specialist på drömmar. Ni som är specialister vad anser ni? Drömmarna är ju tätt inpå varandra?
Jag kan tänka mig att det är deras motsvarighet till president som pratar. Presidenten menar följande:
Som jag tror att deras utomjordiska president menar:
I dem lågt utvecklade delarna av universum så råder det en historisk förvirring. Detta på grund av att arterna som lever där har enkla metoder för att leda sig fram till sanningen och verkligheten. Felslut är vanliga med ibland dystra och despotiska följder som ondskefulla ledare och ond bråd död. Vår värld däremot lider inte av dessa enkla felslut och bedömningssvårigheter. Däremot kan skrivas att dem positiva följderna av att leva i en historielös värld inte heller existerar hos oss. Vi har varken dem positiva eller negativa följderna av att leva i en outvecklad värld så som ni har.
Detta är ju tolkning och tolkningar har sina svårigheter. Men jag behövde ju trotts allt inte tolka skeppet från ett helt okänt språk till vårt egna!
Jag sätter upp drömmarna här så får ni se hur jag menar följetong:
Utomjordisk dröm 30 januari 2012
Drömmen
Jag åker och hälsar på min bror! Min bror är inte gammal i drömmen (kanske 12 år) och vår mamma är nu en helt annorlunda mamma (alltså inte vår mor). Hon har gett min bror och hans kompis som också är där 2 dinosaurier var. Min bror har valt 2 köttätande dinosaurier och min brors kompis har valt 2 gräsätande dinosaurier.
Dinosaurierna är unga och därför inte längre än mig. De gräsätande dinosaurierna är sävliga till sättet och lunkar för sig själv i trädgården och äter gräs medan de köttätande dinosaurierna är mer uppspelta och sociala. Den ena av min brors dinosaurier är Dinosauries REX. Dinosauries Rex följer mig överallt och till och med in i köket när jag skall hämta lunch till oss! Det känns riktigt otrevligt. Så vid lunchen frågar jag om hur hon kan vara så korkad så att hon ger min bror 2 dinosaurier? Hon menar att min bror ville ha dinosaurier och att hon då gett honom 2 dinosaurier att leka med! Jag blir sur och säger: Men den där dinosauries rex blir ju ungefär 10 meter lång, var har du tänkt att ha den då och den där dinosaurien som äter gräs med lång hals blir ju ungefär 18 meter lång, var skall ni ha dinosaurierna då någonstans? Kvinnan tittar storögt på mig och utbrister, blir dem så stora?
Jag suckar och och tar en köttbit från tallriken och säger till alla, titta nu! Jag slänger därefter köttbiten mot dinosauries rex som stått vid bordet bredvid mig hela tiden! Dinosauries Rex fångar köttbiten blixtsnabbt och jag blir rädd! Jag springer då mot dörren för att komma in huset från verandan och dinosauries rex springer snabbt efter mig. Från fönstret bredvid dörren så ser jag att den andra köttätande dinosaurien gett sig på min bror och kvinnan samtidigt som jag ser hur dem gräsätande dinosaurierna sävligt äter löv från träden i trädgården. Jag försöker stänga dörren bakom mig men dinosauries rex trycker sitt gap i dörrspringan.
Där vaknar jag!
Ny utomjordisk dröm 16 januari 2012
Drömmen
Jag är ungefär 14 till 15 år i drömmen och jag bor nere i södra Sverige i skåne.
Drömmen är en massa förklaringar om resor och färder och våra relationer samt om mina föräldrar. Drömmen beskriver massor med enkla möten och resor ut på landsbygden där min familj och ett antal människor försöker att finna ett bra gömsle undan dem utomjordiska skeppen som dykt upp på himlen. Vi och några andra, politiker och militärer stannar och bosätter oss någonstans mellan Lund och Malmö. Det finns en liten kulle på platsen och där lever jag en liten tid. Politikern tror jag är en högerledare (jag vet inte men han amerikan), men jag ser inte Fredrik Reinfeldt i drömmen, men många Svenska politiker finns också där. Detta för att hela Sverige gör sig klara för strid, folk tränar och övar inför striden så att hela Sverige ser ut som på 1940 - talet.
Och därefter så kommer kriget.
Vi ser inte så mycket av kriget i drömmen där vi är, men jag upplever ändå kriget. Jag vet inte hur jag kan uppleva kriget men jag liksom kände kriget inuti mig själv i drömmen. Till slut så vill jag i drömmen låna bilen och köra till Lund eller Malmö. Jag vill möta utomjordingarna och det är en stark känsla av att jag MÅSTE möta utomjordingarna som får mig till att vilja låna bilen. Så jag frågar därför gruppen vuxna om jag får låna bilen.
När jag vill låna bilen så berättar jag samtidigt att jag tror att något har skett och att jag inte tror att vi har några städer kvar. Men att jag tänker mig att utomjordingarna inte bombar oss på grund av min relation till dem via mina drömmar.
Vår grupp av vuxna politiker, soldater, föräldrar och barn går då upp på den lilla kullen och ser mot städerna Lund och Malmö. Båda städerna brinner som i krig och ur städerna står det stora rökpelare. Det var det sista innan jag vaknade.
Drömmen 30 oktober 2011
I drömmen är jag för omväxling skull 14 år gammal! Jag min mor samt min bror och en Indisk kille som jag är kompis med i drömmen befinner oss nere på en av USA:s stränder på ett av alla partyn i USA!
En kommunistisk organisation är däremot mot att det kostar pengar att komma in på stranden och deras ledare som påstår sig vara en död mumie från Egypten har uttalat en förbannelse över festen vid stranden.
Jag är därför orolig och vill komma därifrån. Den kommunistiska organisationen är inte stor och det är fullt med poliser vid stranden, men jag tänker att något kanske ändå sker och att vi kanske kommer till skada. Min mor vill inte att vi går och jag frågar därför om pengar till att få gå därifrån själv med min Indiske kompis. Min mor ger mig slutligen motvilligt och surt pengar och jag samt den Indiske killen flyr iväg bland dem höga husen vid stranden.
När vi kommer till ett av husen precis innan stängslen så vill min Indiske kompis ta rast i ett av husen. Det var jobbigt att springa runt bland alla torgstånd och kommers och han vill därför ta rast lite högre upp i huset där det finns panorama fönster. Jag är orolig och inne i huset så nynnar det en konstig men vacker musik. Det är liksom fullt med slavar som stönar och stånkar i musiken och emellanåt så talar det en anderöst i musiken vilken sprider sig runt dovt i huset utan att man kan se några högtalare.
Min Indiske kompis är som förtrollad av den vackra musiken och jag uppmanar honom till att vi skall fly därifrån. Jag säger: Detta är kanske kommunisternas högsäte och vi är förädare som betalt oss in genom grinden. Vi måste härifrån!
Vi ser hur solen går ner vid horisonten och precis när solen går ner så ruskar anderösten i musiken liv i sig själv och uttalar på engelska: Vake up time!
Huset vi befinner oss i börjar då att rulla! Någon har satt hjul på det stora huset och skrangligt börjar huset rulla ner mot stranden där festligheterna hålls. Jag och min Indiske kompis börjar därför springa ner för trapporna eftersom vi är rädda för att huset skall välta under sin skrangliga färd mot festen!
Där slutar drömmen och försvinner lika mystiskt som den uppstod.
WOW, en sådan vacker musik!
Dröm tidigt 2011 (April)
I drömmen så befinner jag mig i dödsriket vilket är Gamla stan i Stockholm! Jag är 6 år igen och det är 1977! Jag och en tjej hoppar mellan taken i dödsriket vilket är Gamla stan Stockholm i min dröm och därefter hälsar vi på i en Cykelhandel som ligger där! Alla är trevliga och jag är på resa i dödsriket förklarar drömmen!
Denna dröm hade jag i natt 2011-03-31:
Det ligger ett utomjordiskt skepp utanför vår planet Jorden. Skeppet är litet som en svart prick på himlen, men om man tittar riktigt noga på det så ser det ut som om det skulle kunna vara ett utomjordiskt skepp. Små konturer visar att det ser ut som något tillverkat och skapat och inte som någon stenbumling från kosmos. Skeppet ligger långt från jorden men är jättestort och därför kan man enligt forskarna se skeppet på ljusa dagen.
Hela jorden förbereder sig på en attack från skeppet och att det skall bli en batalj mellan mänskligheten och utomjordingarna. Armén och hemvärnet bygger barrikader på gatorna däribland min kompis från Luleå Gaston vilken i drömmen är soldat för hemvärnet. Jag är inte gammal i drömmen, inte mer än fem till sex år, men ändå så känner jag Gaston i drömmen som där är lika gammal som när jag lärde känna honom 2005. Gaston hötter med en vandringsstav mot himlen där skeppet finns och säger: Inte för att jag vet vad det där är för något, men om det kommer hit så skall det få stryk!
Luften är vårvarm och mjuk och i drömmen vandrar jag efter gator som jag inte känner till i verkligheten. Har aldrig sett gatorna, men dem är vackra i drömmen och det gör mig glad.
Efter några dagar så visar sig allt ha naturliga förklaringar och jordens invånare andas ut och återgår till det vanliga livet på jorden. Någon kväll senare så möter jag en vacker tjej som jag känner väl i drömmen men som jag inte känner till i verkligheten. Tjejen är sur på jordens invånare och utbrister till mig: Allt detta liv på den här planeten för att någon kille hade förutspått ett utomjordiskt skepp på sin blogg på Aftonbladet! Jag förstår att hon menar min blogg på Aftonbladet och förstår att hon inte vet att det är jag som skrivit bloggen. Jag blir generad och svarar: Men det kunde ju varit ett utomjordiskt rymdskepp! Tjejen ser förstående på mig: Äsch, såklart inte!
Jag åker därefter hem till där jag bodde som fem till sexåring och möter på kollektivtrafiken min mamma som ung. Min mamma arbetar konstigt nog för FN i drömmen och är vackert klädd, bättre klädd än i verkligheten. Hon är stylad till ansiktsdragen och har en kappa som liknar min filtrock DUKE OF WINDSOR samt en härlig halsduk i höstfärger lätt slängd kring halsen. Hon arbetar på en laptop och blir glad att se mig när jag kommer fram till henne. Jag känner samma känslor i drömmen som jag kände som fem till sexåring när mamma dök upp (en härlig upplevelse av lycka). Min mamma slutar upp med arbetet och vi stiger av på samma hållplatts där jag bodde som fem till sexåring.
Slut.
En dröm 26/11 - 06
Drömmen börjar med att jag har köpt en film som jag inte vet något om. Det är ingen välannonserad film och filmen har jag mest köpt för att personen som sålde filmer i butiken varmt förordade denna film. Jag ska se filmen tillsammans med min kompis Andreas som i drömmen bor på en helt annan plats än hemma hos sig själv.
Andreas bor i drömmen på ett internat och delar där rum med två tjejer i 19 - 20 års åldern som har en våningssäng i rummet. Andreas menar bistert att det kan bli svårt att se filmen eftersom tjejerna också vill se en film och att det bara finns en Tv på internatet.
Tjejerna sitter och småpratar på övervåningen av sängen och jag tycker att tjejerna är mycket vackra. Faktiskt så liknar en av tjejerna en Tjeckisk studenttjej vilken jag gillat men inte kunnat bli ihop med eftersom jag tyckt att hon var för ung för mig.
Jag tittar på denna tjejs kropp och finner den attraktiv, små bröst och liten rumpa, brunett med åtsittande jeans och med en enkel tröja. Jag sitter och tittar på henne och upptäcker till min fasa att jag blivit upptäckt. Hon har vänt sig åt mitt håll och viskar något antagligen surt till sin tjejkompis om mig. Jag tycker att det är pinsamt och vill vända situationen genom att vara humoristisk och hurtig. Tjejerna tycker att jag är rolig och jag försöker då sälja in en filmstund med tjejerna, att tjejerna ska se filmen jag köpt med mig och Andreas. Tjejerna går med på detta efter att jag menat på att denna film jag köpt är den bästa filmen genom tiderna.
Andreas blir inte glad när han får reda på att vi ska se filmen tillsammans med tjejerna och jag har börjat ångra min oväntade PR för filmen. För jag vet ju inte om filmen är bra.
På baksidan av filmen står det: Roliga karaktärer och att filmen handlar om jorden innan ett utomjordiskt slagskepp landar här. Filmen lovordas av en helt okänd tidning i USA NBT Network och jag tycker att detta oroar mig. För filmer ska ju lovordas av stora bolag för att vara bra tänker jag.
Filmen däremot visar sig trotts mina farhågor vara riktigt bra.
Hela filmen är gjord på osammanhängande filmklipp utan direkt mening på ett intellektuellt djupt sätt i mörk stil. Den är utformad som ett konstverk som gestaltar vanliga människors liv och strävande på jorden. Allt som oftast dyker huvudrollsinnehavaren upp med sin komik. Han är inte direkt humoristisk utan driver mer med seder och bruk på ett naturligt sätt. Vi får följa honom oftare än dom andra gestalterna i filmen vilka oftast bara gluttar förbi i enstaka filmklipp. Han har vänner och fiender och överlever livet genom sin naturliga humor.
Filmen blir nu en succé och tjejerna gillar den.
Efter en lång stund i filmen så kommer plötsligt ett filmklipp från Luleå Universitet. Det blir till glädje för alla i rummet vilka alla är studenter vid Universitetet.
Filmsnutten ska behandla att studenterna är sura på fördomar mot norrlänningar. Men tråkigt nog så går bandet av precis när studenterna ska börja diskutera problemet i filmen.
Tjejerna går då in i sovrummet igen medan jag och Andreas sitter kvar i allrummet.
Efter en stund så kommer tjejen med rumpan tillbaka. Jag gillar henne för att hon visat sig vara så smart under vårt kallprat under filmen. Det att hon varit smartare än mig har imponerat på mig och jag känner mig till och med lite attraherad av henne. Hon rör vid mig men ångrar sig efteråt och jag skojar med henne.
Hon tycker då att jag får massera hennes ben om jag vill, och jag vill. Hon lägger sig på magen på ett bord och jag går fram bakifrån henne.
Men när jag ska massera henne så upptäcker jag att hon har gripenklor (fot, äggläggnings mekanism, inget vi någonsin sett) till fötter som hon nu håller ett stadigt tag om mig med kring bröstkorg. Jag får lite ont i bröstkorgen men finner henne ändå mer attraktiv än förut. Ut från hennes ena häll så sticker det ut något som liknar en dolk, eller en pik, ett svärd. Den riktar hon mot mitten av min bröstkorg och jag tycker att det ser ut som om hon tänkte rensa en fisk.
Jag förvånas men blir inte rädd. Jag blir till och med mycket attraherad av att hon är så farlig. Dessutom så är allt detta som är så farligt med henne välvårdat och kvinnligt sirligt, vackert. Jag beundrar det kvinnliga och det djuriska hos henne och tänker att hon som är en sådan smart och belevad tjej också har dessa sidor av sin personlighet. Jag beundrar henne och känner mig stolt över att hon visar detta hemliga för mig som jag annars kunde ha föraktat hos henne.
Jag masserar hennes ben vilka under hennes jeans är fyllda av hårda muskler och hennes svärd och fötter vilka är varma och där det pulserar blod genom fötterna. Jag njuter dessutom av att hon tycker att det är skönt när jag masserar henne.
Rymddrömmar
Vad existerar och vad existerar inte? Existerar för exempel drömmar? Och vad existerar i vår verklighet?
Jag har haft återkommande drömmar sedan jag var ungefär fem till sex år gammal. När jag var liten så kallade jag drömfigurerna för DEM och när jag blev större så kallade jag dessa DEM för: existenser i mina drömmar, eller helt enkelt utomjordiska drömmar.
Jag har länge tänkt omskapa drömmarna till någon form av science fiktion men här tänkte jag förklara lite lätt om drömmarna var för sig (en del gånger har jag funnit förklaringarna senare till drömmarna i verkligheten):
När jag var ungefär fem år gammal så fick jag lunginflammation och tillbringade då en vecka på sjukhus. Jag var som alltid ett utåtriktat barn och begav mig därför många gånger in på läkarnas rum lite längre ner efter salen. Läkarna var ofta inte där och det var spännande att titta på deras röntgenbilder som läkarna hade i lådorna och på väggen. Byrålådorna var dessutom fyllda med andra diverse ting som jag bläddrade igenom. Något därefter så mötte jag läkarna som då visade mig var detta var för något som fanns i lådorna. Läkarna var snälla och allt var bra med detta!
Något efter detta så vaknar jag upp på samma sjukhus och i samma rum.
I rummen finns det andra barn och sjuksköterskor som förut. Och vid ett obevakat tillfälle när ett barn ramlat och slagit sig så smiter jag iväg på upptäcktsfärd på sjukhuset. Jag hittar då ett liknande läkarrum och går in i det tomma rummet. Jag tittar runt i rummet vilket är fyllt av olika röntgenbilder på hjärnor och innanmäten som förut. Men när jag ska öppna en låda för att titta i lådan så är lådan förvånande nog tom. Jag tittar igenom alla byrålådor och dessa är också förvånande nog tomma. Inte ens sådant som läkarna förklarat för mig som akuta hjälpmedel som måste finnas där nära till hands fanns inte i lådorna utan lådorna utan lådorna var nu tomma (vissa lådor såg dessutom bara ut som lådor men var i själva verket bara synvillor).
När jag väl stått där en stund och funderat så börjar jag känna mig yr och började må dåligt. En röst svarar inom mig (ungefär): Det borde ha funnits något i lådorna?
Jag tittar mot dörren och där står nu en gestalt och tittar på mig. Gestalten ser inte mänsklig ut och är svår att definiera.
Jag blir då så rädd för gestalten så att jag direkt kräks i drömmen på golvet på sjukhuset av rädsla.
Drömmarna fortsatte år efter år!
Jag hade lärt mig att vakna ur mardrömmar och försöker vid ett tillfälle vakna ur en dröm.
Jag är liten (kanske sex år gammal) och rädd. Jag befinner mig på ett skepp med andra människor. Vuxna och barnen som ser ut som om dom befinner sig i trans medan jag är vaken. Bevakningen av transporten är dålig men alla i gruppen gör ändå vad dem är programmerade till att göra. Men vid ett tillfälle så ser jag en (kanske) lufttrumma i skeppet vilken leder någonstans dit jag inte vet var.
Jag beger mig in i lufttrumman och börjar kravla mig i lufttrumman rakt framåt.
Lufttrumman delar många gånger på sig och jag söker olika vägar för att hitta en utgång. Till slut ger jag upp och tänker då bege mig tillbaka till där jag kom ifrån. Men upptäcker till min fasa att jag glömt vägen tillbaka. Lufttrumman delar många gånger på sig och allt tycks likadant överallt (dessutom obelyst svart).
Då kommer jag på att detta måste vara en dröm och bestämmer mig då för att vakna ur drömmen. Jag försöker vakna men misslyckas till min förvåning att vakna ur drömmen.
När jag då inte vaknar ur drömmen så nyper jag mig hårt i skinnet! Men vaknar inte heller då ur drömmen.
Jag börjar gråta inne i lufttrumman.
Efter att ha gråtit en stund så fortsätter jag att kravla lite till inne i lufttrumman och bara en kort stund därefter så hittar jag en utgång in i ett rum. Rummet är litet och utan öppna dörrar eller fönster.
Jag tittar mig omkring och just när jag vant mig vid skenet i rummet så börjar fönstermekanismen att låta surrande. Jag blir först himla rädd men eftersom inget farligt sker så lugnar jag ner mig.
Jag får då se en vacker utsikt: Utanför skeppet lyser månen klar och dammigt livlös under oss och längre bort så ser jag jorden. Jag kan till och med se att solskivan belyser halva sidan av jorden och allt ser fantastiskt ut.
Fler drömmar
Varelserna får nu en trevligare attityd mot mig i drömmarna! De börjar fråga mig frågor och tar hänsyn till mig som barn. Jag får en egen kompis varelse vilken tycks vara en kvinna.
Hon finns alltid i närheten av kaptenshytten och omkring den närmaste sfären av något stort (någon form av yttersta makt, kung, ledare). Ibland har vi svårt för kommunikationen eftersom hon talar till mig som om jag vore en vuxen men oftast kan hon anpassa sig till min nivå med vissa språkförbistringar.
Hon visade mig då en resa med modersskeppet.
Modersskeppet är stort som en större planet och känns mäktigt att resa med (kommer jag ihåg). Jag fick inte röra vid något inne i kontrollrummet men alla därinne behandlade mig som om jag var kung därinne (50 olika varelser med olika utseende).
På monitorer så ser man olika robotar som arbeta på stora fält av något (bilderna såg mycket ut som robotar som arbetar inne i ett kärnkraftverk). Andra monitorer visade stora parkanläggningar av kanske skog och blommor och andra monitorer visade stora hangarer med skepp som fanns inne i modersskeppet. (monitorer är en förklaring)
När man reser så ser det konstigt ut! Man åker inte i rymden utan i någon form av förvriden verklighet eller tomrum (ser konstigt ut, vet inte vad det är). Och när resan kom till ett slut så visades jag plats i skeppet med fönsterutsikt (antagligen en monitor).
Skeppet släcks ner och vi glidflyger förbi en stor planet (men skeppet jag åker i känns nästan lika stort som planeten). Framför oss kommer en jordliknande planet fram (inte jorden utan jordliknande).
Vi hör planeten inne i styrhytten av skeppet (tror jag). Planeten låter som om det fanns vackra syrsor på planeten. Och på planeten så finns det duttar som glöder i mörkret (antagligen städer uppförstorat på monitorn).
Helt plötsligt så börjar duttarna som förut lät som vackra syrsor låta som hiskeliga monster. Vi ligger hela tiden på nattsidan av planeten och jag kan därför se hur duttarna försvinner från planeten (dutten slocknar). Efter tre dygn utanför planeten så finns det inga duttar kvar på planeten!
Då tänds moderskeppet upp och alla monitorer visar att det är en hög aktivitet på skeppet.
Själva känslan av moderskeppet går att efterlikna med låten Mutter (Rammstein).
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
skriven av Patrik Persson, juli 06, 2008
Publicerad på Myspace 01 Nov 2007
Ny Rymddröm 31/10-07
Jag befinner mig på lektion hos Sverker (Astrobiologi). Han meddelar där med sin vetenskapligt torra röst att vår värld äntligen har funnit en annan värld med liv. På tavlan projekterar Sverker fram en bild som ser ut som om den var fotograferad från jordens måne mot en helt annan värld än vår egna. Världen är oval som vår men saknar nästan helt vatten och har istället frodiga djungler. Tråkigt nog menar Sverker så är denna världpå tavlan bebodd av en för vår värld förhistorisk primat vilken inte kan samtala med oss. Dessa avstånd i tid och rum menar Sverker är tråkigt nog så stora och vi så ändliga i våra kulturer så att vi nog aldrig kommer att befinna oss i en samtid med andra av vår egen sort. Han tillägger, vi kommer nog för alltid att bli som ensamma fångar i vår egen tid och galax.
Jag beger mig med detta i mina tankar till min kompis Martins jobb och befinner mig där utanför en stund. Det känns liksom lite sorgligt på något sätt men ute så skiner vårvädret och grönskan är tydligt grön. Jag tänker på hur planeten såg ut och på Sverkers röst när något konstigt samtidigt sker.
Någon tar farväl på tredje våning och skyndar sig till tentamen. Personen tar inte trapporna utan springer på väggen ner mot marken. Detta gör personen utan problem och utan att bry sig om att jag ser personen.
Jag börjar då funderar på hur jag ska förklara detta för någon och om någon skulle tro mig om jag berättade detta jag sett. Då kommer det plötsligt ett minne i drömmen från andra drömmar. Hon bor där på tredje våningen! Jag som suttit hemma hos henne i flera drömmar och berättat om mig själv. Och lyssnat till hennes historier som låter som spännande barnsagor.
Hon är till sitt sätt enkel men samtidigt mycket komplex. Vacker som en ängel i allt sitt ljusa vita där hon sitter vid sitt köksbord som är belyst från en varm sommarsol i fönster som liknar kyrkans färgsmyckade fönster. Hon påminner mycket om Annabell i sitt sätt att röra sig (och tänka) samtidigt som hon påminner mig om min Terapeut på psykologprogrammet.
En varm känsla av saknad far då igenom mig som ett bloss. En känsla som jag aldrig tar miste på vad den betyder för mig.
Drömmen
Drömmen börjar med att jag vaknar upp ur drömmen i min dröm, det är ljust i rummet och jag sitter bland ett antal varelser och svarar omedvetet på deras frågor. Jag svarar på dessa frågor utan att jag har kontroll över vad jag säger eller utan att veta något om vad frågan är. Mitt svar blir, jag är psykolog, vilket jag då inte var och direkt efter att jag har svarat fel så blir jag generad och förbryllad över mig själv. Vad var frågan tänker jag och varför svarar jag fel? Jag hade visserligen tänkt mig att börja studera på psykologprogrammet (var när drömmen skedde 23), men ändå.
Gestalterna som frågat ut mig utan språk förflyttar sig mot något som liknar en innerdörr och jag bestämmer mig för att följa efter. Jag vill ändra svaret från mig och på något sätt få en förståelse om varför jag svarat på ett sådant sätt och varför jag svarat fel. Varelserna går ut genom något som liknar en innerdörr och jag tänker mig att detta är en innerdörr vilket man inte ska tänka sig i dessa drömmar enligt erfarenheter från liknanade drömmar (När jag var riktigt liten 5 eller 6 år så hade jag fördelen att inte förvänta mig något, förväntningar är nämligen alltid fel i dessa drömmar).
Jag tänker mycket i dessa drömmar som är fyllda med olika kom ihåg från olika andra drömmar av liknande karaktär samt jämförelser. Jag har för exempel redan upptäck i denna dröm att jag blivit längre sedan vi sist möttes dessförinnan. DEM har inte blivit kortare utan jag har blivit längre, så tänker jag i drömmen.
Drömmen fortsätter. Jag kommer ut på en gata efter en hiskelig färd genom innerdörren och som ni förstår så blir jag överrumplad över att komma ut på en gata, eftersom en innerdörr borde fortsätta vidare in i huset och inte ut på gator. Bakom mig finns nu ingen dörröppning tillbaka och varelserna är inte där framför mig heller. Jag har följt efter varelserna men varelserna visar sig vara borta. Husen där jag nu befinner mig verkar vara övergivna och allt är ålderdomligt, något som funnits där sedan länge men ännu ej är byggt någonstans i vår värld. Där fönstren tycks ha varit finns numera inga fönsterglas utan istället ett besynnerligt mörker. Om detta är fönster och om någon lever här är osäkert. Jag går omkring i staden och är överväldigad av upplevelsen från staden. Jag upplever min egen obetydlighet, men här på något bra sätt. Stjärnhimlen ser dessutom inte ut som vår men jag är osäker! Jag hittade inte karlavagnen och ingen måne.
Jag hör nu rop på hjälp i drömmen (skrik)! Jag springer mot rösten och upplever hur en tjej står i mitten av en bro. Jag vet vem hon är (hon sover just då bredvid mig i sängen). Jag tänker först göra något men på båda sidor av bron står det olika sorters varelser. Jag blir frustrerad och flyr, inte heller här helt medvetet (pinsamt, men jag gör faktiskt inget för att hjälpa henne).
Jag fortsätter att springa och kommer ner mellan husen i en trängre gränd på en gamla stan (Stockholm) eller gamla väster (Malmö) liknande gata, men här med högre hus. Det är trångt och på båda sidor reser sig husfasaderna mot himmelen som inte direkt syns här, det är natt. Jag är nu helt övertygad om att denna stad inte existerar någonstans på jorden och att den kanske kommer att existera och då möjligen långt in i framtiden. Jag börjar åter igen höra tjejens röst i mitt vänstra öra igen men nu telepatiskt. Hennes röst låter skrämd och jag hör egentligen inte rösten utan upplever den istället och får samtidigt uppleva hela hennes rädsla. Jag skäms då över att jag inte gjorde något för att hjälpa henne. Därefter mörknar drömmen sakta bort och jag vaknar upp.
Slut.
Kommentarer
Trackback
