Tankar och livet
Jag brukar ibland tänka på henne
Ni vet att det är mörkt i världen och själv så är man obetydlig. Jag upplevde den känslan som starkast när jag befann mig på en åker någonstans i skåne 1996.
Jag hade mött den vackra ljushåriga flickan som hade så mycket mörker omkring sig. Hon hade visat mig sitt liv och det var fyllt med elände. Kvinnliga hallickar osv... Jag liksom stod där på åkern någonstans i evigheten och tittade mot stjärnorna. Stjärnorna var så långt bort och jag saknade den stora modern så att jag utropade: Låt mig bli något i denna kalla värld! Låt mig bli något man minns!
1998 blev jag något man minns! Inte för att det var något man tänkt sig att det skulle vara! Men så brukar det aldrig vara förstår jag nu!
Jag saknar den kärleken. Kärleken låter så här som min dåvarande tjej: Det gör inget om du skulle vara en våldtäktsman för du har en så stor snopp!
Tja, stor snopp hjälper mig inte nu! Tiden tickar och döden står för dörren. Illa!
Så vad var något i livet? Kanske att vara något i hennes ögon!
Det kan jag tänka mig att livet är. Livet för en kille är kanske sådant:
Att vi åkte på IKEA och köpa möbler.Kanske det låter fånigt och litet men så var det med livet.
Någonstans på en åker i skåne så upptäckte jag det.
Fy vad otäckt detta kanske kommer att bli! Antagligen långt från kärlek och värme.
Jag kan berätta något från mitt liv:
När jag var 14 år så var jag kär i en rolig tjej. Vi hade mötts på löpningen och jag minns henne fortfarande. Hon och julafton passar bra ihop. Ljushårig och såg ut som en älva. Vi hade kul ihop och livet var liksom nytt och så nära inpå oss. Den tjejen glömmer jag visst aldrig.
Mitt liv har varit som i drömmarnas värld och det har mycket berott på mitt utseende! Visst förstår jag att detta är orättvist men livet har annars kantat av avundsjuka för mitt utseende skull och det har inte varit lika kul.
På sätt och vis så är det kul att drömmen om dödsriket dök upp! Tja, änglar i en cykelhandel är ju rätt så okej. Det var inte så pretantiöst. Som när jag och min dåvarande tjej åkte omkring i hennes lilla volswagen bubbla och norrlands natten bara hängde där mot fönstret och vi var osårbara.
Men det är förfärligt att drömmarna kunde vara sådana! Jag får väl tacka döden senare.... Men för att vara döden så var ju detta ändå rätt så sjyst! Men mitt sista drag är tandläkaren, men jag litar inte så mycket på tandläkaren. Tandläkaren är kanske bättre än vad jag kan tro! Sådant är kanske så... Det blir en kul upptäckt : ) eller....?
Döden ligger alltså inom räckhåll och detta efter ett vackert skädespel! Tja, vad kan begära, man ville liksom leva från början och började därför spela schack med döden.
Mitt schackspel med döen började 1999 och tycks nu sluta!
Efter drömmen så tror jag att det blir så här: Jag förs till Umeå men Umeå skickar mig till Stockholm! Jag dör i Gamla stan Stockholm om jag inte kan lura döden. Förfärligt kallt och eländigt med vita väggar med kärlekslöshet. Döden med stort D!
Vi får se. Om divan hamnar på bårhuset.
Ni vet att det är mörkt i världen och själv så är man obetydlig. Jag upplevde den känslan som starkast när jag befann mig på en åker någonstans i skåne 1996.
Jag hade mött den vackra ljushåriga flickan som hade så mycket mörker omkring sig. Hon hade visat mig sitt liv och det var fyllt med elände. Kvinnliga hallickar osv... Jag liksom stod där på åkern någonstans i evigheten och tittade mot stjärnorna. Stjärnorna var så långt bort och jag saknade den stora modern så att jag utropade: Låt mig bli något i denna kalla värld! Låt mig bli något man minns!
1998 blev jag något man minns! Inte för att det var något man tänkt sig att det skulle vara! Men så brukar det aldrig vara förstår jag nu!
Jag saknar den kärleken. Kärleken låter så här som min dåvarande tjej: Det gör inget om du skulle vara en våldtäktsman för du har en så stor snopp!
Tja, stor snopp hjälper mig inte nu! Tiden tickar och döden står för dörren. Illa!
Så vad var något i livet? Kanske att vara något i hennes ögon!
Det kan jag tänka mig att livet är. Livet för en kille är kanske sådant:
Att vi åkte på IKEA och köpa möbler.Kanske det låter fånigt och litet men så var det med livet.
Någonstans på en åker i skåne så upptäckte jag det.
Fy vad otäckt detta kanske kommer att bli! Antagligen långt från kärlek och värme.
Jag kan berätta något från mitt liv:
När jag var 14 år så var jag kär i en rolig tjej. Vi hade mötts på löpningen och jag minns henne fortfarande. Hon och julafton passar bra ihop. Ljushårig och såg ut som en älva. Vi hade kul ihop och livet var liksom nytt och så nära inpå oss. Den tjejen glömmer jag visst aldrig.
Mitt liv har varit som i drömmarnas värld och det har mycket berott på mitt utseende! Visst förstår jag att detta är orättvist men livet har annars kantat av avundsjuka för mitt utseende skull och det har inte varit lika kul.
På sätt och vis så är det kul att drömmen om dödsriket dök upp! Tja, änglar i en cykelhandel är ju rätt så okej. Det var inte så pretantiöst. Som när jag och min dåvarande tjej åkte omkring i hennes lilla volswagen bubbla och norrlands natten bara hängde där mot fönstret och vi var osårbara.
Men det är förfärligt att drömmarna kunde vara sådana! Jag får väl tacka döden senare.... Men för att vara döden så var ju detta ändå rätt så sjyst! Men mitt sista drag är tandläkaren, men jag litar inte så mycket på tandläkaren. Tandläkaren är kanske bättre än vad jag kan tro! Sådant är kanske så... Det blir en kul upptäckt : ) eller....?
Döden ligger alltså inom räckhåll och detta efter ett vackert skädespel! Tja, vad kan begära, man ville liksom leva från början och började därför spela schack med döden.
Mitt schackspel med döen började 1999 och tycks nu sluta!
Efter drömmen så tror jag att det blir så här: Jag förs till Umeå men Umeå skickar mig till Stockholm! Jag dör i Gamla stan Stockholm om jag inte kan lura döden. Förfärligt kallt och eländigt med vita väggar med kärlekslöshet. Döden med stort D!
Vi får se. Om divan hamnar på bårhuset.
Kommentarer
Trackback
