Pengar klara för tandläkaren
Tja, det blev ett tråkigt och förnedrande möte idag men nu har jag åtminstone klarat av pengar till tandläkaren. För det var detta jag behövde utstå för att tandläkaren skall få betalt.
Tänk om cancerpatienter fick utstå samma behandling för att få pengar till sina cellgifter! Skulle man tycka att det var helt okej!
Men frågar man så får man ju givetvis tandläkaren betald.... Men därefter så kommer allt krux vilket inte besvaras med en enkel fråga. Men nu är det gjort och det upplever jag som lyckligt!
Det som jag upptäckt hos mig själv är att jag har svårt att vara lika stödjande när jag tänker mig att jag snart kanske dör! Min kompis som jag skapar en hemsida med har haft det tråkigt detta år. Många har avlidit i hans närhet och ibland tänker jag att jag kanske blir en av all dem som dog i hans närhet detta år! Jag har svårt för tanken och förfasar mig över hans sorg. Jag skulle vilja vara mer stöttande men blir rätt så ytlig när jag försöker ge stöd. Inte för att jag vet om han upptäcker någon skillnad men jag upptäcker det hos mig själv och skulle gärna vara bättre. Jag har sagt några gånger att jag kanske dör men han tänker mest att det är vanlig nervositet. Nix, ingen vanlig nervositet, jag kanske dör. Men det kan ju vara som så också att han kanske inte vill att jag dör eftersom så många dött i hans närhet. Jag har valt att ligga lågt med döden eftersom han redan har det tråkigt med döden.
Men pengarna är klara och det bekymret är nu ur världen! Bra!
Tänk om cancerpatienter fick utstå samma behandling för att få pengar till sina cellgifter! Skulle man tycka att det var helt okej!
Men frågar man så får man ju givetvis tandläkaren betald.... Men därefter så kommer allt krux vilket inte besvaras med en enkel fråga. Men nu är det gjort och det upplever jag som lyckligt!
Det som jag upptäckt hos mig själv är att jag har svårt att vara lika stödjande när jag tänker mig att jag snart kanske dör! Min kompis som jag skapar en hemsida med har haft det tråkigt detta år. Många har avlidit i hans närhet och ibland tänker jag att jag kanske blir en av all dem som dog i hans närhet detta år! Jag har svårt för tanken och förfasar mig över hans sorg. Jag skulle vilja vara mer stöttande men blir rätt så ytlig när jag försöker ge stöd. Inte för att jag vet om han upptäcker någon skillnad men jag upptäcker det hos mig själv och skulle gärna vara bättre. Jag har sagt några gånger att jag kanske dör men han tänker mest att det är vanlig nervositet. Nix, ingen vanlig nervositet, jag kanske dör. Men det kan ju vara som så också att han kanske inte vill att jag dör eftersom så många dött i hans närhet. Jag har valt att ligga lågt med döden eftersom han redan har det tråkigt med döden.
Men pengarna är klara och det bekymret är nu ur världen! Bra!
Kommentarer
Trackback
