Men kanske så skiner solen

Det jag ibland tänker på är att kanske tandläkaren lyckas! Att allt nu skall gå att fixa lika lätt som läkaren tycker att det borde gå att fixa.

Då skulle denna oro passa bra i en bok om tandläkarskräck! Före och efter tandläkaren.

Men ibland så misströstar jag och tänker att det inte är så lätt.

Jag menar visst så är detta med kistor och gravstenar dikter intressant och livets slutskede är också intressant. Men det skulle vara roligt med att allt bara vände och blev bra igen.

Men varför väntar jag inte då? Jag har redan väntat, någon gång måste det göras och någon gång måste jag ju då dö om jag nu är obotligt sjuk.

Jag har besökt alla läkare och dem har varit trevliga, tja livet var väll i så fall sådant... Jag vet inte något annat val?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0