Den poetiska resan
Det är en poetisk resa som det utomjordiska skeppet gör ifall jag tolkar skeppet rätt denna gång!
Skeppet kör in i ett svart hål 120 000 ljusår bort från oss och börjar därefter sporadiskt framträda 3 ljusår bort från oss!
Det är en enormt vacker resa! I backspegeln ser skeppet hur hela universum slocknar och därefter så ser skeppet hur hela universum såg ut när det svarta hålet skapades! Alltså, alla på skeppet dör under en stund när det inträder i det svarta hålet för att återväckas i en helt annan tid! Jag skulle vilja skriva något poetiskt om det eftersom det var en så vacker tanke!
Orden blir däremot lite kantiga när det gäller universum eftersom människan inte varit där särskilt mycket! När jag själv fått se universum från skeppet så är det extremt vackert och konstigt där! Vi får se, kanske så här:
Det ofrånkomliga mellan oss båda
Som en dov smärta
gränslös och fylld av tomhet
porten mellan världar och resor
det tysta mörkret
där inget uppstod
inte ens en tanke
så, hur finner jag dig då
på siluett pappret
när inte ens vinjetten
kan synas tydligt från skyskrapan
eller, där inga skidspår lyser om natten
kanske ditt solblekta hår
kanske en sandstrand
kanske ett salt vatten
inte ens en markering
kring något oklart
något jag håller av
något som påstår att det älskar mig
så, var finner jag dig då
när inget annat går att finna?
Patrik 27 nov 2011 - till det utomjordiska rymdskeppet
Kommentarer
Trackback
