A-ha tolkningar
Det blev lite konstigt när jag skulle tolka A-ha!
I låten The sun always shines on TV så förstår jag honom som: Alla som passerar igenom, dör (med syftning på dörren i den senare filmsekvensen)! Men i låttexten så finns inte den betydelsen (direkt men däremot indirekt)!
När jag därefter kollade så hörde jag detta:
Of the way I'm drifting
Gloomily through time
Men syftningen är ändå densamma! Den ene dör ensam framför TV:n och den andra dör på ett rymdskepp när den passerar igenom porten! Porten är i detta fall spegeln! (Därefter så kanske A-ha har en helt annan förklaring om vad dem sjunger men jag har svårt för få direkt kontakta med A-ha)
Alltså drömmen om att jag köper film och ser den tillsammans med flickorna är en komisk film med en solig sandstrand som på riktigt är något sorgligt!
Det är sorgligt för skeppet! (Och dessutom hittar ju inte jag deras mekanismer inom mig)
Tolkning:
Det sorgliga för skeppet är att dem dör när dem går in i det svarta hålet! (Sorgligt men ändå något som går över)
För 8 månader sedan kunde jag tolka: NU ÄR DET OUNDVIKLIGT!
Jag visste inte vad dem riktigt menade då men jag förmodar att dem då gick in i en omloppsbana kring ett svart hål ungefär 120 000 ljusår bort!
Nu är dem tillbaka som mumier 3 ljusår ifrån oss! (Rolig förklaring om ålder: Mumie)
Jag börjar förstå: Förut räknade dem sig själva som döda, nu räknar dem oss som döda! Vi är döda för dem! Det var det sista svåra för skeppet innan oss! Men det är ju en tolkning!
Här är känslan av att gå igenom ett svart hål med skeppet:
Jag hör nu rop på hjälp i drömmen (skrik)! Jag springer mot rösten och upplever hur en tjej står i mitten av en bro. Jag vet vem hon är (hon sover just då bredvid mig i sängen). Jag tänker först göra något men på båda sidor av bron står det olika sorters varelser. Jag blir frustrerad och flyr, inte heller här helt medvetet (pinsamt, men jag gör faktiskt inget för att hjälpa henne).
Jag fortsätter att springa och kommer ner mellan husen i en trängre gränd på en gamla stan (Stockholm) eller gamla väster (Malmö) liknande gata, men här med högre hus. Det är trångt. På båda sidor reser sig husfasaderna mot himmelen som inte direkt syns här, det är natt. Jag är nu helt övertygad om att denna stad inte existerar någonstans och att den kanske kommer att existera (och då möjligen långt in i framtiden). Jag börjar åter igen höra tjejens röst i mitt vänstra öra men nu telepatiskt. Hennes röst låter skrämd och jag hör egentligen inte rösten utan upplever den istället och får samtidigt uppleva hela hennes rädsla. Jag skäms då över att jag inte gjorde något för att hjälpa henne. Därefter mörknar drömmen sakta bort och jag vaknar upp.
SÅ här känns det: (det känns fasansfullt att gå igenom dörren, på något sätt fastnade ett skrik från mig på andra sidan dörren vilket inte följde med)
Musiken passade mycket bra med filmerna och innebörden! Mitt IQ måste vara över 139 när jag sover!
Men som det är nu så är jag inte i drift lika mycket! Nu tittar skeppet på våra Tv sändningar! Det kunde inte skeppet göra 120 000 ljusår bort!
För 8 månader sedan kunde jag tolka: NU ÄR DET OUNDVIKLIGT!
Jag visste inte vad dem riktigt menade då men jag förmodar att dem då gick in i en omloppsbana kring ett svart hål ungefär 120 000 ljusår bort!
Nu är dem tillbaka som mumier 3 ljusår ifrån oss! (Rolig förklaring om ålder: Mumie)
Jag börjar förstå: Förut räknade dem sig själva som döda, nu räknar dem oss som döda! Vi är döda för dem! Det var det sista svåra för skeppet innan oss! Men det är ju en tolkning!
Här är känslan av att gå igenom ett svart hål med skeppet:
Drömmen börjar med att jag vaknar upp ur i drömmen, i min dröm, det är ljust i rummet och jag sitter bland ett antal varelser och svarar omedvetet på deras frågor. Jag svarar på dessa frågor utan att jag har kontroll över vad jag svarar eller utan att veta något om vad frågan är. Mitt svar blir, jag är psykolog, vilket jag då inte var och direkt efter att jag har svarat fel så blir jag generad och förbryllad över mig själv. Vad var frågan tänker jag och varför svarar jag fel? Jag hade visserligen tänkt mig att börja studera på psykologprogrammet (var när drömmen skedde 23), men ändå.
Gestalterna som frågat ut mig utan språk förflyttar sig mot något som liknar en innerdörr och jag bestämmer mig för att följa efter. Jag vill ändra svaret från mig och på något sätt få en förståelse om varför jag svarat på ett sådant sätt och varför jag svarat fel. Varelserna går ut genom något som liknar en innerdörr och jag tänker mig att detta är en innerdörr vilket man inte ska i dessa drömmar enligt erfarenheter i drömmarna (När jag var riktigt liten 5 eller 6 år så hade jag fördelen att inte förvänta mig något, förväntningar är nämligen alltid fel i dessa drömmar).
Gestalterna som frågat ut mig utan språk förflyttar sig mot något som liknar en innerdörr och jag bestämmer mig för att följa efter. Jag vill ändra svaret från mig och på något sätt få en förståelse om varför jag svarat på ett sådant sätt och varför jag svarat fel. Varelserna går ut genom något som liknar en innerdörr och jag tänker mig att detta är en innerdörr vilket man inte ska i dessa drömmar enligt erfarenheter i drömmarna (När jag var riktigt liten 5 eller 6 år så hade jag fördelen att inte förvänta mig något, förväntningar är nämligen alltid fel i dessa drömmar).
Jag tänker mycket i dessa drömmar som är fyllda med olika kom ihåg från olika andra drömmar av liknande karaktär samt jämförelser. Jag har för exempel redan upptäck i denna dröm att jag blivit längre sedan vi sist möttes dessförinnan. DOM har inte blivit kortare utan jag har blivit längre, så tänker jag i drömmen.
Drömmen fortsätter. Jag kommer ut på en gata (det känns fasansfullt att gå igenom dörren, på något sätt fastnade ett skrik från mig på andra sidan dörren vilket inte följde med) och som ni förstår så blir jag överrumplad över att komma ut på en gata, eftersom en innerdörr borde fortsätta vidare in i huset. Bakom mig finns nu ingen dörröppning tillbaka och varelserna är inte där framför mig. Jag har följt efter varelserna men varelserna visar sig vara borta.
Husen där jag nu befinner mig verkar övergivna och allt är ålderdomligt, något som funnits där sedan länge men ännu ej är byggt någonstans i vår värld. Där fönstren tycks ha varit finns numera inga fönsterglas utan istället ett besynnerligt mörker. Om detta är fönster och om någon lever här är osäkert. Jag går omkring i staden och är överväldigad av upplevelsen från staden. Jag upplever min egen obetydlighet, men här på något bra sätt. Stjärnhimlen ser dessutom inte ut som vår men jag är osäker! Hittade inte karlavagnen och ingen måne.
Drömmen fortsätter. Jag kommer ut på en gata (det känns fasansfullt att gå igenom dörren, på något sätt fastnade ett skrik från mig på andra sidan dörren vilket inte följde med) och som ni förstår så blir jag överrumplad över att komma ut på en gata, eftersom en innerdörr borde fortsätta vidare in i huset. Bakom mig finns nu ingen dörröppning tillbaka och varelserna är inte där framför mig. Jag har följt efter varelserna men varelserna visar sig vara borta.
Husen där jag nu befinner mig verkar övergivna och allt är ålderdomligt, något som funnits där sedan länge men ännu ej är byggt någonstans i vår värld. Där fönstren tycks ha varit finns numera inga fönsterglas utan istället ett besynnerligt mörker. Om detta är fönster och om någon lever här är osäkert. Jag går omkring i staden och är överväldigad av upplevelsen från staden. Jag upplever min egen obetydlighet, men här på något bra sätt. Stjärnhimlen ser dessutom inte ut som vår men jag är osäker! Hittade inte karlavagnen och ingen måne.
Jag hör nu rop på hjälp i drömmen (skrik)! Jag springer mot rösten och upplever hur en tjej står i mitten av en bro. Jag vet vem hon är (hon sover just då bredvid mig i sängen). Jag tänker först göra något men på båda sidor av bron står det olika sorters varelser. Jag blir frustrerad och flyr, inte heller här helt medvetet (pinsamt, men jag gör faktiskt inget för att hjälpa henne).
Jag fortsätter att springa och kommer ner mellan husen i en trängre gränd på en gamla stan (Stockholm) eller gamla väster (Malmö) liknande gata, men här med högre hus. Det är trångt. På båda sidor reser sig husfasaderna mot himmelen som inte direkt syns här, det är natt. Jag är nu helt övertygad om att denna stad inte existerar någonstans och att den kanske kommer att existera (och då möjligen långt in i framtiden). Jag börjar åter igen höra tjejens röst i mitt vänstra öra men nu telepatiskt. Hennes röst låter skrämd och jag hör egentligen inte rösten utan upplever den istället och får samtidigt uppleva hela hennes rädsla. Jag skäms då över att jag inte gjorde något för att hjälpa henne. Därefter mörknar drömmen sakta bort och jag vaknar upp.
SÅ här känns det: (det känns fasansfullt att gå igenom dörren, på något sätt fastnade ett skrik från mig på andra sidan dörren vilket inte följde med)
Musiken passade mycket bra med filmerna och innebörden! Mitt IQ måste vara över 139 när jag sover!
Men som det är nu så är jag inte i drift lika mycket! Nu tittar skeppet på våra Tv sändningar! Det kunde inte skeppet göra 120 000 ljusår bort!
Det kan ju också vara som så att skeppet skickat oss två radio sändningar som kommer fram om 3 år!
Tandläkaren
Själv har jag för tillfället mycket ont där den sista visdomstanden satt! Dessutom så hade Postkodlotteriet igen dragit pengar som inte fanns på mitt konto! Jag skulle handla på McDonald´s och blev utskämd inför hela kön! Det tillsammans med att jag har ont där tanden förut satt var inte så roligt!
Själv har jag för tillfället mycket ont där den sista visdomstanden satt! Dessutom så hade Postkodlotteriet igen dragit pengar som inte fanns på mitt konto! Jag skulle handla på McDonald´s och blev utskämd inför hela kön! Det tillsammans med att jag har ont där tanden förut satt var inte så roligt!
Kommentarer
Trackback
